The truth.

Eftersom jag (tydligen) har ett väldans behov av bekräftelse, har jag ju tjatat en del om det här med min löpning, ni vet. Att jag springer i alla fula och fina väder. Att jag blivit fastare. Att jag springer flera gånger i veckan. Som sagt, tjatat I have.

Och nu verkar de flesta i min närhet tro att jag verkligen är så duktig som jag skryter om. Hälsosam och sådär. En sanning med modifikation, dock.

För här kommer den fula sanningen.

30/8 klockan 14.30 på mitt kontor;

That´s why I have to springa röven av mej!

"Problem"

Nej!!! Det är inte okej att någon säger att någon tog det lugnt och sprang 5 km där varje km sprangs på 5 minuter blankt. Särskilt inte när jag skulle köra intervall idag och insåg att det fanimej var omöjligt att springa snabbare än 4.30 min/km. Och då fick jag ändå gå en stund efter varje 400 meter. Och när någon säger att någon "tog det lugnt" vill jag trycka mej tillbaka till den kvällen i somras och ge någon en smäll. Trots att jag bara känt honom en kort stund.

Och tro mej, jag försöker vara resonabel och tänka att alla är vi bra på något. Men när jag fattar att jag inte kan springa nämnvärt snabbare än någon som "tar det lugnt", finner jag det svårt att vara just resonabel.

Jättesvårt!

Rent träningsmässigt är jag i en svacka. Tydligen.

Vänskapsmässigt är jag lite ledsen. För nu åker hon igen. Karin. Till Dubai. Och kommer inte hem på länge. Lite dåligt, kan jag tycka. Nu när jag behöver pepp med mitt allvarliga träningsproblem!

Tröttsamt, det här med I-landsproblem. Jag får helt enkelt sluta tramsa and get real!

But still, någon är väldigt irriterande med sina "lugna" 5 km.

Argt.

Han, den lilla. Han som står sådär roligt på kortet nedan, med händerna bestämt placerade på ryggen. Som en gammal skolfröken. Han kommer att bli min långsamma död.

Han har ett sådant humör att man är HELT säker på att han skämtar. För ingen kan rimligtvis bli så arg.

När nattblöjan ska av, blir han arg. När kläderna ska på, likså. Om maten servaras på fel sätt - arg. Om fel förskollärare sitter vid hans bord - arg. Om hans pappa läser saga och lägger - arg. Om man råkar välja fel skor - arg.

I could go on.

Alltså, jag älskar den här lilla ungen så att mitt hjärta brister. Han är så fantastiskt söt och charmig att jag går sönder av kärlek.

Men hornen! Hans horn i den där söta pannan. Gudars! Dom bara växer och växer.

Och jag vet ju hur det ligger till. Lever i ingen som helst villfarelse att hans humör kommer ifrån ingenstans. Det finns ingen annan att skylla på. Än mej själv. Det är nu jag får tillbaka för jävligt gammal ost.

Snacka om ovillkorlig kärlek! Han gastar och stör, and yet I love him to death <3

I veckan har vi haft besök av en helt underbar tjej! Hon är vän till en mycket kär vän. Hon stannade tyvärr bara över natten. Jag hade gärna haft henne kvar längre. Hon är en sådan där människa som är helt omöjlig att inte älska!

Michelle kommer från Staterna och är på rundresa i Europa. Jag är så glad att våra vägar korsades! Och nu längtar jag ännu mer tillbaka till USA. Badrummet kanske inte blir byggt i år heller. Pengarna behövs möjligtvis för annat ändamål. FLORIDA!

Idag har vi hängt hemma. Hängiga grabbar orkade inte så mycket mer. Tidiga morgnar och dagis har tagit ut sin rätt. Dessutom har jag sådan fruktansvärd huvudvärk, så häng hemma var egentligen enda alternativet. Det är ju då man undrar varför man i helaste helvetet valde storhandling på ICA Maxi klockan 15.00 en fredag. När man, med röven, kan räkna ut att det blir scanningkontroll. Och att man såklart har scannat fel.

Men jag blev inte arg. Lite irriterad, kanske. Men inte arg. Inte som Vince. Eller, liiite arg kan hända att jag var. Men jag slängde mej inte på golvet och gastade. Fast det var jävligt nära...

Nu, chirre och cola. Botar all huvudvärk.

Första veckan.

Första veckan med jobb och dagis, and I made it!!! Imponerande att jag inte kommit försent till jobbet en endaste liten dag. Nä, ni! Det här var jag bra på! Sannerligen.

En del att leva upp till bara...

Helgen är också slut. Och det är väl själva fan! Den var ju så mysig.

Fredag med röda läppar,

och fest med härliga tjejer! Nedan - Maria, Rosie, jag och Zara.

Värdinnan, Pia, fastnade visst inte på någon bild. Och även om hon endast serverade kaffe till kakan, så var hon den bästa värdinnan!

Lördag - IKEA med familj. Skohorn skulle inhandlas och lunch skulle ätas. Vi åt och handlade. Men inte ett enda skohorn hade vi med oss hem.

Söndag - altanbygge.

Fruktstund för vissa. Arbete för andra.

Sistnämnda blev trött och latade sej i solen.

Det gjorde inte undertecknad. Nä, jag är som en arbetshäst. Klippte maskrosmattan och stod i.

Barnen roade sej själva. Stora visade hur,

lilla hakade gladeligen på.

De är så fina, mina grabbar. Leker fantastiskt bra tillsammans. Skrattar och myser med varandra. (Peppar, peppar!!!)

Och nu är det alltså söndag. Kväll.

Kul. Verkligen. Att jag ska stiga upp i svinottan fem morgnar i rad.

Jorå, minsann...

I´m such a daredevil!

Ingenting kan stoppa mej! Är det springkväll så är det.

Inte ens besten som satt på mina springkläder, fick mej på andra tankar. Strongt av mej! För kolla in odjuret på svarta byxorna;

Och för er som spelar dumma och låtsas som att ni inte ser den (min make till exempel), här kommer en närbild, som jag med risk för mitt eget liv lyckades knäppa av;

Helt själv dödade jag den med elektriska flugsmällan och drog därefter på mej brallorna. TROTS risken att de flyttat dit i flock!

Vad säger ni nu då?!?!

Sommarkrönika 2011.

Nämen, det är ju inte klokt! Att min långa semester är slut. Jag kan verkligen inte fatta det?!? Hur ska jag lyckas med konststycket och ta mej själv till jobbet och innan det, barnen till dagis? Nä, det känns pretty omöjligt.

Jag tänker blunda för sanningen i ytterligare några timmar. Låtsas som att jag inte har en endaste liten sketen tid att passa.

Sommaren, den sommaren... The summer of 2011. Den bästa på mycket länge.

Den gick ut starkt med att erbjuda något väldigt svårslaget;

Fantastic!!! Omöjligt att det inte skulle vara det med tanke på alla inblandade. Jag njöt med finaste brudarna. Anna och Laila.

Svårslaget as it may seem, sommaren fortsatte lika fantastiskt med kompishäng, god mat och dryck.

Efter denna sommaren har vi verkligen blivit påminda om vilka FINAFINA vänner vi har!

Många grillkvällar tillsammans med dem, har det blivit. Vänner långt ifrån. Vänner nära. Vänner precis bredvid.

Vinkvällar för mej i stan,

med just vänner. Här med Pia och Rosie.

Inbjudna till fester, har vi blivit. Denna sommar var 50-talet en höjdare!

Jag vet att många tycker att denna sommar inte levererat vädermässigt. Jag håller inte med. Jag tycker att vi haft den soligaste sommaren på länge. Som vi har badat!

ALLA har badat (förbjöds dock att lägga ut bild på maken)!

Vi har varit ute. Hela tiden! Så mycket spring i benen.

Hos oss ALLA! Denna sommar har jag lagt många mil bakom mej. Oavsett väder!

Och gått från slapp,

till fast,

till fastare!

Vi har ätit miljoner glassar,

klippt gräset trettio gånger i veckan,

både hemma och hos mormor och morfar.

Sommarens bästa barnvakt inhandlades och användes flitigt.

Det busades med kusiner,

och vänner.

Sommarens flopp, definitivt midsommar. Regn och knotten from hell!

Men inget har kunnat påverkat vårt glada humör denna sommar.

Eller jo, nu ljög jag. Johans tvåveckorstrip var kanske inte mitt roligaste. Men förmodligen hans :)

Jag är så glad för denna sommar. Den har varit fantastisk på alla sätt och vis. Vi har träffat våra familjer och vänner. Vi har åkt på små utflykter, bott på hotell, ätit så mycket gott, druckit (a lot!) lika gott, skrattat, myst och bara hängt omkring.

Nu drar vardagen igång. Hösten närmar sej. Jag tänker att den ska bli mysig. Fylld med friska springturer och mysiga kvällar i soffan med tända ljus.

Maken har nytt jobb och det känns spännande. Barnen ska gå på dagis. Vi ska få en katt. Kanske bygga färdigt vårt badrum på övervåningen.

Men mest av allt ska jag njuta av att jag är del av denna familj! Jag är så tacksam för ALLA i min närhet. Familj, vänner, bloggvänner! Utan er vore jag ingenting!

Glad sensommar önskar jag er alla! Med hopp om ytterligare några myskvällar på altanen :)

Till sist vill jag skicka pussar och kramar till Anna! Som fixat så att jag kan dokumentera vår höst på denna fina blogg. Anna - you truly are the best!

Mys.

Åh, nu ni! Sista dagen alone in the småbarnsträsk. Ikväll kommer maken hem och hjälper mej att bära runt på en sjuk liten ettåring.

För det är ju klart att någon måste bli sjuk när en förälder är frånvarande.

Igår tröttnade vi på att vara hemma, så vi packade in oss i bilen och åkte till Västerås för lite kusin/katt/hund/svägerska-mys. Och där dog jag en smula efter puss på valp och tänkte att jag själv måste ha en. Det blir inte kul att övertala maken. Tänker mej att om jag börjar nu, så kanske, kanske jag kan få en till hund om fyra-fem år sisådär.

Jamen, kolla! Vem vill INTE ha?!?

Gotta love dogs,

and cats <3

Det gör vi alla i vår familj!

Så gott att kunna köra några få mil och hamna hos familj. Barnen har superkul och det är så fantastiskt att min svägerska Mia, också är en sådan fin vän! Dessutom hinner man bajsa ensam i någon minut när ett par extra armar tar över febrig Vince <3

Det bästa med allt denna fredag - maken kommer hem! Om han åker på söndag igen? NOOOOOO! Hans bortavarande har blivit förkortat med en vecka.

Snart fulltaliga, alltså!

Bra dag!

Idag är en bra dag. Det är skönt med bra dagar. Jag blir gladare då (nähä?!?).

Igår eftermiddag kom Lennons fina kompis, Stina, hit med sin mamma. Jag och ungarna var överlyckliga! Ungarna för att de fick leka massor, jag för att jag fick klippa gräset medan mamma Karin såg efter de små. Jag har aldrig varit så glad för en klippt gräsmatta. Nä, förlåt! Skrev jag gräsmatta? Jag menar förstås maskrosmatta (hata!!!).

När jag hade dött av hur söta de var, ungarna, där de låg i Lennons rum och småpratade sej till sömns, satte vi oss i soffan, jag och Karin. Pratade om viktiga saker. Livet, kärleken, vardagen, barnen, makar och ni vet, allt annat som händer hela tiden. Jag är så glad för Karin. Hon är klok!

När vi imorse hade ätit frukost, stannade Karin hemma med barnen och lät mej springa en runda. Oh, the tacksamhet!!! Jag sprang i hällregn och var blötare än joggingbilden i tidigare inlägg. Dock hade jag täckt brösten med ytterligare en tröja :)

Sen har vi varit på dagis och lekt, jag och barnen. Mini-inskolning inför hösten. Jag satt på golvet bland ungarna och beundrade förskollärarna. De är sannerligen människor utöver oss vanliga!

Efter det åkte vi till ICA för att handla jos och kaffe. Barnen ville ha glass. Jag tyckte att det var onödigt med tanke på sommarens sockerintag, men också dumt för jag vill inte att mina barn alltid ska ha något när vi handlar.

Så jag gjorde som sej bör. Jag sa nej och höll mej till nej.

Och vaddå?!? Att JAG varje gång jag handlar, måste ha något - helt annan sak!

SUNT! Verkligen.

Imorrn åker vi för att pussa på vår kattunge och titta på nya valpen som bor där!

Kanalbyte.

Having one of those days.

Nattens sömn: Usel.
Morgonens frukost: Gnällig.
Dagens lunch: Kladdig.
Dagens humör: Gräsligt.

MEN!

Kvällens utsikter: Lysande eftersom vi får fint nattbesök!

FAST!

Jag måste se dessa ensamma veckor som ett bevis på att jag behöver byta kanal. Just nu är jag tuned in på någon sketen negokanal som endast spelar upp vad jag inte vill och vad jag inte har. Varken givande eller roligt.

Anar att min sinnesstämning smittar av sej på barnens och kanske en del av gnället beror på mej. För vem skulle vilja spendera sin dag med denna miserabla människa?!?

Ingen fager syn. Och ser man ut så där får man nästan skylla sej själv att det mesta känns tungt och tråkigt.

Dags att läsa Aftonbladet igen. Titta på bilderna från svälten i Afrika. Få lite perspektiv. Det behövs sannerligen i denna stuga.

Men det är svårt, att utan ironi, käckt tänka; jamen, då tar jag tag i disken då! Och sedan gräsklippningen. Och dammsugningen. Och tvätten. Och sängbäddningen. Och, och, och..."

En vecka.

Då ska vi se... Vad har hänt sedan sista blogginlägget? Jösses, nästan en hel vecka sedan jag meddelade mej!

Jo!

Vi har:

- valt kattunge!
- myst med kusin Olivia.
- bott på hotell.
- åkt karusell.
- skrattat och kramats med morbröder och morföräldrar.
- åkt en jävla massa mil i bil.
- ätit ett par gånger för ofta på McDonalds (och när jag tycker det är det fanimej illa!)
- smaskat glass och godis.

Jag har:

- varit svartsjuk.
- haft några breakdowns.
- haft ett par psykbryt.
- grinat.
- ältat.
- blivit tröstad av maken.
- varit nykär.
- sprungit i det värsta regnet någonsin.

Några händelser mer i detalj.

Kattungen. Vi ska få en katt! Åh, jag längtar. Hon är så söt att jag sprängs! HON är den svarta och jag vill att hon ska heta Bonnie. Och eftersom mitt första namnförslag blev nedsröstat, så borde detta gå igenom. Mitt första förslag - Jovi.

Hotellövernattning och karusellåkningen skedde i Göteborg tillsammans med mina föräldrar och mina bröder med respektive tjejer och barn. Jag älskar att hänga med dem! Kanske för att jag älskar dem så mycket! Och för att mina barn älskar dem.

Lennon med morbror Erik, som vi träffar alldeles för sällan!

Jag gillar inte karuseller. Mår illa och fattar verkligen inte tjusningen. Och då är det ju faen att min äldsta unge och hans kusin Olivia nästan bara ville åka karusellen från helvetet - kaffekoppsjävlarna!

Och med tanke på min aversion gentemot dessa snurrande grejer, kunde man ju tro att Olivias pappa, tillika min bror, skulle step up eftersom han gillar karuseller. But nooo! Han hade fullt upp med annat.

Vissa andra hade också fullt sjå. Bror Eriks fina tjej, Evelina, kan skymtas bakom det kladdigaste och snuskigaste godiset ever.

Vi hade en supermysig helg i Göteborg och jag är så oändligt tacksam för min familj!

Lennon med morfar <3

Händelser under veckan där endast jag varit inblandad. Ni vet, allt det där med breakdowns, psykbryt, ältandet och tröstandet - ett helt annat inlägg!

Och springningen i regnet. Jag blev blöt. Tänkte att det spelar väl ingen roll. Luften blir ju enklare att andas iallafall. Dessutom vet vi ju alla (som gick i mellanstadiet på 80-talet) att; "det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder". Och det är ju uppenbart. För mina kläder är sannerligen usla. Särskilt de som SKALL dölja brösten (oh, the nipples!).

Idag har maken lämnat oss igen. Det har bara gått några få timmar och jag längtar redan ihjäl mej. Lysande utsikter inför en ensamstående vecka.

Lunch då.