Kärlek och bananer.

Världens godaste frukost imorse, på vårt hak.

Sen sprang vi hem fort som faen eftersom poolen verkade leva igen. Bad och lite tjafs och mellis. Sen var plötsligt klockan två och då var vi hungriga igen.

Promenad då, till restaurangen vid de höga bergen.

På vägen diskuterade vi namnval till fina vänners kommande bebis.

Lennons förslag: Lennox

Johans förslag: Murphy

Mitt förslag: Floyd

Vince förslag: Lennon och Vince

Så där, Sandra och Robin, har ni att välja mellan.

Sen undrade Lennon varför de vill ha ett till barn. Då sa jag att det är väl roligt, med många barn. Då sa Lennon att nej, det är det visst inte för vi vill bara ha två. Då sa jag att nä, vi kanske också vill ha fler barn. Då sa Lennon nej, det vill vi visst inte och pappa tänker inte ge dej något frö. Då sa jag nähä och då sa Lennon, för visst mamma tänker du inte hitta någon annan som kan ge dej ett frö. Då sa jag att jo, det kanske jag visst det gör men då får det lov att vara Jon Bon Jovi och där någonstans kom vi överens om att det nog inte blir fler barn i den här familjen.

Till lunch åt vi othailändsk mat. Det var gott med omväxling.

På vägen hem hittade vi en palm som närde bananer vid sin stam. Då berättade Johan om när han plockade bananer i Australien och hur man, när man plockar bananer, samtidigt hugger ner palmen. Barnen tyckte att det lät väldigt spännande och jag tyckte att det lät väldigt manligt och sexigt. Sen kom jag på att palmer är mina favoritträd och då kände jag mej inte lika tänd. Jag påtalade det barbariska med bananplockningsmetoden och då bad Johan mej att ringa och klaga till bananministern i Australien. Det tyckte jag var så roligt sagt att jag förlät honom.

Jag och barnen under en ännu icke skövlad palm.

Den här fyraåringen vi har,

är så kär i sin mamma att han förvandlats till ett litet pussplåster. Hela tiden, jämt och alltid sitter han tätt, tätt intill mej eller står nära mej och pussar flera miljoner pussar i minuten.

Helt underbart och jag passar såklart på att njuta innan han börjar titta efter andra att bli kär i.

Nämen, annars har vi väldigt sexuella grannar här. Jösses, alltså! Och jag som trodde att jag var opryd. Nu har jag sannerligen mött min överman och kvinna. Jag tog mej just en nypa luft på balkongen och möttes av man med lång penis på balkongen bredvid. Jag hade nästan glömt hur det kändes att bli generad. Och häromdagen, när jag satt och skrev, kunde jag inte koncentrera mej eftersom jag hade fullt sjå med att lista ut om det var han eller hon som lät mest.

Men det är ju härligt, tänker jag, att det har det fint tillsammans på ålderns höst (de är i typ 70-årsåldern) och så vill ju jag också ha det när jag drar mej tillbaka och lever pensionärslivets glada dagar. Dock hoppas jag att Johan håller sin penis innanför brallan när han hälsar på andra kvinnor.

Jahapp, nähäpp...

En simtur innan mörkret faller.

Ha en fortsatt fin onsdag!