Ibland blir det dåligt.

Hur tycker jag att det går, då?

Brukar jag fråga mej själv ibland gällande moderskapet.

Jo tack, ganska så bra.

Blir svaret vissa dagar. Andra dagar är svaret mer tveksamt, typ;

Nja, njäe, nä... jag vet inte.

Idag är svaret.

Käpprätt åt helvete!

För så har det sannerligen känts denna dag. Så där ni vet så man ba, men alltså, på riktigt! Hur fan ska jag göra då?!?

Till sist satte vi oss ned, alla fyra, och skrev regler. Åtta stycken små regler fick vi till. Vi var alla fyra eniga i det mesta. Förutom angående regel nummer 2; Alltid smaka på maten. Då skruvade Vince på sej.

Vince: "Mamma, jag är för trött för det här. Och när vi har pratat färdigt om det här, vill jag rita."

Ytterligare en tveksamhet.

Regel nummer 8; Äta med bestick, som Johan föreslog, var jag inte helt med på. Men röstningen avgjorde, tre mot en. Dock blev den aningen modifierad; Äta kladdig mat med bestick.

Efter regelskrivandet bad jag om ursäkt för mitt usla humör denna dag och så gjorde även Vince. Sen somnade två ungar gott eftersom en av dem (Stinte), endast har ätit tre spagetti (och med tre spagetti, menar jag tre spagetti), fem riskorn samt några slurkar av en jordgubbsshake. Jag vill här betona att detta sparsamma intag av föda inte har något som helst med kräksjukan att göra eftersom han idag inte visat tillstymmelse till illamående eller trötthet. Jag känner honom väl och ser direkt vad matvägran kommer ifrån. Inte av sjukhet idag, inte.

Som sagt, det är inte alltid jag känner att jag fixar detta mother hood särskilt väl. Jag tycker att det är svårt hemma i vardagen, i vårt trygga hem, så hur svårt det kan bli på resa, kan man ju lista ut med röven.

Ni vet, när man är så där sjukt trött men inte får sova eftersom man efter elva timmar på ett plan snart ska landa för att vänta på nästa plan som går två timmar senare och håller sej sedan i luften i cirkus åtta timmar och efter det vet man att det är ytterligare två plan kvar innan taxin man måste ta till hotellet som man inte vet var ligger. Eller när man har packning som inte får plats på någon arm eller rygg eller huvud och bussen man ska med precis har kommit och en unge ba, jag måse kissa. Eller när man sitter på bussen och den kör så sjukt fort i kurvorna att man gör allt man kan för att behålla frukosten och ett barn vill ha kex medan det andra vill ha hjälp med någon manick.

Äktenskapet sen. Lika naken som man visar sej under en förlossning, lika naken är man på resa. Inte bokstavligt då, förstås (usch, så opassande det skulle vara).

På resa är det omöjligt att inte visa sina sanna färger. De lyser igenom som värsta neonblinket. Ba, look at me! Here I am, stressad, trött och irriterad. I mitt fall, även jävligt flygrädd.

Utan barn kan det vara tufft. Med barn, very tufft! Då kan man inte tänka på sej själv. Alls, nästan.

På flyget mellan West Palm Beach och Los Angeles utspelades följande.

Det är turbulens. Mycket turbulens. Jag sitter mellan barnen och försöker hålla mej lugn. Till slut går det inte, jag börjar andas allt häftigare och trycker i panik på knappen för att få flygvärdinnas uppmärksamhet.

Flygvärdinnan: "Yes?"

Jag: "Whats going on? Is there something wrong with the plane?"

Flygvärdinnan: "What? No! Its the bad weather."

Sen går hon vidare. Bye bye, bara så där.

Jag trycker igen.

Flygvärdinnan "Eh, yes?"

Jag: "I don´t belive you! What is wrong?!?"

Flygvärdinnan. "Nothing! I´ve been flying for fifty years and have had nothing happened to me."

Och sen får jag en flaska vin.

Flygvärdinnan: "It´s on the house."

Någonstans här blir Lennon medveten om att jag andas lite konstigt. Han har varit djupt inne i sitt spel, tack och lov. Vince sover.

Lennon: "Pappa, vad är det för fel på mamma?"

Johan: "Hon har ont i magen men nu har hon fått medicin."

Lennon: "Stackars mamma!"

Är det inte heeeelt amazing att Johan fortfarande vill ligga med mej? Ja, alltså han är ju inte felfri på resande fot heller, men ni fattar hur jag menar. Rädslan, pressen, tröttheten och sen barnen som behöver få känna trygghet mitt i allt.

Som tur var gick de övriga flygningarna bra. Jag lyckades kontrollera mej bättre ju tröttare jag blev.

Idag har pressen varit av annat slag. Idag har det handlat om mat som inte smakar bekant för barnen och om mobiler som inte har fått spelats på. Jag är verkligen inte nöjd med min insats för dagen, jag hade kunnat hanterat mycket annorlunda. Men nu är jag en erfarenhet rikare och det blev ju bra till slut ändå. Sjukt mysigt att skriva regler tillsammans med barnen, faktiskt.

Ja.

Nu tänker jag att det är på sin plats att sätta mej på balkongen och samtala lite med maken. Nu till oss, liksom. Vi har haft fullt sjå med att hantera oss var och en på sitt håll. Hålla jetlagen i styr und so weiter. Nu känns det som att vi landat och nu behöver vi teama ihop oss igen.

En dålig dag men med många solglimtar.

Den började med jogging på stranden. Det kändes fint ett tag. Sen kom hållet och störde. Då tog jag en bild på mej själv istället.

Bad, bad, bad. Idag med legogubbarna.

Banan- och jordgubbsshake. Och nu vet jag varför de är så sjukt goda - sockervatten. Så mycket för mitt och Johans "perfekt mellis, nyttigt och så".

Nu avslutar jag och ansluter mej till maken där ute på balkongen. Kanske hör vi varandra om vi pratar riktigt högt. Fest going on på andra sidan. Och det är ju trevligt. För de inbjudna, menar jag ;)

 

Imorgon är en annan dag. Den kommer att bli way better than denna.

 

Hörs!