Svåra frågor och magont

Vince: "Mamma, kan jag dö?"

Jag: "Ja..."

Vince: "Men kan man pussas om man är en stjärna?"

Jag klarar inte detta! Varför skulle jag prompt bli på smällen?

Söta lilla krummelur, du får aldrig bliva stur. Men sluta gärna fråga så där.

Vid frukosten avhandlades enklare frågor.

Vince: "Måste man få skägg när man blir vuxen?"

Jag: "Ja, pojkar får ju det."

Vince: "Men ååååååjjjj, jag vill inte ha det!"

Johan: "Du kan raka bort det."

Vince: "Men neeeeeej, det gör så ooooont!"

Idag är det lördag och idag ska vi traska iväg och handla svenskt lösgodis. Det ska tydligen finnas det här. Jag har dock inga höga förhoppningar vad det gäller urvalet.

Höga förhoppningar måste jag också sluta ha när det gäller mina fried rice-middagar. Varför slutar jag aldrig upp med att tänka; "åh, vad gott det ska bli med fried rice med räkor", när fried rice-med räkor betyder fried rice med max två räkor. Visserligen väldigt goda sådana, but still only two.

Och barnen måste sluta ha höga förväntningar när de beställer Tacos. Igår åt en besviken Lennon brända tortillas med stark kyckling.

Vince däremot, var inte så nogräknad (hör dock till ovanligheterna) utan smaskade i sig både sin och brorsans del.

Vad man måste göra i detta land när man går på restaurang är att aldrig tro att man ska få det man förväntar. Man kan absolut inte räkna med att maten ser ut som den gör på bilderna och man kan heller inte förvänta sig att smaken den ena dagen på en restaurang är densamma som andra dagen på samma ställe. Variationen är STOR.

Igår beställde jag shrimp toast i tron om att få några färska räkor. Vad jag serverades var; friterade brödskivor med mosade räkor och ost. Såklart med den obligatoriska chilisåsen i mitten. Gott, om än ganska så överraskande.

Min mage samarbetar uselt fortfarande och jag börjar på riktigt bli lite otålig nu. Magont tar liksom över hela måendet och det är svårt att tänka bort det. Försöker jogga och promenera bort det men det blir nästan värre av det. Idag tänker jag köra hård magträning med plankor till höger och vänster. Nåt måste ju hjälpa.

Eftermiddagen igår spenderades på strand med låååååååågvatten. Det kryllade av krabbor, eremitkräftor, oidentifierbara geleklumpar, havsanemoner (tror att de heter så) och musslor.

Mussla som spottade slem och vatten.

Cool stjärnssnäcka.

Johan och Lennon där borta i fjärran.

Nu tänker jag ta mej en lenande kopp te, det känns i alla fall som att det blir liiiiite lugnare i magen efter, men jag vet inte, kanske gör det bara saken värre.

Oh, well.

Tea it is.

Ha en fin lördag!

Meditation

Jag mediterar. Eller snarare, jag försöker meditera. Det känns otroligt töntigt men jag är övertygad om att det är viktigt att göra det, av många anledningar. Jag tror att det är viktigt att tömma huvudet på tankar, låta hjärnan vila. Jag tror att inget nytt kan komma om man inte rensar. Jag tror också att meditation minskar stress och hjälper mej att känna lycka och lugn. Vidare tror jag att meditation är bra eftersom man ska vara i nuet. Nu är ju liksom det enda som finns, dåtiden kan man inte göra något åt och framtiden vet man inget om.

Det är sjukt svårt att meditera. Jag kan inte. Än. Men jag övar varje dag och tänker att en dag så kan jag. Yoga ska tydligen vara bra som förberedelse inför meditation så kanske måste jag lära mej det. Ska läsa lite mer om det.

Men tillbaka till töntighetskänslan. Detta är tankar jag har under mina försök till meditation:

Men please! Tönt tönti tönt tönt!

Japp, nu kollar alla joggare här på stranden på dej och tycker att du är aslöjlig!

Men sitt med rak rygg, som de gör på bilderna av meditation. Du sitter ju som en hösäck!

Finns det spindlar här, tro...?

Och så har foten somnat. Undrar om man får ändra sittställning under meditation?

Andas. In och ut. Undrar hur stor magen ser ut i inandningen? Känner att den hänger lite över byxorna.

Gud, jag måste bajsa idag, jag känner mej helt förstoppad.

Men ibland lyckas jag tänka på ingenting, några sekunder här och där. Och faktum är att trots att jag sitter i 20 minuter, men bara lyckas "nolltänka" i fem av dem, så känner jag mej alltid stärkt efteråt.

I morse under min meditation;

Satte mej med denna utsikt,

Kände efter en stund att det började värma på ryggen och eftersom jag inte riktigt greppat detta med att sluta tänka och bara sitta still, så vände jag mej om och såg solen stiga upp över träden.

Ett helt annat ljus föll över stranden.

Ni märker hur jag misslyckas med att tänka på ingenting, men till mitt försvar så får jag ändå lov att säga att jag ju faktiskt var i nuet när jag fotograferade den vackra förvandlingen.

Okej, så jag började om. Satte mig tillrätta och tänkte på andningen. Det gick bra en stund. Tills jag hörde ett flåsande bakom ryggen och plötsligt blev överfallen av en stor varelse med päls. Blöta pussar i hela ansiktet och när jag öppnade ögonen mötte jag världens finaste Sankt Bernhard-blick.

Hejdå, finfina hund! Tack för pussen men nu måste jag ju börja om igen!

Så det gjorde jag, började om. Det gick sådär. Men när jag reste mej upp och joggade hemåt kände jag mej glad och tacksam över att få vara just där och då.

På vårt rum satt mina pojkar på sängen och spelade bingo, alla klädda i kalsonger. So much love <3

Nu ska jag skriva lite och sedan joina grabbarna uppe vid poolen. Kanske blir det stranden i eftermiddag, vågarna är stora nu och Lennon älskar det.

När jag ändå visar bilder på djur, här kommer gårdagens sällskap under middagen.

Det ryktas om att vår katt där hemma är gravid och jag hoppas att hon håller ungarna kvar i magen lite längre än vad hon ska, så att jag hinner se dem innan de är för stora.

Så här vill jag hålla när jag kommer hem.

Och OM hon nu är gravid, kommer det alltså finnas kattungar att tinga i sommar.

Önskar er en härlig och skön helg!

Inte sjuk.

Närå, jag kommer inte att kräkas. Nepp. Jag kommer heller inte att få feber och halsen kommer snart sluta att göra ont. Så är det.

Meanwhile, undrar jag nog ändå om vår minsta inte är storebrorsmaterial ändå..?

Han har ju i alla fall en fantastisk förebild i vår förstfödde.

Och nä, det har inte tankats, jag undrar faktiskt detta helt nyktert. Jag är förvånad själv. Inte att jag är nykter utan att jag funderar på ovanstående (man kan aldrig vara tillräckligt tydlig).

Nykter är jag för övrigt för det mesta här, det är nämligen inte särskilt gott med ett kallt glas rött vin.

Och när jag väl slår till med ett glas vitt, ja då serveras DET varmt istället.

Så jag delar shakerna med barnen istället.

Fast det är egentligen ren lögn. Jag dricker cola på tok för många dagar på rad.

Maten.

Det kom en önskan om att jag skulle skriva lite om maten jag äter här. Jag tänkte att om jag fotar varje maträtt innan jag börjar äta, då kommer jag till slut ha en massa bilder att lägga upp på bloggen som jag kan publicera tillsammans med passande text. Nu har det gått ganska lång tid sedan jag tänkte det och då kan man ju tycka att jag skulle ha en hel uppsjö med bilder eftersom vi äter minst två gånger om dagen. Man kan tycka det alltså.

Detta är dock den enda maträtt jag kommit ihåg att fota innan tallriken skrapats tom.

Massaman curry med kyckling. Så sjuuuukt gott!

Så ja, jag får väl hålla på så här istället då, lägga upp en bild lite då och då. När Johan kommit ihåg att påminna mej om att fota, vill säga.

Jaha...

Innan jag lägger mej i sängen och fortsätter tränga bort att det rumlar oroväckande i magen, tänker jag dela med mej av denna länk. Det är få som åldras lika väl som vissa.

Viss;                                                    

Så fick jag det sagt också.

Hej så länge!

Uppdatering;

Jag: Kolla Vince, vem är det på bilden ovan?

Vince: Pappa!

Lennon: Pappa och faster Sofia!

Naiv eller positiv?

Tänk att en sådan här krönika behövs skrivas. Visst är det fint att vi kvinnor, i detta fall mammor, gräver djupa gravar åt oss själva? Jättefint. Verkligen.

Jag hade skrivit ett lååååångt inlägg om mina tankar kring detta, men nej. Verkligen nej! Jag vill inte stanna kvar i upprördheten.

Ledsamt i alla fall, att vi människor dömer varandra istället för att acceptera att vi alla väljer olika.

Ledsamt var det dock inte tidigt i morse. Nä, tidigt i morse var det fint och lugnt och så vackert att jag glömde bort att jag var bajsnödig (ett problem jag har under joggingstunder).

Färgerna! Gud, färgerna!!!

Fint var det också igår,

och sen ganska tungt vid träningen. Idag är det svårt att gå, kan jag meddela.

Lunchen var god på balkongen och kostade endast 40 små kronor,

alltså, 10 kronor mindre än glassen.

Det räknades och skrevs vid poolen med ny Angry Birds-penna, där stiftet går av bara man tittar på det,

och senare spelades det pingis i lobbyn.

På kvällen åt jag fried rice med räkor och blev bortskämt irriterad på att det endast medföljde fyra små räkor, därav denna konversation mellan mej och maken (ungefärligt återgiven);

Jag: "Alltså, vad tråkigt det är när man inte är nöjd med vad man ätit. Även om man är mätt och så:"

Johan: "Men gå och köp lite chips då, så att du blir nöjd."

Jag: "Nä, det behöver jag inte. Konstaterar bara att det är tråkigt när man inte är nöjd med maten."

Johan: "Jamen, chips kanske kan lindra din besvikelse."

Jag: "Nä, jag vill inte ha chips."

Johan: "Jamen, så jag slipper höra att du inte var nöjd med maten."

Jag: "Vill DU har chips, eller?"

Johan: "Njea...näej...nä, nä... Nä, det är väl onödigt."

Timmen senare när han skulle lägga barnen;

Johan: "Gå och köp öl och chips."

Det var fint att han till sist talade i klarspråk iallafall.

Jag avlutar nu med en tanke eller kanske mer en tro... Eller nä, min övertygelse.

Ni vet vad jag brukar tjata om - det här med att en positiv inställning till tillvaron är nyckeln till lycka. Att det är kvaliteten på mina tankar som skapar det liv jag lever. Att det är jag, och endast jag, som kan se till att mitt liv blir precis så som jag vill ha det.

(Ni ba; Jaaaaa! Get to it!)

Jag brukar läsa http://goodnewsmagazine.se/. Inte för att blunda för verkligheten, utan för att väga upp det mörka och hemska. För att fokusera på det som är fint och gott, så att det kan växa och bli större. Tänk om vi alla kunde göra det, tänk om vi istället för att tänka att fy fan vad dåligt det här är, försökte vända på det och jobbade för motsatsen. Det är tyvärr ett faktum att fattigdom råder, att barn far illa, att krig rasar, att kvinnor blir förtryckta, att miljöförstöringen medför gigantiska konsekvenser. Såklart måste vi se det, vi måste se det för att kunna göra något åt det. Men istället för att förfasas över hur hemskt det är, måste vi jobba för motsatsen. Vi kan inte stanna kvar i eländet och stirra oss blinda på det. Det är precis det som magasinet jag länkat till ovan försöker förmedla.

Nä, alla kan inte göra allt, men alla kan göra något.

Många tycker att det är naivt att tro att positivt tänkande kan ändra på saker och ting. Många är övertygade om att det är att stoppa huvudet i sanden och vägra se saker som de är. I used to be one of them, jag brukade tänka att det som händer, det händer väl (för i helvete!) och usch, vilken usel lön jag hade eller vad lite pengar jag hade eller vilket jävla väder det var eller shit, vad trött jag kände mej.

Jag tänker inte så längre och det är en sådan befrielse.

Vi måste sluta skylla på saker utanför oss, som på vår uppväxt, på samhället, på det sociala arvet, på politiken, på chefen, på partnern eller på det ena eller det andra. Att göra det, gör oss bara handlingsförlamade. Det gör att vi helt paralyserade står och ser på och suckar och klagar över allts jävlighet och ingen värld blir någonsin bättre av det. Vi måste kavla upp armarna och arbeta för det vi tror på, för det som är gott och bra. Precis så som många runt om i världen redan gör.

Jag ber er att klicka på länken ovan och lägga till den i era favoriter. Att varje dag läsa om människor som gör fantastiska saker är hoppingivande och stärkande och ju fler vi är som tänker på vad som är fint och bra, ju fler vi är som jobbar för det goda, desto snabbare kommer vi att kunna förändra världen till det bättre.

Och eftersom barnen är framtiden, så kan ni också läsa denna länk. Tänkvärt, tycker jag.

Men nu måste jag jobba!

Gott och blandat (kan vara den töntigaste rubrik jag någonsin skrivit).

Här kommer ett inlägg utan ordning och reda. Bara saker jag vill förmedla. Så håll tillgodo!

På mina morgonjoggar (nåja, promenadjoggstretchmeditation) ser jag nya saker varje dag. Häromdagen sprang jag på ett gäng apor som snodde allt de kom åt utanför stängda restauranger. Alltså, de ser ju för roliga ut när de smyger omkring och lyfter på saker, precis som människotjyvar (tvivlar dock på att de kan skimma Visa-kort). Ibland möts jag av galna hundar som rusar mot mej och antingen vill hälsa, busa eller vad vet jag, huggas. Jag är en hundmänniska ut i fingerspetsarna men till och med jag tycker att de är obehagliga ibland.

Idag såg jag gulliga små dunbollar och tog en bild för att visa ungarna. Då blev kycklingarna och deras mamma helt galna och rusade mot mej. Oklart vad de ville mej men jag vågade inte stanna och ta reda på det, jag sprang mitt snabbaste jogg därifrån.

Kycklingrace.

Sen blev jag ledsen. Detta kan verkligen vara kontrasternas land. Jag passerade ett lyxigt resort på vänster sida,

samtidigt som jag på höger sida skådade jag detta;

Tänk vad vi turister lämnar efter oss. Vi kommer, vi äter, dricker och mår gott. Sen drar vi och kvar blir resterna efter oss. Jag undrar om det tas om hand, om man i detta land har en tanke med sopbergen. Jag vet faktiskt inte. På Phi Phi såg vi ett fartyg fyllt till bredden med sopor, det var på väg ut på havet. Jag kunde inte släppa tanken på vad som hände med soporna. Dumpas de i havet? Bränns de någonstans? För någon vecka sedan såg jag hur det eldades plastflaskor. Det är väl inte bra, va? Att elda plast bara så där. Eller? Alltså, jag vet inte.

Men kanske ändå, tas soporna om hand. Jag gick förbi ett ställe idag som hade sorterat aliminiumburkar, flaskor och kartonger. Det inger i alla fall lite hopp.

Det gör dock inte detta...

Jag försöker läsa lite om vad vi kan göra för att vara rädd om miljön OCH om oss själva (sent ska syndaren vakna). Vi har till exempel börjat använda oss av endast organiska hudvårdsprodukter, fria från parabener och annat skit. De är inte de lättaste att hitta, men det går om man letar.

Shampoo och balsam.

Hudlotion.

Smink använder jag inte här, men när jag är hemma igen och återgår till mascarade ögon, tänker jag leta efter något märke som är snällt mot miljön. Hårspray likaså. Sedan jag åkte hemifrån har jag använt det vid enstaka tillfällen, men har nu helt slutat.

Tandkräm köper jag utan flour och onödiga tillsatser. Har läst en del om flour, jag råder er att göra detsamma. Flour är en av de farligaste kemikalierna vi får i oss och dessutom inte bevisat bra för tänderna. Vi slutade med flourtandkräm för ett halvår sen.

Så till mitt ha-begär, som visserligen är ganska blygsamt nu för tiden, men ändå, det finns där ibland. Dessa lampor skulle jag vilja ha. Så mysiga och fina!

Idag kommer jag att ägna tiden till jobb. Jag har ett skypemöte och tankar att bolla med kollegan där hemma. Planering inför en spännande föreläsning med efterföljande workshop pågår och jag tycker att det är så roligt! Jag älskar att var kreativ och fundera ut hur jag kan göra för att inspirera. Ser verkligen fram emot det som händer i juni.

Grabbarna ska skriva brev och lägga i lite spännande saker i ett par kuvert som sedan ska flyga över haven till rätt mottagare :)

Ikväll ska vi testa buffén runt hörnet. We are livin on the edge, med andra ord. Särskilt med tanke på att vi just återhämtat oss från diverse magåkommor. Buffeér brukar ju inte vara att rekommendera i värmen.

Innan jag avslutar vill jag tipsa om en blogg som jag blev tipsad om (tack, bästa M!). Det är Zandra som skriver, en tjej som efter många år av depression och destruktivt leverne, helt förändrat sitt sätt att tänka och därmed också förändrat sitt liv. Sjukt inspirerande! Läs Zandras texter här.

Önskar er nu en fin vecka med en bild jag älskar!

Kast med liten Vince.

Svenskarnas paradis

Magsjukan stannade kvar lite längre. Men jag vet inte jag, man kanske ska tänka på vad man stoppar i sej efter en sådan åkomma. Man kanske inte ska smälla i sej en Massaman curry direkt. Man som i min man. Nu väntar jag bara på "jag måste köpa en whiskey om jag ska bli frisk-tramset".

Jaja, nog om det.

Vårt hotell är verkligen bra på alla sätt och vis. Urgod frukost, trevlig personal, bra pool och fina utrymmen. Kanske lämnar vår utsikt aningen mer att önska, men om ni tittar riktigt noga, långt där borta i fjärran så har vi, vad en mäklare skulle kalla för, havsglimt.

Inzoomning på havet.

Vi har bestämt oss för att inte bo för länge på samma ställe, det må vara jobbigt med i- och urpackning men det är så värt det, miljöombyte behövs. Vissa boenden är ju superbra och då ångrar vi oss lite, hade gärna stannat längre, men vi vet ju aldrig, ibland blir det tvärtom. I alla fall så har vi satt en maxtid på två veckor, sen flyttar vi vidare.

Vi kommer att stanna på Koh Lanta i drygt tre veckor till. Detta hotell stannar vi på fram till den 4 mars då vi flyttar till en annan strand någon mil bort. De sista nio dagarna bor vi vid samma strand som då vännerna var här, dock inte samma hotell. När vi åker från denna ö kan vi således vara tipsare om bästa platsen att bo på, ifall någon av er funderar på att resa hit.

Vi gillar Koh Lanta. Finfina stränder, verkligen. Det är som det står i resekatalogerna - svenskarnas paradis, svenska är typ det enda språk vi hör, ja, och lite finska och tyska här och var. Här kan man köpa svenskt lösgodis, äta svensk mat och titta på Melodifestivalen (man slipper den ingenstans, suck...). Om jag bara skulle resa ett par veckor hade jag nog inte valt att komma hit, det är som att vara i Sverige fast sjukt mycket varmare. Ja, och med väldigt mycket finare stränder, förstås. Nu är det annorlunda dock, när vi är borta så länge, för oss är det ju nästan exotiskt med spagetti och köttfärssås.

Våra nästa resmål blir av helt annan karaktär än denna ö. Vi kommer att åka till två småöar - Koh Jum och Koh Lipe. Den sistnämnda benämns nästan överallt som en paradisö. Båda öarna är lugna platser med färre turister. På Koh Jum kommer vi att bo i en bungalow på stranden (jag har redan mardrömmar om spindlarna som kommer att krypa in mellan springorna i väggarna och vidare mot min säng....) och där har vi inte ens internet. Hur ska vi klara oss, liksom ;)

Idag har vi, än så länge, hunnit med poolen och lunch på en svenskägd restaurang. Nu softar vi inne i ACn och leker med Speedors (???) .

Just ja, lördagsglassen är också avklarad.

Johan kom just hem från en promenad, på vilken han fick tag i en svensk barnbok (äntligen!!!) och en Kalle Anka-pocket, så ikväll blir det sagostund.

Nu eftermiddagste/kaffe och sen ska vi tydligen spela bingo (alltså, jag är verkligen ingen sällskapsspelare, men jag lär väl bjuda till).

Trevlig helg!

Kort rapport

Så.

Nu är polisanmälan gjord och Johans magsjuka verkar vara över. Två dagar av mindre rolig karaktär med andra ord.

Det här blir ett snabbt inlägg eftersom strömmen slås av om några minuter. Hela Koh Lanta kommer att vara utan ström fram till kvällen. Ingen internetuppkoppling med andra ord.

Angående önskeinlägg har jag fått några förslag (tack!) och tänker att jag skriver om det här framöver.

Men för nu, en kort rapport från Saladan, där vårt hotellet ligger och Klong Dao, som stranden heter.

Pool på taket med bergen som utsikt. Funkar.

Bred strand vid lågvatten med miljoner krabbor.

Vi har precis ätit av den goda frukosten som serveras här på hotellet och nu tar vi det lugnt i ACn innan den stängs av.

Bloggande (jag), mobilsurfande (Johan), skrivande och räknande (Lennon), bildtittande (Vince).

Som sagt, Johans magsjuka är över och jag hoppas på att min förstoppning släpper (helt okej att hissa intresseflaggan). Vi ska dock inte klaga på våra magåkommor, vi har nämligen kommit lindrigt undan med tanke på mathanteringen i detta varma land. Jag skulle aldrig i mitt liv vilja besöka restaurangköken här, jag får nästan magsjuka bara av att tänka på hur det skulle vara.

Värmen och flugorna och smutsen. And the smell!!!

Rött kött äter vi inte alls. Vi håller oss till kyckling (jag äter räkor ibland), men mest försöker vi hitta vegetariska alternativ.

Nåväl, mer om maten längre fram.

Nu trycker jag iväg detta inlägg, fem minuter kvar innan allt blir stilla här på ön. Avslutar med en av mina favoritbilder.

Bröder bygger lego <3

Bestulna

Härliga dagar. Massor av tid tillsammans. Ingen stress. Intressanta och givande samtal. Funderingar kring framtiden. Sol. Bad. God mat.

Ni vet ju. Jag tjatar liksom om det. Kanske ler ni ibland och är glada för vår skull. Eller så tänker ni, ge dej nu!

Men så här då;

Två veckors sjukdom. Halsböld. Sjukhusvistelse. Krångel med försäkringsbolag. Flygbolagstabbe. Missat flyg. Ett dygns försening med allt vad det innebär. Längre flygresa. Mindre pengar.

Och så det vi upptäckte idag;

Minus 4000 kronor på kontot. Skimmat. Långa samtal med banken (många kronor i minuten). Polisanmälan. Spärrning av kort och därmed bara ett fungerande visakort kvar. Blanketter från banken att fylla i. EVENTUELL ersättning.

Livet är fyllt av motsatser - glädje och sorg. Skratt och gråt. Lugn och oro. And so on. Lika är det med resor - flyt och oflyt. Jetlag och pigghet. Enkelhet och krångel.

Men.

Om det inte vore så, skulle vi kanske inte minnas att vara tacksamma för saker vi ofta tar förgivna. Som att vi är friska eller det faktum att vi har försäkringar om olyckan är framme. För att vi har pengar om något oväntat inträffar. För att vi har tappra barn som fixar livet på resande fot, hur många flyg det än blir och hur många timmar vi än håller på. Vi skulle heller inte komma ihåg att vara tacksamma för att Johan "bara" hade 4000 kronor på kontot som blev bestulet och för att stöldanmälningarna kan fyllas i på nätet med bara några klickningar på datorn...nåväl, ganska så många (jävla) klickningar, men ändå.

När jag går tillbaka och läser om tiden i USA när jag var så där sjuk, tänker jag att det ändå blev ganska intressanta inlägg av det och att jag faktiskt legat på sjukhus i USA och därmed lärt mej en massa ord på engelska som jag aldrig annars hade lärt mej. När jag sedan går vidare och läser om våra inställda biljetter och förseningarna och bytena mellan tusen flyg, tänker jag att vi faktiskt hanterade allt bra och klarade det finfint. Jag tänker också att vi kanske hade änglavakt, tänk om de flyg vi bokat innebar att vi aldrig hade kommit fram, att något otäckt skulle ha hänt.

Nu, när vi precis har blivit bestulna och sitter här, 4000 kronor "fattigare" och med miljoner blanketter att fylla i, tänker jag självfallet inte att wow, vad häftigt detta är! Shit vilken erfarenhet och vilket intressant inlägg jag kan skriva om det. Nä, jag tänker fanihelvetesjävlaskit! Dumma, dumma människor som tar av andra!

Men jag försöker, jag försöker verkligen att andas och tänka längre. Jag försöker så sjukt mycket att jag nu har ont i käkarna av att ihopbitandet, att inse att detta inte är hela världen. Vi lever, vi har andra pengar och kortet är spärrat.

Och dessutom, om några månader kanske jag ser tillbaka och tänker att ja, där blev vi ytterligare en erfarenhet rikare. Jag kanske till och med tänker att våra pengar nog gick till någon som behövde dem mer än vi.

But for now;

FAAAAAAAAAAAAAAAN!

Johan fick i alla fall fin mat även om den inte var så jävla god.

Gonatt då.

Nytt igen.

Sista dagen med vännerna igår. A blue day på många sätt :)

Middag på stranden. Ingen solnedgång men ändå så fint.

Jag vill ha lampan i trädet!

Efter en tidig morgonjogg och några övningar till förmån för mina ben"muskler" på en folktom strand,

 
tog vi så farväl av våra vänner. Det kändes genast tomt och som tur var drog även vi vidare till ett nytt ställe.  

Ännu en gång packade vi ihop våra saker,

baxade upp tunga väskor på rygg, mage och armar,

och blev upphämtade av en mycket trevlig kvinna som körde fort som vinden (alltså, flygningar för mej i framtiden kommer att vara walks in the park) till det hotell som nu är vårt hem i två veckor.

On the flak.

On our bed.

Vi gjorde oss hemmastadda och begav oss sen till piren där Jack Sparrow har en restaurang, The Black Pearl. Där åt ungarna svenska köttbullar med god aptit.

Nu ska jag ha skypemöte med jobbet där hemma och grabbarna ska testa poolen på taket.

Ny plats, nya upplevelser!

Fin tisdag på er!