Klockan var absolut morgon, närmare bestämt 07.00 och såklart behövde jag vakna.
Det här blir en fin dag, tänkte jag där jag låg och lyssnade på Vince som gastade efter sin försvunna pappa, vilken begett sej ända ut på balkongen för korsordslösning.
Och det blev det, en fin dag.
Efter frukost tog vi en promenad i den hetaste hetta jag någonsin upplevt. Vi strosade längs gatan som är kantad av restauranger och diverse butiker.
Vi stannade vid detta.
En kittlande upplevelse, bokstavligt talat. I början lite panikartat, småfiskarna fastnade liksom på en och det kändes lite som om de skulle bita sej fast för alltid. Men mest var det kittligt, varken jag eller Lennon kunde hålla oss för skratt.
Pannkaka med chokladsås till lunch, i skuggan med havsutsikt. Chockartat nog var chokladsåsen ingen hit, jordgubbssylt smakade tydligen bättre.
Efter lunch tog vi en tuk tuk tillbaka till lägenheten för poolhäng. Tyvärr hade poolen pajat och vattnet var inte särskilt inbjudande. Det struntade förstås ungarna i. Själv doppade jag halva kroppen av ren snällhet eftersom barnen ville träna på att simma. Dock hade jag svårt att tänka bort de andra hyresgästernas kroppar som guppade i vatten som stått stilla i ett par dagar. The filth, liksom.
Jag bad hotellägaren att fixa till det eftersom ingen snart kommer att kunna bada där överhuvudtaget. Hon mmm:ade och hmmm:ade och ryckte lite på axlarna. Så hur det blir med poolhäng den närmsta framtiden, det får vi se.
Johan tog en promenad igår och berättade för mej om den mysiga rundan han gått. Den lät inbjudande så den ville jag också gå. Halvvägs ångrade jag mej. Det kändes verkligen inte tryggt med en öde väg mitt genom djungeln (aningen överdrivet, men nästan) som senare kantades av små hyddor. Promenaden blev genast till springtur och det var väl i och för sej en bra grej.
Endast jag och några fän.
När jag sprungit mej till säkerhet och bebyggelsen blev tätare, hittade jag taket vi ska lägga på vårt hus hemma i Sjöboviken.
Blått är flott!
Och kanske bör vi ha en liten fruktshakebar som pausställe för förbipasserande grannar.
Exotiskt och så, att komma bort från turistområdena, men jag är inte längre lika obrydd som jag brukade vara back in the days, då när jag vaknade ensam i en bil mitt i Harlem och ba, jaha ja, då gäller det att hitta någon att fråga om vägen.
Nåväl.
Springtur med efterföljande planka på halt golv. Störande och utmanande. Inte nog med ett halt golv, över mej stod dessutom två ungar och en man och gastade om att de inte kunde hitta tuggummi.
Sen var vi hungriga igen. Maten blir alltid så tydlig när man är ledig, som om det enda man gör är att äta. Fast det gör man ju inte, men maten blir liksom de enda riktlinjerna för dagen.
Svammel, svammel.
Innan vi gick de få stegen till vårt middagsställe, ville jag att Johan skulle ta några bilder på mej i min nya palmklänning (kan ni fatta, jag har hittat en klänning med palmer på!!!). Fotosessionen slutade med fotografbyte, Lennon to the rescue.
Den är så skön och sval, min palmklänning och jag kan inte se mej mätt på färgen. Älskar den!
Middagen intogs på ett undanskymt litet ställe som ligger precis runt hörnet från vår lägenhet. En mysig liten taverna med den godaste maten jag smakat på länge. Så gulligt, så mysigt, så helt underbart mycket Thailand.
Genuin thailändsk mat to die for.
Fried seafood with sweet and sour.
Fyra olika rätter, en förrätt, en kiwishake, sodavatten samt vanligt vatten, slutade på en orimlig summa - 100 små svenska kronor. Det är verkligen inte klokt, de nästan ger ju bort maten.
Nu är klockan åtta och kidsen ska i säng.
Galen och underbar Stinte fyller 4 år om bara två dagar. Gissa om han räknar ner!
Skrattig, busig och sjukt härlig storebrorsa som oroar sej lite över att han inte ska gilla maten som lillebrorsan väljer på sin födelsedag.
Kvällen avslutar jag och Johan på balkongen med te och kaka.
TACKSAM <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar