Meditation

Jag mediterar. Eller snarare, jag försöker meditera. Det känns otroligt töntigt men jag är övertygad om att det är viktigt att göra det, av många anledningar. Jag tror att det är viktigt att tömma huvudet på tankar, låta hjärnan vila. Jag tror att inget nytt kan komma om man inte rensar. Jag tror också att meditation minskar stress och hjälper mej att känna lycka och lugn. Vidare tror jag att meditation är bra eftersom man ska vara i nuet. Nu är ju liksom det enda som finns, dåtiden kan man inte göra något åt och framtiden vet man inget om.

Det är sjukt svårt att meditera. Jag kan inte. Än. Men jag övar varje dag och tänker att en dag så kan jag. Yoga ska tydligen vara bra som förberedelse inför meditation så kanske måste jag lära mej det. Ska läsa lite mer om det.

Men tillbaka till töntighetskänslan. Detta är tankar jag har under mina försök till meditation:

Men please! Tönt tönti tönt tönt!

Japp, nu kollar alla joggare här på stranden på dej och tycker att du är aslöjlig!

Men sitt med rak rygg, som de gör på bilderna av meditation. Du sitter ju som en hösäck!

Finns det spindlar här, tro...?

Och så har foten somnat. Undrar om man får ändra sittställning under meditation?

Andas. In och ut. Undrar hur stor magen ser ut i inandningen? Känner att den hänger lite över byxorna.

Gud, jag måste bajsa idag, jag känner mej helt förstoppad.

Men ibland lyckas jag tänka på ingenting, några sekunder här och där. Och faktum är att trots att jag sitter i 20 minuter, men bara lyckas "nolltänka" i fem av dem, så känner jag mej alltid stärkt efteråt.

I morse under min meditation;

Satte mej med denna utsikt,

Kände efter en stund att det började värma på ryggen och eftersom jag inte riktigt greppat detta med att sluta tänka och bara sitta still, så vände jag mej om och såg solen stiga upp över träden.

Ett helt annat ljus föll över stranden.

Ni märker hur jag misslyckas med att tänka på ingenting, men till mitt försvar så får jag ändå lov att säga att jag ju faktiskt var i nuet när jag fotograferade den vackra förvandlingen.

Okej, så jag började om. Satte mig tillrätta och tänkte på andningen. Det gick bra en stund. Tills jag hörde ett flåsande bakom ryggen och plötsligt blev överfallen av en stor varelse med päls. Blöta pussar i hela ansiktet och när jag öppnade ögonen mötte jag världens finaste Sankt Bernhard-blick.

Hejdå, finfina hund! Tack för pussen men nu måste jag ju börja om igen!

Så det gjorde jag, började om. Det gick sådär. Men när jag reste mej upp och joggade hemåt kände jag mej glad och tacksam över att få vara just där och då.

På vårt rum satt mina pojkar på sängen och spelade bingo, alla klädda i kalsonger. So much love <3

Nu ska jag skriva lite och sedan joina grabbarna uppe vid poolen. Kanske blir det stranden i eftermiddag, vågarna är stora nu och Lennon älskar det.

När jag ändå visar bilder på djur, här kommer gårdagens sällskap under middagen.

Det ryktas om att vår katt där hemma är gravid och jag hoppas att hon håller ungarna kvar i magen lite längre än vad hon ska, så att jag hinner se dem innan de är för stora.

Så här vill jag hålla när jag kommer hem.

Och OM hon nu är gravid, kommer det alltså finnas kattungar att tinga i sommar.

Önskar er en härlig och skön helg!