Våra dagar.

Verkar som att vintern har kommit där hemma. På facebook och instagram hittar jag bilder på snö och termometrar som visar -18 grader. Alltså, jag ääälskar sociala medier! Jag kan hänga med överallt, behöver liksom inte känna mej utanför.

Här visar termometrarna +29,9 grader och istället för bilder på det vita, lägger jag ut bilder på det blåa.

Vad vi pysslar med här i värmen?

Tja,

vi åker long tail-båt till stränder,

till vissas örons förskräckelse.

Vi badar i salt vatten med den mjukaste sanden någonsin som botten.

Jag och Johan turas om att ta morgonrundan längs stranden,

mellan och under palmerna.

Vi pausar från solen mitt på dagen och leker i lägenheten,

eller siestar med barn på magen.

På kvällarna hittar vi någon mysig restaurang med havsutsikt,

och ibland tycker vi att det är okej med ett sockerberg efter middagen,

då får jag och Johan söta blickar och massor av pussar som tack.

Vi strosar på den mysiga kvällsmarknaden som ligger nära vårt hotell,

och någon gång bara måste jag testa den rosa sushin!

Idag åkte vi in till Krabi för att besöka Immigrationskontoret. Vi har visum fram till den 4 mars och ville ha det förlängt ytterligare 30 dagar.

Det fick vi.

Och i och med det kan vi nu planera vår resrutt fram till den 21 maj, då vi flyger från Phuket till Dubai.

Vi tänker småöarna i södra Thailand, vidare till Langkawi, kanske Kuala Lumpur, kanske Singapore och sedan tillbaka till Thailand de sista tre veckorna. Har vi tur kanske vi lyckas med att komma till Bali. Vi får se. Allt är väldigt löst eftersom vi kanske väntar ytterligare besök från vänner och familj. Ikväll när barnen somnat funderar vi vidare.

Eftermiddagen i Krabi avslutades på en musikaffär för titt efter billig resegitarr. Det letades och letades,

och slutade med att vi blev skyldiga butiken pengar eftersom det testspelades lite väl hårt och en sträng havererade.

Under gitarrtestningen, brottades det även en del och guuuuud i mitt hjärta vad sådant stressar mej, för jag vill inte ha svar på frågan; hur många gitarrer kan två ungar välta under springet?!?

Det känns tillräckligt att min 36-åriga man tillskansade varorna skador.

Vi kom hem helskinnade, trots galen taxitur som framkallade illamående (och där sitter ungarna utan både bilstolar och bälten), och nu botar jag yrseln med te och en ruta choklad.

Snart traskar vi iväg för middag och sen är ytterligare en dag i denna härliga tillvaro till ända.

På snart återskrivande!