Besökare

onsdag 1 januari 2014

Känslan alltså!

Ni vet känslan när man stigit upp i ottan och kommit i god tid till flygplatsen för att inte stressa och  när man då står där med tusen väskor och två barn och American Airlines ba, "We are sorry but Malaysian Airlines cancelled your ticket.

Den känslan.

Eller.

Känslan när man ba, "What was that?!?! What do you mean?" Och American Airlines ba, "We are sorry, you need to get in touch with Malaysian Airlines who issued your ticket."

Den känslan.

Eller.

Känslan när man i fyra timmar pratat med 7, och jag upprepar SJU, stycken människor från Malaysian Airlines och de ba, "But we are sorry, it´s American Airlines fault."

Den känslan.

Eller.

Känslan när man till sist måste hyra en bil för att köra som en freaking galning i tre timmar till Orlando för att hinna med det enda flyget till LA som inte är fullt och då mötas av en skylt som säger; "Traffic delays, prepare to stop."

Den känslan.

Eller.

Känslan när man till slut kommit med sista flyget till LA för att behöva fixa ett hotellrum och sova i några timmar innan en 27-timmars resa tar sin början för att kanske komma fram till slutdestinationen.

Den känslan.

Eller.

Känslan när man måste kommunicera med hotellet i Phuket som man bokat hämtning på flygplatsen med och de inte fattar ett jota av vad man menar. Nej, de kommer den 3 januari och hämtar en fast man anländer den 4 januari.

Den känslan.

Om ni inte vet dessa känslor så kan ni fråga oss. För we know. WE FUCKING KNOW!!!

Alltså, våra ungar. Våra ungar är värda alla tapperhetsmedaljer i världen för att de fixat dagens resa. Vakna sedan sex i morse och nu är klockan 01.00.

Lång väntan.


Spel to the rescue.


Älskade barn vid gott mod.


Älskad man som jag för första gången sett stressad på riktigt.


Tänk rätt. Tänk att det var någon mening. Tänk äventyr. Då blir allt roligare och faktiskt lite spännande.

På väg till det enda flyget som inte var överbokat. Glada. Till slut.


Nu på hotell. Ett sjaskigt sådant. Men imorrn tror vi på att vi är påbokade till Thailand. Fast det vet man aldrig.

Tydligen.

To be continued...

3 kommentarer:

  1. Oj oj vilken tripp... hoppas på att allt annat ska fungera som enligt era planer.

    SvaraRadera
  2. Men åhhhh! Hur går det fär er?? Hoppas ni är framme och att allt är bara bra nu! Kran Cissi

    SvaraRadera
  3. Ni är tappra allihop!! Hurra för familjen Agnemyr som står pall. Ni ba "pffft- det där va väl inget, kom igen för faen med nåt att riktigt att sätta tänderna i". PUSSSSSSSS

    SvaraRadera