Vince: "Mamma, kan jag dö?"
Jag: "Ja..."
Vince: "Men kan man pussas om man är en stjärna?"
Jag klarar inte detta! Varför skulle jag prompt bli på smällen?
Söta lilla krummelur, du får aldrig bliva stur. Men sluta gärna fråga så där.
Vid frukosten avhandlades enklare frågor.
Vince: "Måste man få skägg när man blir vuxen?"
Jag: "Ja, pojkar får ju det."
Vince: "Men ååååååjjjj, jag vill inte ha det!"
Johan: "Du kan raka bort det."
Vince: "Men neeeeeej, det gör så ooooont!"
Idag är det lördag och idag ska vi traska iväg och handla svenskt lösgodis. Det ska tydligen finnas det här. Jag har dock inga höga förhoppningar vad det gäller urvalet.
Höga förhoppningar måste jag också sluta ha när det gäller mina fried rice-middagar. Varför slutar jag aldrig upp med att tänka; "åh, vad gott det ska bli med fried rice med räkor", när fried rice-med räkor betyder fried rice med max två räkor. Visserligen väldigt goda sådana, but still only two.
Och barnen måste sluta ha höga förväntningar när de beställer Tacos. Igår åt en besviken Lennon brända tortillas med stark kyckling.
Vince däremot, var inte så nogräknad (hör dock till ovanligheterna) utan smaskade i sig både sin och brorsans del.
Vad man måste göra i detta land när man går på restaurang är att aldrig tro att man ska få det man förväntar. Man kan absolut inte räkna med att maten ser ut som den gör på bilderna och man kan heller inte förvänta sig att smaken den ena dagen på en restaurang är densamma som andra dagen på samma ställe. Variationen är STOR.
Igår beställde jag shrimp toast i tron om att få några färska räkor. Vad jag serverades var; friterade brödskivor med mosade räkor och ost. Såklart med den obligatoriska chilisåsen i mitten. Gott, om än ganska så överraskande.
Min mage samarbetar uselt fortfarande och jag börjar på riktigt bli lite otålig nu. Magont tar liksom över hela måendet och det är svårt att tänka bort det. Försöker jogga och promenera bort det men det blir nästan värre av det. Idag tänker jag köra hård magträning med plankor till höger och vänster. Nåt måste ju hjälpa.
Eftermiddagen igår spenderades på strand med låååååååågvatten. Det kryllade av krabbor, eremitkräftor, oidentifierbara geleklumpar, havsanemoner (tror att de heter så) och musslor.
Mussla som spottade slem och vatten.
Cool stjärnssnäcka.
Johan och Lennon där borta i fjärran.
Nu tänker jag ta mej en lenande kopp te, det känns i alla fall som att det blir liiiiite lugnare i magen efter, men jag vet inte, kanske gör det bara saken värre.
Oh, well.
Tea it is.
Ha en fin lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar