Min usla karaktär.

Att vara på resande fot i flera månader har sina "svårigheter".

Här i Krabi är det många turister just nu, det är peaksäsong. Det är fullt med folk på stränder, gator och restauranger. Likaså på vårt hotell, fullbelagt. Vid poolen och på balkongerna njuter folk av läsk, öl och vin varje dag. Likadant på restaurangerna. Och det är ju så det är, när man har semester. Man unnar sej och mår gott, äter och dricker det man vill när man vill.

För oss funkar inte detta av uppenbarliga skäl. Vi kan inte dricka läsk, öl eller vin varje dag, äta glass, godis, chips eller beställa "skräpmat" varje dag. Åtta månader, liksom. Hej, usundhet och möjligtvis riksbruk!

Men det är larvigt svårt detta.

Där sitter jag och Johan på balkongen med varsin kopp te och spelar Yatzy, fast helst av allt skulle jag vilja hälla upp ett stort glas cola med is i. På restaurangerna har det Happy Hour och det serveras frostade glas med kall Singha och vi ba, aahhhhh...

Ungar äter glass var än vi vänder oss och våra kids tittar bedjande på oss med huvudena på sned.

Nu är detta förstås ett I-landsproblem och inget som vi ältar vareviga dag. Men vi var till slut tvungna att prata med ungarna om det. I USA var det inget "bekymmer" eftersom vi varken bodde på hotell eller såg särskilt många turister.

Vi berättade för ungarna hur vi tänkte, att det här med att äta glass, godis, chips och dricka läsk varje dag inte alls är bra för kroppen. Att man inte mår bra av för mycket sådant och så vidare. Kunde de kanske tänka sej att ha fyra till fem helt sockerfria dagar i veckan, som vi har hemma i Sverige, för att under helgerna kunna äta lite friare.

Jorå, det kunde de visst tänka sej. Och det är då jag märker hur jag själv är.

Där sitter jag vid lunchen eller middagen och skulle så sjuuuukt gärna vilja ha en cola. Eller efter maten, till mitt te, hur gott är det inte då med en litenlitenliten bit choklad. Eller på kvällen, lite glass sådär.

Men då får jag fint äta upp mina egna prettoåsikter och förklaringar till ungarna och dricka mitt vatten där på balkongen. Tack Gud, för att en flaska bubbelvatten kostar 2 små ynka kronor här. Det är i alla fall lite godare ett glas stilla vatten

Det är sannerligen inga fina sidor av mej själv som kommer fram i samband med uppfostringen av våra barn. Jag har urusel karaktär. Verkligen.

Fast det visste jag redan. Det blir bara så obehagligt tydligt i och med barnen.

Oh, well.

Idag har vi en lugn förmiddag. Långfrukost på vår mysiga lilla favvorestaurang först och sedan poolhäng.

Skön bloggmiljö i skuggan under ett parasoll.

Finaste utsikten - grabbar i skuggan med mobiler och dvd-spelare.

Det är så vi umgås ibland. Var och en med sin manick.

So much for the "resa för att få tid till samtal med varandra och häng med våra barn".

Kände plötsligt att jag behövde dra ner lite på alla prettoinlägg och även visa det där mindre sunda. Fast come to think of it, så är det inte mindre sunt, snarare tvärtom. Att det är som det är, bara. För det är ju så det ska vara, att det är som det är.

Liksom.

Men nu ska jag plaska ner i poolen och flyta runt i badringen en stund.

Hej så länge!