Reserapport.

Jag sitter på balkongen till vår lägenhet i Krabi. Klockan är snart åtta på kvällen och mitt mission ikväll är att hålla mej vaken till klockan nio. Tolv timmars tidsskillnad, över sextio timmar på resande fot, varav tjugoåtta av dem på fem olika flyg, kostar på en del.

Jag är trött, men otroligt lättad över att ha kommit fram till slut.

Vad som hände;

Vi hade bokat biljetterna via Malaysian Airlines. Flygningen mellan Florida och LA flögs av American Airlines, men fortfarande var det Malaysian som var ansvarig för våra biljetter. När vi kom till Palm Beachs flygplats för att checka in, möttes vi av ett fullbokat flyg och trots att American såg att vi varit bokade på flyget, men att Malaysian gjort fel, så kunde de inte hjälpa oss. Alla flyg till LA var fulla.

Till sist fick jag American att prata med Malaysian, detta efter att jag under två timmar pratat med fyra olika personer på det sistnämnda flygbolaget (de kopplade bort mej hela tiden). När Malysian till slut fick klart för sej vad som hänt (de är sannerligen inga fenor på engelska), skyllde de på American och så där höll det på. Till slut (efter fyra timmar och sju bortkopplingar) blev tjejen på American galen och till sist lyckades de boka oss på det enda flyget med platser över till LA, detta från Orlando. Vi var således tvungna att boka en hyrbil och köra aningen (läs: mycket) över laglig hastighet, tre timmar norrut för att hinna fram i tid.

Det gjorde vi, hann fram i tid. Vi kom med flyget, men vi kunde fortfarande inte pusta ut. Ingen visste om vi verkligen var påbokade på de resterande flygen till Phuket dagen efter. Vi hade ingen aning om Malaysian till sist förstått att de, på grund av sin tabbe med första flyget, också var tvungna att boka om resten av resan.

Vi tog in på hotell och försökte hålla oss lugna och tänka att vi såklart hade plats på flyget dagen efter.

Det hade vi. Vi kunde pusta ut.

Så här får ni vår löjligt långa resa i bilder.

Att roa sej med på hotell - legobygge,

och sänghoppning.

Att roa sej med på flygplan, efter att alla batterier i alla manicker tagit slut - sova och var sjukt lika varandra.



 

Vissa sov sej till och med igenom en 2-timmars stop over i Tokyo. Skönt att vila på pappas eller mammas axel genom säkerhetskoller och köer.

 

 

En 6-åring som endast sovit fyra timmar på ett och ett halvt dygn, men som ändå bär sin tunga ryggsäck mitt i natten med ett leende på läpparna. Vi är så imponerade av honom!

Fem olika flygplatser har vi besökt under dessa dygn. Här i Singapore.

 

 

När vi äntligen, efter att sista flyget var försenat, nådde Phukets flygplats och möttes av detta;

kände jag en liten gnutta hat gentemot Malaysian Airlines. Faktiskt.

Känslorna svalnade inte av tomma bagageband heller, om jag säger så.

Tre dygn med endast sju timmars sömn för mej och Johan. Svårt att inte väsa lite åt varandra emellanåt. Men vi gjorde det bra, tycker jag. Särskilt med tanke på omständigheterna.

Barnen har varit så sjukt lätta att ha att göra med. Glada, nöjda och lugna. De har liksom; jaha ska vi sova här nu, jamen okej då gör vi väl det då. Eller; jaha är det morgon nu fast det är kväll egentligen, jamen okej då äter vi väl frukost då.

Finast och härligast på jorden!

Något trötta men ändå lyckliga föräldrar.

Efter en natt i Phuket och därefter några timmars bussresa till Krabi, botar vi nu jetlagen med poolhäng,

och sjukt god mat.

Vi har en mysig liten lägenhet som vi ska bo i under en månad.

Sovrummet,

Vardagsrummet,

köket,

och poolen.

Mest spännande idag - Tuk Tuk-åkning.

Godast - fruktshake i tusen olika smaker.

Miljöbyte med råge. Det enda som är likt våra månader i Florida är vädret. I övrigt är allt helt annorlunda - myllret av folk, mopeder, tuk tuks, turister, försäljare, restauranginropare, long tailbåtar, obehagliga dofter, ljuvliga dofter, lort, smuts, fina hotell, fula hotell, hemlösa hundar and what not. Att inte våra barn står med hakorna i marken är ett under. Jag och Johan visste ju liksom, att det skulle vara annorlunda. Men ungarna hade ingen aning. Dock tar de allt med ro. Lite att vi ba; men alltså barn, koooollllla in det där!!! Och det där!!! Och det!!!

Lennon och Vince: Får vi bada i poolen nu?!?

Nu är klockan nio och sängen har aldrig sett så inbjudande ut. Har just läst igenom inlägget och märker att det är en aning rörigt. Men jag låter det vara så, det speglar verkligen hur jag känner mej. Rörig, jetlaggad, snurrig i huvudet (brukar bli det av långa flygningar) och trötttrötttrött.

Men vi hörs snart, i ett klarare inlägg.

Men just ja! Jag har ju glömt att berätta det bästa av allt!

Vi har förlängt vår resa. Med två härliga månader! Vi hoppar över våren i Sverige och landar hemma den 26 maj.

Fem månaders backpacking i Asien. YAY!!!

Men först en GOD NATTS SÖMN.

Tack!