Förkyld

Jag är så där varm i ögonen, trött i kroppen och sträv i halsen. Mår inte bra men heller inte jättedåligt. Inne i ACn känner jag mej riktigt pigg men när jag beger mej ut i hettan, känns det som om jag ska brinna upp.

Sov bättre inatt. Detta efter att Johan lurat mej till att titta på sex stycken, och jag upprepar, 6 stycken, avsnitt av Homeland. Vi skulle så fint sluta vid det fjärde men det var första säsongens sista avsnitt och slutet var helt enkelt inte till för att somna på. Fast nu var det ju inte jag som insisterade på mer titt. Jag började mitt tjat först efter det sjätte.

Sjuuuukt spännande och ett lika sjuuuukt beteende från vår sida.

Nåväl.

Poolen är fortfarande trasig, men i eftermiddags lyckades de återuppliva den. Dock gick den bara på konstgjord andning för en stund och det verkar som om delar till pumpen måste beställas från Bangkok och det tar veckor, tydligen. I Mananalandet.

Vi hann i alla fall bada i ett par timmar och det var uppskattat.

Här ser ni en Spinjitsu (?!?!).

Och här ett gammalt hederligt magplask.

Sen fördrev vi någon timme med att spela UNO. Ologiskt spel, om ni frågar mej. Vem vinner när båda sitter med kort på handen och högen att ta av är slut? Om detta tvistar vi i familjen.

Skrivarkurs bedriver vi också.

Johan: "Lennon, vad vill du lära dej att skriva idag?"

Lennon: "Laval. Cragger. Lloyd möter draken."

Så det skrev han.

I samband med skrivandet av konstiga namn;

Jag: "Vet ni grabbar, att när du föddes Vince, funderade vi på att döpa dej till Floyd."

Lennon: "Jaha. Inte Lloyd?"

Jag: "Nä. Men jag ville helst att Vince skulle heta Marley. Det vill jag fortfarande."

Vince: "Men jag vill inte ha Marley, jag vill ha Vince!"

Jag: "Smussesmuss! Stinelint! Tuserule! Jag älskar dej."

Lennon: "Sluta med det där mamma."

Och eftersom det kom andra hyresgäster så slutade jag. För en stund, då.

Nu sitter ungarna och smaskar frukt. Jag och Johan ska sätta oss på balkongen och kolla hotell inför vår fortsatta resa. Eller rättare sagt, vi ska göra allt vi kan för att inte sätta på ett avsnitt av vår drog innan ungarna somnar.

Fast när jag nu tänker på det så är det bättre att vi kollar ett avsnitt innan de somnar. På så sätt spar vi ju in tid och behöver således inte känna att vi inte kan sluta förrän klockan är närmare två på natten, då skulle midnatt kunna vara gränsen istället.

Talking like the addict I am.

Men till vårt försvar - det är så sjuuuukt spännande hela tiden och jämt!

God kväll.