Ni vet ju. Jag tjatar liksom om det. Kanske ler ni ibland och är glada för vår skull. Eller så tänker ni, ge dej nu!
Men så här då;
Två veckors sjukdom. Halsböld. Sjukhusvistelse. Krångel med försäkringsbolag. Flygbolagstabbe. Missat flyg. Ett dygns försening med allt vad det innebär. Längre flygresa. Mindre pengar.
Och så det vi upptäckte idag;
Minus 4000 kronor på kontot. Skimmat. Långa samtal med banken (många kronor i minuten). Polisanmälan. Spärrning av kort och därmed bara ett fungerande visakort kvar. Blanketter från banken att fylla i. EVENTUELL ersättning.
Livet är fyllt av motsatser - glädje och sorg. Skratt och gråt. Lugn och oro. And so on. Lika är det med resor - flyt och oflyt. Jetlag och pigghet. Enkelhet och krångel.
Men.
Om det inte vore så, skulle vi kanske inte minnas att vara tacksamma för saker vi ofta tar förgivna. Som att vi är friska eller det faktum att vi har försäkringar om olyckan är framme. För att vi har pengar om något oväntat inträffar. För att vi har tappra barn som fixar livet på resande fot, hur många flyg det än blir och hur många timmar vi än håller på. Vi skulle heller inte komma ihåg att vara tacksamma för att Johan "bara" hade 4000 kronor på kontot som blev bestulet och för att stöldanmälningarna kan fyllas i på nätet med bara några klickningar på datorn...nåväl, ganska så många (jävla) klickningar, men ändå.
När jag går tillbaka och läser om tiden i USA när jag var så där sjuk, tänker jag att det ändå blev ganska intressanta inlägg av det och att jag faktiskt legat på sjukhus i USA och därmed lärt mej en massa ord på engelska som jag aldrig annars hade lärt mej. När jag sedan går vidare och läser om våra inställda biljetter och förseningarna och bytena mellan tusen flyg, tänker jag att vi faktiskt hanterade allt bra och klarade det finfint. Jag tänker också att vi kanske hade änglavakt, tänk om de flyg vi bokat innebar att vi aldrig hade kommit fram, att något otäckt skulle ha hänt.
Nu, när vi precis har blivit bestulna och sitter här, 4000 kronor "fattigare" och med miljoner blanketter att fylla i, tänker jag självfallet inte att wow, vad häftigt detta är! Shit vilken erfarenhet och vilket intressant inlägg jag kan skriva om det. Nä, jag tänker fanihelvetesjävlaskit! Dumma, dumma människor som tar av andra!
Men jag försöker, jag försöker verkligen att andas och tänka längre. Jag försöker så sjukt mycket att jag nu har ont i käkarna av att ihopbitandet, att inse att detta inte är hela världen. Vi lever, vi har andra pengar och kortet är spärrat.
Och dessutom, om några månader kanske jag ser tillbaka och tänker att ja, där blev vi ytterligare en erfarenhet rikare. Jag kanske till och med tänker att våra pengar nog gick till någon som behövde dem mer än vi.
But for now;
FAAAAAAAAAAAAAAAN!
Johan fick i alla fall fin mat även om den inte var så jävla god.
Gonatt då.
Åh, nej vad tråkigt!!!!! Hoppas det går ok! Och ja, antagligen ser du det som en erfarenhet rikare, om ett bra tag! Men det är ju så tråkigt att folk inte kan skilja på ditt och mitt! Kramar till er!
SvaraRaderaVad jobbigt. Hoppas det ordnar sig.
SvaraRaderaGodnatt, ha en bra onsdag. Det känns konstigt att skriva så när klockan är 16.30 här.
Kram till er.
Hela livet är prövningar och erfarenheter. Som du sa.. när ni kommer hem och ser tillbaka på det som har hänt så är det en del i resan. Hoppas att ni kan njuta i nutid iaf. Kram till er :-)
SvaraRadera