Min bästa vän.

Dom flesta svarar, min man/fru. På frågan om vem som är ens bästa vän. Om man är gift alltså, eller sambo eller särbo eller nåt annat med nån.

Innan jag fortsätter detta inlägg - Johan, I love you!

Men om jag får frågan. Kicki, vem är din bästa vän? Så måste svaret bli;

Geisha.

För let´s be honest! Min man skulle ALDRIG sitta i en bil och vänta på mej i 7 timmar. Han skulle heller aldrig följa med mej på en springtur efter det.

Men sådant gör hon. Min Geisha!

Jag tänkte på det idag, när vi joggade runt i spåret, jag och Geisha. Jag tänkte att aldrig, aldrig skulle hon lämna mej i sticket.

Skulle Johan det?

Ja, inte fasen vet jag. Han har ju sitt frikort.

Men inte Geisha. Nä, ni! I hennes ögon konkurrerar jag ut Jennifer Aniston, hands down.

En bättre vän finns inte!

And again - Johan, I love u <3 Just to be clear.

Vardag.

Imorrn är det fredag. Då får man unna sej god mat och dryck. Lite efterrätt och kanske lite snacks. Gud, så gott! Det måste jag bara fira!

Med brie och marmelad på kex, en liten chokladbit och cola.

Det känns väl rimligt? Visst..?

Idag, torsdag. Oglammigt, å sådär. Visserligen är jag det. Oglammig, alltså. Fast ibland kan jag känna att, fan, jag borde bli det. Glammig.

Därför tycker man (jag) ju att maken kan bjuda till lite. Hosta upp några lappar. Ge något vackert till sin fru.

En bild bara. Inte på något särskilt. Några armband bara. Johan - några armband. Armband! Åååh, vilka fina armband. Men som sagt, en bild bara...

Veckan i övrigt - jobb, jobb, jobb, lite jobb, dagishämtning, träning, matlagning and so on.

Alltså, dagarna. Dom går så fort. Och som ni vet, så är det inte dagarna som gått utan dagarna vi minns som är dagarna vi kommer ihåg som är viktiga på dagarna under dagarna... Gud, dagarna! Stanna! Stopp! Jag hinner inte med. Jag blir as-stressad av den där dagarna-reklamen med Mads, när jag känner att det ligger något i det där med dagarna vi minns. Jag minns ju knappt vad vi åt i måndags eftersom jag har fullt upp med att veta vad vi ska äta för dagen.

Jamen, planering. Det blir så tråååååkigt! Och om man inte planerar, blir det bråkigt. För två barn uppskattar inte spontana ojdå-vi-hade-visst-ingenting-att-laga-mat-på-mammor. Believe you me! Dom blir aningen griniga då. Därför planerar (läs: tråkar) jag. Mat och sånt.

Det är bara det att just nu känns allt lite väl planerat och uppstyrt och ja, aningen tråkigt. Helt okej, absolut. Men liiite tråkigt. Jag vill ju inte verka nego eller så, men a bit boring if I may say.

Så en resa på det. Kan det vara något? Florida i 4 veckor. Japp, så får det bli! Jag bokar. NU!

Och det, mina vänner. Det är sanningen :)

Sist - en bild att le åt.

Kalashelg.

Ångest!!!

Inte för att det är söndag dock. Nä, utan för att jag gjort något jag VISSTE att jag skulle ångra. Men nu är det för sent. Nu ligger hans dreadlocks i soptunnan...

Åååååhhhh, varför måste man klippa? Jo, för att man måste! Han är inte klippt sedan han föddes och jag tänker inte göra om misstaget att inte klippa på över tre år, som jag gjorde med hans storebror. But, still! Hans busiga, coola hår är borta och jag är så ledsen.

Och jag önskar att jag kunde skylla på hans faster, som höll i saxen.

Men eftersom det var jag som instisterade, trots kusin Almas protester, så antar jag att jag får bära både skuld och ånger.

Från.

Till.

Vince, I love u!

Men nu får du själv avgöra när du ska klippas nästa gång. Dvs om sisådär 16 år.

Nu är iallafall bebisruffset borta. Det var ett måste! Jo, det var det. Ett måste. På riktigt, verkligen ett måste.

Right...?

Vi har haft kalas för vår nyklippta. I dagarna två. Först kom grannar med ungar. Vi bjöd på hjärtegott fika :)

och myste med fina barn med föräldrar.

Jag och gullungen, Elin.

Skratt, prat, lek, fika och stoj. Ett 2-årskalas, helt enkelt.

Idag kom farmor och farfar samt kusiner. Lika gott fika igen och massor av mys. Så ville vi ta en bild. Hur svårt kan det vara, one wonders! Väldigt, faktiskt. Eftersom ingen unge vill göra något samtidigt som den andra.

Men på med lite film. Så sitter de iallfall stilla. Åh, vad vi älskar farmor och farfar <3

En fin helg har passerat. Och i all klippningsångest, glömde jag skriva hur trevligt den började. Vi blev bjudna på mat, vin och glass. Och så här allvarlig var jag innan vi gick över till nygamla vänner på fredagskvällen.

Fast sen log jag och hade väldans trevligt. Så himla kul att en vän från min barndomsby har flyttat hit, till Sjöboviken. Vad är oddsen, liksom?!?

Så till sist, för att avrunda en härlig helg, så ringde en älskad vän med ett glädjande besked. En liten, liten flicka är född <3

Trött.

Frusen. Lite darrig. Lätt illamående.

Vinterkräksjukahelvete.

Inte för att jag är drabbad (än) men ändå. Varenda en verkar ju ligga på något badrumsgolv och kräkas. Ååååååååj, jag vill INTE!

Och ja, det är väldans onödigt att lida av något jag faktiskt inte drabbats av (än!!!) men jag är så bedrövad över äckligaste smittan on earth!

Jag är trött. Det var längesen jag var trött. Men nu är jag det (det är därför jag mår illa, det är därför jag mår illa, det är därför...) och det känns inte kul (nähä?!?).

Då är det tur att jag har så många fina vänner. Sådana som bjuder på bubbel en helt vanlig tisdag. De som drar ut mej på en lunch. De som tittar in på mitt kontor och ger energi. De som ringer och pratar en stund.

Och så de som skickar paket till mej för att det är nytt år. Eller de och de. Hon, June! Min fina vän på andra sidan. Alltså, I love her!!! För att inte tala om hur mycket jag älskar mysisarna som fanns i paketet.

Ber om ursäkt för min skeva "modell"pose och min "frisyr". Men kolla the fleecebyxa!

Och nu tänkte jag läsa. Det går så där...

Godnatt!

Myslördag (typ).

Finns det någon människa som är snygg i långkalsonger?! Alltså, det är ett orimligt plagg! Finns inget annat sätt att bära dem på än att dra upp dem tills kameltån är ett faktum. Då blir det någorlunda bekvämt iallafall.

Innan springturen.

Och jag tänker att jag måste sluta be Johan ta bilderna. Särskilt som jag inte vill bli lämnad.

Med uppdragna långisar sprang jag iallafall och det var längesen det gick så lätt. Nästan så att jag vill ut igen ikväll. Med betoning på NÄSTAN.

Lördag med bad och vattenrutschkana. Då blir man trött.

Om man inte festar på godis, då.

En helg utan mys i soffan är ingen helg. Det tycker varken ungar eller djur.

Heller ingen lördag utan pussar. Lennon höll med. Eller det gjorde han inte, men jag mutade med godis.

Och vad vore en lördag utan mys med maken? Dock är det vissa som misstycker. Tar plats före. Och stirrar ont mot min sida av sängen.

Ja, nä... Kanske blir jag lämnad ändå. Förbannade långkalsonger!!!

Trevlig myskväll då! Till alla er som FÅR mysa.

Vince

Min minsta fyllde 2 år den 11 januari.

Vince.

Min Vince, som inte alls var planerad. Men som var oändligt välkommen när gravidchocken lagt sej.

Han kommer att bli min död, that I know. Men först kommer han att göra mej gråhårig. Sen orolig intill olidlighet. Och därefter dör jag.

Han är galen, min minsta. Hans känsloregister, som mitt. Lika arg som glad. Lika lycklig som ledsen. Han är motoriskt otrolig. Gick när han var nio månader, sprang tre sekunder senare. Galen, som sagt.

Och så fantastiskt underbar, söt, härlig, fin, go och den bästa yngsta son jag någonsin hade kunnat få.

Vince,

jag är så glad att du sket i att jag åt p-piller! Jag är så lycklig över att just du flyttade in i min mage, fastän jag inte godkänt det. Jag är är så oändligt tacksam för att jag får vara din mamma, se dej växa upp och följa dej genom livet. Utan dej vore jag inte den jag är idag. Utan dej skulle mitt liv kännas halvt och tomt.

Du är meningen. Du är MIN mening.

Jag älskar dej, min fina unge. ÄLSKAR DEJ <3

Madrass.

Vet ni vad en bäddmadrass(jävel) kostar? För en dubbelsäng. På IKEA.

Jo, det ska jag tala om.

Att den kostar 2900 riksdaler. Kronor, alltså! Inte baht eller annan valuta. Tvåtusenniohundrakronor. För en sketen bäddmadrass.

ALDRIG I MITT LIV, lägger jag den summan på en bäddmadrass! Då köper jag hellre en ny säng på Kungsängen, på rean. Betalar några tusenlappar till och får hem en ny säng. En SÄNG! Inte en madrass. MADRASS! Kan ni fatta?!?! En madrass. 2900 kronor.

Nä, vet ni vad! Vi köpte den billigaste vi hittade. 1000 spänn. Och lär väl bryta både rygg och nacke, considering the prisskillnad.

Men fatta! 2900 spänn.

Fnys!

Helg slut. Jag snopen. Barn svårsövda. Djur trötta. Johan glassugen.

Igår var barnen hos sina farföräldrar. Då var Johan och jag tvungna att göra det värsta jag vet, nämligen shoppa. Nämnde jag bäddmadrassen? Om inte, så skulle en sådan inhandlas. Vidare -vattenkokare, löparskor till mej (hurtig som jag är, har jag slitit ut ett par!!!), bläckpatron till skrivare, födelsedagspresent till vår blivande 2-åring och en hel del annat som jag icket orkade med. Det får bli en annan gång. När Johan ville gå ett varv på Marieberg fick jag andnöd och därför åkte vi in till stan och käkade istället. Mycket, mycket bättre!

Idag har jag invigt mina nya, svarta springskor. I love them!

Som ni ser.

Det gjorde tydligen den lilla också, för han ville hoppa av glädje som sin (töntiga) mamma.

Efter några timmar i härligt solsken,

blir man trött.

Så gott, så gott...

Imorrn är det jobb och dagis igen. Efter tre veckor hemma på julledigt och vattkoppsledigt. Och det känns...? Känns...? Det känns väl...

Äh! Det känns.

Och nu ska jag dricka te i den finaste mugg jag haft på länge. Försök att ignorera mitt trötta ansikte och titta på THE MUGG!

Trevlig vecka då!

Friskhet.

En vecka in på det nya året.

Vi firade en supermysig nyårsafton med fina vänner.

Anette och Pamela med drink i hand. Jag med en kniv och en potatis(?!?!?!).

Gooood mat från stekbordet.

Många skratt och prat om livet. Härliga, underbara vänner!!!

Med lika underbara barn.

Här, lilla sötisen Nova.

Ett perfekt sätt att fira in det nya året på!

Som sedan började USELT!

Maken smittade sina egna barn. Kan ni fatta, så dåligt av en pappa?!? Vår stora kille har varit jättesjuk med groteska blåsor över hela ansiktet. Det har varit så synd om honom att jag har velat gråta! Den lilla fick prickar men var helt oberörd under dagtid. Inget biter på ungen, konstaterade hans pappa. Nätterna denna vecka har varit ett litet skämt, kan man säga. Johan och Lennon har "sovit" i gästrummet medan jag och Vince har "sovit" i mitt och makens sovrum. Kan vi ha snittat 2 timmars sömn per natt, kanske?

Men NU, är de friska. Med sårskorpor everywhere. Idag var första dagen Lennon fick frisk luft på en hel vecka. Vi satt vid vattnet och fikade på goda kladdkakemuffins.

Så vackert ute.

Again, vi bor i paradiset. Sommar som vinter.

Igår kväll bjöd jag maken på trerätters.

Och kommer aldrig mer göra aioli! Två försök och sen ville jag döda! Smakade okej, men the texture! My God!

Nåväl, romantiskt iallafall (typ...).

Vi har en skön helg. Alla är hemma och friska. Det firar jag med bubbel!

Usel bild, men jag orkar inte ta bort den.

Hörrni, detta år kommer att bli toppen!

I just feel it :)

Årskrönika.

Hörrni,

jag har gått omkring i typ tre dagar och ba, HUR ska jag skria min årskrönika? HUR ska jag skriva den med det lilla extra?

Det är efter dessa tankedygn som jag fattat att kreativiteten fanimej inte är på topp. Så det det blir mitt nyårslöfte. Att träna på att tänka kreativt. Outside the box. Svänga av huvudleden. Tänka nytt. Och så där. 

Så nu ger jag er 2011 i bilder. Utan en endaste gnutta av det lilla extra. 

Denna här,

han fyllde 1 år den 11 januari 2011. Under året har han hunnit med en massa.

Några exempel.

Han har kladdat.

Gett en massa kärlek.

Solat sej.

Varit väldans, väldans söt.

Slagit sej på alla kroppsdelar there is.

Varit söt, skrev jag det?!?

Och ganska så arg, ibland. Eller lite mer än ibland. Nästan allt som oftast.

Han har haft ett fint år, min numera 2-åring. Åtminstone verkar han trivas med livet.

Min stora kille. Han började året med ny kortklippt frisyr (jag grät floder över hans förlorade lockar).

Vi har pussats mycket, han och jag.

Lekt och busat med kompisar,

och kusiner.

Så mycket spring i benen,

och så oändligt fin.

Ett bra år för vår 3-åring som i september fyllde 4!

Själv har jag under detta år provat på de flesta stilar. Jag gick ut starkt som...ja, jag vet inte, jag...

Men kände att jag nog var lite mer rockabilly.

Nä, kanske inte. 

Men till slut hittade jag mej själv och min stil. Från ingen lugg,

till lugg,

och kände mej förvånansvärt nöjd.

Nöjd känner jag mej också med detta års hurtighet. Att jag sedan april hållit igång min löpning.

Nöjd, är dock inte rätt ord att beskriva maken, då två katter flyttade in i vårt hus. Kanske inte att hunden heller kände sej särskilt lyckligt lottad, eftersom hon blev någon sorts ofrivillig adoptivmamma till de små tu. Baby och Ozzy är namnen på galningarna.

Men min man verkar älska mej ändå. Eller i allafall är det vad jag hoppas. För detta år har varit ett av hans snyggaste.

Som arab.

Som...? I wanna say, Jesus...?!?

Som cool och ointresserad James Dean.

Som sitt fina själv och bästa pappan till mina barn.

I love you <3 (och lite ledsen är jag för att jag vill ha två katter och en hund)

2011 är slut. Ett bra år för oss, fyllt av många härliga minnen tillsammans med familj och vänner.

2012 har just börjat.

Det är någonting med ett nytt år. En nystart. Fastän man är precis samma person som året innan, med samma drömmar, samma mål och samma ambitioner. Men det känns ändå som att man har större kapacitet att lyckas, när ett nytt år börjar.

Min önskan för detta år är KÄRLEK. Massor av kärlek. Till familjen, till släktingar, till alla våra fina vänner och till er som läser här på bloggen. 

En flod av kärlek till er alla som betyder så mycket för mej. En oändlig ström av tacksamhet för att ni finns <3

ETT GOTT NYTT 2012!