Därför var jag väldigt mån om att vakna tidigt så att inte jubilaren själv skulle vara först upp av alla och därmed gå miste om att vakna till sång och paket.
Ja må han leva, ja må han leva.... Sjöng vi.
Men det var tydligen någon som sov sin djupaste skönhetssömn ever. Vilket är ganska ironiskt med tanke på att ungen aldrig tidigare i sitt fyraåriga liv har behagat sova så tungt.
Vi ja-må-han-levade lite högre och prasslade ner paketen på sängen bredvid honom.
But nothing...
Mäh! sa Lennon och ropade; Viiiiiiiiiince! Grattis!
Och till sist slog han upp sina bruna.
Oentusiastisk paketöppnare (?!?!).
Och om ni undrar varför vi slagit in vårt barns paket i tidningspapper, så kan jag meddela att det är som att leta efter en nål i en höstack när man ska handla respektabelt sådant här i Thailand. Dock var detta inget fyraåringen fäste sin uppmärksamhet på, men hans brorsa däremot, undrade varför Thailand hade så konstiga paket.
Bling bling från marknaden var en av favoriterna.
Pannkaka till frukost hade födelsedagsbarnet beställt, så vi promenerade till vårt mysiga favoritställe runt hörnet.
Pannkaka blev det också till lunch (när man fyller år får man välja mat hela dagen, hörde jag mej själv säga någon gång) och till kvällen önskades pizza. Som visserligen ingen gillade, men ändå, maten var vald av jubilaren själv och det var ju huvudsaken.
Dagen innehöll också skattjakt med en oerhört komplicerad karta som kompass. Komplicerad i den bemärkelsen att ingen av ungarna kunde avläsa den eftersom jag är helt talanglös när det kommer till att rita.
Så jag fick själv avkoda vägen till skatten.
Den hittades till slut, en godisskatt med chokladpengar som smälte på tre sekunder.
Övriga födelsedagsaktiviteter - poolhäng, tuk tuk-åkning, glassätande, läskdrickande, lek med presenter, Skype med fina familjer som ville gratta och uppläsning av grattishälsningar på facebook samt meddelande på whats app.
Stekaren meddelar att han är mycket nöjd med dagen.
Nu sover han, vår nyblivna 4-åring. Själv sitter jag här med min kopp te och tänker att jaha nähä, det var dom småbarnsåren, det. Lite överdrivet och så, men ändå. Ytterligare an end a of an era.
Jag tänker på hur fina de senaste fyra åren har varit. Hur lyckligt lottade vi är med en Vince i familjen. Hur mycket han förgyller vår vardag och hur mycket härlighet han tillför vår familj.
Finaste Vince,
Vilken tur jag har som får vara din mamma. Vilken tur jag har som, tillsammans med din pappa, får guida dej genom barndomen. Vad underbart det är att det är jag som får uppleva början av ditt liv tillsammans med dej, att det är jag som nu får ta emot dina tankar och funderingar, din glädje och din sorg. Vilken tur jag har att det är mej du kryper tätt intill när du behöver värme och kärlek.
Ja, eller när du är jetlagad på en flygplats i Tokyo.
Vilken tur jag har som får ta del av din kärlek, din envetenhet, ditt mod, din coolhet, dina galna upptåg och din charm.
Varje dag är jag tacksam för den tid jag får tillsammans med dej och jag hoppas att du alltid kommer att känna min oändliga och villkorslösa kärlek.
Fina Vince, sluta aldrig att vara på ditt speciella lilla sätt. Sluta aldrig vara DU.
Toker, jag älskar dej så <3
Så, nu har jag fångat den stunden. Stunden med tankarna på vår minsta unge.
Och därmed tänker jag utklassa maken i Yatzy. För typ tionde gången i rad under denna resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar