Dubbelt upp.

Istället för fyra, som vi varit i fyra månader, är vi nu dubbel styrka. Ett helt gäng som invaderar restaurangerna om kvällarna, så att beställningarna blir både fel och sent levererade.



 

Sandra och Kicki

Johan och Robin

 

Lennon och Liam

Elton och Vince

Idag tog vi en båt till en strand där det rådde sandstorm. Efter en halvtimme under en handduk i skuggan (argt mumlande över det dåliga valet av strand), kom ungen på hur han skulle skydda sina ögon mot sandkornen som stack som nålar.

Simglasögon to the rescue.

Dock ville ingen av oss stanna länge på stranden i fråga. För många sandkorn och ännu fler människor, så vi förhandlade med en av båtchaufförerna,

och fick skjuts till stranden bredvid.

Krabbstranden (Railey Beach, mer korrekt).

Titta vilka söta små bollar de små liven rullar. Två krabbor i bild, för den med skarp syn.

De är överallt men man vill ju inte krossa dem under sina fötter. Rätt svårt att undvika dock.

Där käkade vi god lunch på en restaurang med usel service och sen grävde vi i sanden en stund.

Sen blev Vince biten av något men det fick Johan ta hand om eftersom jag hade fullt sjå med att få magrutorna i schack.

Det tyckte Sandra såg så töntigt ut att hon tog flera kort från alla håll och kanter. Jag försökte se oberörd ut.

Senare lade hon sej även själv i plankan. Och det är ju lite olika det där, vad man anser vara plankaposition.

Tydligen.

En fint putande magruta får man efter plankapositionen ovan (with a lil help from a friend on top då, förstås).

När alla plankor var färdigliggda (böjning på det - luggna, lagda?) åkte vi hemåt med en av sjösjukebåtarna (vidriga är dom!) och jag och Sandra gick på pedikyr medan grabbarna blev bitna av krabbor på "vår" strand.

Underbar solnedgång avslutade sedan dagen.

Mellan palmerna.

Och nu måste jag sova eftersom jag behöver vara pigg och full av ork imorrn när jag berättar den dåliga nyheten för Vince. Nyheten om hans försvunna simglasögon. So help me God!

Tack för idag och gonatt!