Besökare

måndag 23 april 2012

Upprörande!

Vilket hemskt, hemskt program jag stirrar på.

"Älskling, du har blivit en tjockis."

Kvällens avsnitt: Anneli har gått upp 26 kilo sedan hon och hennes man träffades för tusen år sedan. Hennes man, Mikael är besviken över att hon inte längre har den tvättbrädan hon hade då de träffades. Att hon inte längre klär sej i sexiga underkläder. Att deras samliv påverkas av hennes viktuppgång.

Mikael ska nu coacha henne att går ner i vikt. Mikael, han som själv har den äckligaste ölmage jag någonsin sett samt matchande flint, ska alltså se till att hon sköter träning och kost. Så att hon ska bli sexig igen.

Till deras hjälp har de en gubbe som kan det här med träning och näringslära. En gubbe som ser ut som om han går på något typ av knark. Rycker när han pratar och verkar skrämmande aggressiv när Anneli inte får upp pulsen tillräckligt.

Jag häpnar. Häpnar!

Men mest av allt blir jag förbannad! Han, den tjocka flintisen med ölmagen, han vill jag ge en fet smäll! Han sitter där med sitt självgoda flin och ba, kom igen nurå älskling! Tänk på att trosorna ska sitta snyggt.

Och nu är det final. Nu har Anneli gått ner 16,2 kilo. Nu är hon äntligen smal igen! Så inatt får Mikael nuppa. Nuppa upp och ner med sin äckliga ölmage.

Och dessutom vann dom 100 000 kronor. Dom vann alltså. Inte hon.

Så nu kan öl-Micke köpa porrfilmer och öl.

Mycket upprörande!

Annars har dagen varit bra. Vi har hängt omkring här hemma, jag och grabbsen å hundarna. Vince ramlade i vattnet. Som ett brev på posten.


Önskar er en fin vecka!

söndag 22 april 2012

Helgens.

Helgens matintag: För stort. Jag satte ribban redan på fredagens lunch på jobbet.


Helgens drink: Hallonmartini. Röd och god.


Helgens dancing queens: Anette och Sanna.


Helgens Batman: Lennon


Helgens pirat på väg till kalas: Also Lennon.

Se lite arg ut, sa jag.


Jag upprepade mej. Arg, sa jag.


Ännu argare, sa jag. Då blev han sur.


Det är sådana gånger jag undrar varför. Varför jag alltid ska hålla på. Don´t push it, liksom. Men ändå forsätter jag och ba, gör si gör så. Med en 5-åring. Och jag upprepar, en 5-åring. Som om han brydde sej om bilderna till min blogg blir bra eller inte.

Helgens tröttaste katt: Ozzy


Helgens hungrigaste katt: Baby


Helgens överraskning: Praliner från en härlig Eva.


Helgens sötaste kusiner 1: Lennon och Axel


Helgens sötaste kusiner 2: Alma och Vince


So to sum up: En fin helg med fest, mys, skratt, dans, mat och dryck.

För att låta som en bedrövligt störande samt klyschig statusrad på Facebook.

Men låt er inte luras. Jag lovar, helgen har också innehållit gnäll, bajsblöjor och avbrutna hångel.

But still, en fin helg.

torsdag 19 april 2012

Ny trend.

Jag blev förkyld för några veckor sedan. Kunde således inte springa. Då kan man ju tycka att jag borde tänka lite mer på vad jag stoppar i mej. Med betoning på tänka då.

För jag har sannerligen inte gjort mer än tänkt. Tänkt att det är onödigt med glass å sånt.

Å nog för att tankens kraft är enorm. Men kanske överdriver jag mitt bara-jag-tänker-smal-så-är-jag-det-tänk.

Dagens mellanmål.


Kvällens innan-sängen-mål.


Det håller inte. Jag inser förstås det.

Men motivationen lyser med sin frånvaro.

Lite mer glass, tror jag bestämt.

onsdag 18 april 2012

Tack!!!

Tankarna och energin ni skänkte under tisdagen tog mej ända fram. Jag kan numera kalla mej för auktoriserad tolk. Tack alla ni för pepp och hejarop!

Jag undrar ofta, vad vore jag utan alla fina människor omkring mej?

Titta vad som mötte mej på jobbet idag.



Jag blev superglad! Och jag känner djup tacksamhet för alla som VERKLIGEN bryr sej om hur det går för mej.

Ni vet det, va?!?!

Hemma då.

Jovars.

Igår motionerade jag äldsta sonen medan min yngsta övningskörde. Två flugor i en smäll, liksom.


Å det är nu jag ber er att inte ringa socialen. För jag lovar, detta var ungarnas högsta önskan och typ det enda sättet att lura hem dem ifrån kompisarna på.

Kanske borde jag ringa runt till grannskapet och föklara mej.

Men jag måste ändå tipsa er småbarnsföräldrar. Det var en bra grej. Vi kom snabbt hem och så fick han ju motion, grabben. Sunt!


Men för säkerhets skull - jag skämtar. Såklart tränar jag inte min unge och åker bakom med bil. Åtminstone inte varje dag ;)

Annars är det lugnt här hemma.

Lugna lekar,


inte så mycket brottning och sånt...


Guuuud! Jag fattar verkligen ingenting av deras lekar.

"Nu är du Robin och jag är Batman. Så brottar jag ner dej och då springer du ditåt."

"Nu svärdar jag dej å då drar du ner mej på golvet."

SÅ TRÅKIGT!

Men det är ju roligt för dem att de kan roa sej med varandra.

Igen - tack alla för att ni finns <3

söndag 15 april 2012

Glad men nervös.

Jag är allt bra, jag. Mej kan man sannerligen lita på. I flera veckor har jag knipit näbb och undanhållit sanningen för en av mina kära vänner.

Det är en fin egenskap, tycker jag. Att kunna ljuga för sin vän.

Nåja, iallafall om undanhållandet bidrar till en fantastisk dag för en blivande brud. En dag fylld av mat, vin, spa, styling, fotografering, prat och skratt.

Så här fin var den överraskade blivande bruden, Rosie på sin möhippa.


Och så här röda läppar hade jag.


En väldans trevlig lördag med många härliga tjejer.

Söndagar brukar sällan slå lördagar. Men denna söndag ligger faen hack i häl på gårdagen.

För det är inte mycket som slår bebislukt.


Underbar liten Emma. Elins lillasyster.


Lennon tyckte också att hon var fin.


Tack för lånet, Annica och Henrik!

Jag känner mej lite tung i sinnet. Många orsaker till det. Mest för att det varit så fullt upp på sistone. Massor av jobb. Tunga uppdrag. Många timmar borta från mina grabbar. Och på tisdag ska jag göra något jag är väldigt nervös inför. Något jag försökt förbereda mej för mentalt.

Allt detta har jag försökt att INTE tänka på idag. Istället fokuserat på att livet lugnar ner sej om två veckor.

Så idag har jag hängt med dom jag älskar mest.

Pussats på en sten.


Ätit och fikat med unge på liten stol.


Lekt konstiga svärdlekar i fårhagen med Batman-hundar, Robin, Mr Freeze, Catwoman, Jokern och Joker-bebisen.


Å fråga mej inte vad leken gick ut på eller vilka alla figurer är. För jag fattade sannerligen ingenting. Gjorde bara som jag blev tillsagd. Och det var faktiskt inte särskilt roligt. Men jag gör det mesta för att få vara nära finingarna.

Sen undrar jag om håret blev för gult. Det slog mej när jag drog på mej min gula fleecetröja (som jag av någon underlig anledning snodde av min far).


Oh, well. Snart är det sommar och då bleker väl solen bort den gula tonen. I hope...

Hörrni! På tisdag klockan 09.00 - tänk på mej då. Tänk mej mentalt stark!

Ha en fin vecka!

fredag 13 april 2012

Ojdå.

Tänker att jag ska boka klipptid. Ofta. Å så efter några månader ba okej, nu är det 6 månader sen jag klippte mej. Då ringer jag till min frisör. Och hon har fullbokat i veckor framöver.

Så klipper jag mej till slut. Blir ofta nöjd. För hon är cool, min frissa. Hon heter Lousie och har alltid rött hår.

"Ljust, Kicki! Du  måste bli ljus. Skulle vara superfint till dina bruna ögon."

Det har hon sagt de senaste gångerna och jag har tänkt att någon gång så. Kanske...

Idag var någon gång. Tydligen.

Dåså, då kör vi då.

Jag anlände till coolaste salongen ever. Satte mej kobent ner i stolen,


och intalade mej att jag visst skulle bli fin.


Läste en modetidning (utan att somna!!!), knaprade på en rosa kaka och drack te i söt kopp.


Tänkte på hur jag såg ut innan den eventuella katastrofen,


och undrade varför jag var tvungen att göra detta just fredagen den 13:e.

Jag blundade genom hela hårtorkningen.

Tittade sedan in i spegeln.

Och...

...hoppades.

Att det är som dom säger;

Blonds have more fun.


När jag så skickade en bild till maken och han svarade: "Precis som när vi blev ihop <3!"

Kände jag att detta, detta blev nog bra.

Tror jag...

...när jag speglat mej tusen gånger till och vant mej vid att bli bländad.

lördag 7 april 2012

Föräldrahemmet.

Vi firar påsken med varsin son, jag och maken.

Jag och Lennon myser med kusin Axel och faster Sofia i Dalarna.


Skattjakt med skattkarta.


Morfar Lars hjälpte till att leta,


efter en mycket dyrbar skatt,


som också var mycket god.


Mysig sagostund efter en rolig dag.


Hemma hänger Vince och Johan. Där fanns också ett påskägg med en dyrbar skatt i.


Saknar min minsta så jag spricker men åååhhh, vad mysigt det är att bara ha ögon för Lennon.

Det är också väldans gott att vara hos mamma och pappa. Maten är så god och sängen är så skön och allt är så lugnt.

För det är ju så, att åka till sitt föräldrahem är mysigt, trevlig och allt det där man oftast tycker när man åker till barndomens trakter.

BUT!

A very big but! När jag kommer hem till mina föräldrar, så finns det alltid något att må lite dåligt av. Ofta är det av minnen. Minnen som fastnat på bild.

Året är 1992 och vår familj äger uppenbarligen ingen helkroppsspegel.


Förhoppningsvis ingen spegel alls.


För då har jag åtminstone en ursäkt för denna bedrövliga "stil". Typ, jag levde för så länge sedan att man inte hade tillgång till speglar och därmed inte kunde veta att i vissa kläder och kepsar visar man sej bara inte bland folk.

Herrejössesgud! Det är skrämmande. SKRÄMMANDE!

När jag sitter här i föräldrahemmet och häpnar över min fulhet, tänker jag att snart, snart säger min mamma eller pappa att jag visst var söt. Men nej, dom skrattar. Skrattar! Inte med mej utan åt mej.

Så kommer min yngsta bror. Min pappa blir överlycklig och visar skadeglatt upp fotot även för honom. Min bror skrattar, om möjligt, ännu mer. OCH hans flickvän. OCH min svägerska.

I min förlägenhet skickar jag fotot till min make som snabbt svarar: "Hade vi träffats tidigare i livet hade det aldrig hållt."

Nämen, det känns bra. Jag känner mej trygg i mej själv. Behöver minsann inte någon yttre bekräftelse. Jag vet att jag duger som jag är.

Så jag tar en bild med brorsan och det blir så tydligt. Smink. Jag måste ha smink. Och shampoo, för i helvete!


Glad påsk, då :)

onsdag 4 april 2012

Det här med pynt.

Trettiofem.

Inte för ung men heller inte för gammal.

35.

En fin ålder.

Vince hade pysslat på dagis. Och jag tyckte att hans kreation liknade mej på pricken.

En arg 35-åring, det är jag det.


Fast jag börjar tina upp. Är inte alls lika arg ikväll.

Så jag köpte lite påsksaker. Tänkte att man väl borde pynta. Visserligen är jag usel på pynt, har ingen känsla whatsoever. Men jag körde på ändå.

Sen att jag gör det på dagisnivå, DET tycker inte jag har någon betydelse.

Alls.


En mamma med sina nykläckta kycklingar. Nog borde jag väl skicka bilden till någon sorts heminredningstidning, va?

Egentligen skulle det ha varit fyra stycken kycklingar. Men en dog. Han tappade huvudet.


Nu orkar jag inte pynta mer.

Min födelsedag så.

Jag blev överraskad av en mycket speciell vän.

Maria.


Hon skulle bjuda på lunch.

Så hör jag några som sjunger. Och in på mitt kontor kommer finaste Maria med mina föräldrar! Min mamma och min pappa har alltså kört all the way from Dalarna för att fira sin dotter. Hur underbara är inte dom?!? Åhhh, vad jag blev glad! Med blommor och blader kom dom sjungandes. Sen bjöd dom på lunch. Bästa lunchen på mycket länge <3


Och så glömde jag ta en bild på dom, mina fina föräldrar. Men jag skyller på åldern. Man glömmer så lätt nu för tiden.

En annan speciell vän hade skickat post. And oh, my God så glad jag blev över vad som låg i det tjocka kuvertet!


Älskar att mina vänner känner mej så väl. Jag vill krama ihjäl dej, Malin! TACK!!!

Mina grabbar känner mej också. Vet vad jag vill ha. Som jag suktat efter detta armband. Vill ha det på mej när jag sover!


Ja...

Som sagt.

35 år, I am.

Och det ska väl gå bra, det också.

Vad jag varit arg för?

A whole other story!