Besökare

tisdag 7 januari 2014

Sjukt.

Stinte (som tidigare skrivet - kärt barn har många namn, om än bedrövliga) är sjuk.


Kräk och feber. Slö och hängig. Han orkade en liten timme vid poolen sen var det stopp.


En droppe coola och några salta kex har han ätit, men allt kom upp lite senare. Thank God för AC!

One down, alltså. Dagen blev därmed väldigt lugn. Som sagt, en stund vid poolen på förmiddagen. Volleykastning som vattenaktivitet, vilket Lennon tröttnade ganska snabbt på. Det gjorde inte jag och Johan och Lennon blev till slut så uttråkad att han gick upp ur poolen (händer aldrig utan fem timmars tjat) och började fota oss.


Legobygge inne i svalkan efter lunch.


På kvällskvisten drog jag vinstlotten och fick ta med Lennon till restaurangstråket för middag.

Bästa sällskapet jag vet.


Vi strosade gatan fram och funderade på vad vi var sugna på. Så såg Lennon svenska flaggan. Jag läste skylten - Swedish House. Lennon såg på mej med sina rådjursögon.

Lennon: "Mamma, du är väl inte sugen på svenska mat, va? Du vill väl ha nudlar och så? Visst? Vi behöver inte äta här..."

Finaste ungen i världen!

Jag: "Jag vill äta där du vill äta, Lennon. Vad är du sugen på?"

Lennon: "Köttbullar. Men det är väl inte du, mamma? Kom, vi hittar något som du gillar."

Jag får ofta tårar i ögonen av min unges fina sätt.

Jag: "Nä, kom! Vi testar deras köttbullar. Kanske gillar du dem."

Så vi fick ett bord och sedan kom maten. Lennon fick sina köttbullar med mos och lingonsylt. Han tog en tugga och var tyst länge.

Lennon: "Nu mamma vet vi att köttbullarna inte är så goda i Thailand. Men jag äter ju ändå, jag ville ju gå hit."

Jag var tvungen att låtsassnyta mej för att dölja tårarna. Han är så oändligt fin och omtänksam <3

Jag tog en smakbit av en bulle och my god att ungen hade rätt. Dock uttryckte han sin avsmak mildare än vad jag ville göra. Shit, så äckliga de var!

Glad trots smakbesvikelsen.


Själv åt jag Pad Thai Seafood. En very questionable sådan. Blir en spännande natt. Kanske kräks jag ikapp med Vince framåt småtimmarna.

Hade det inte varit för min unges bedjande ögon av längtan efter svensk mat, hade jag ALDRIG i mitt liv satt min fot på en svensk restaurang i Thailand. Vad är det för trams?!? Inte reser man väl ända hit för att äta köttbullar eller pannbiff. Visst? And the Music - "O´boj, vilket vackert väder..." Eller; "Sommaren är kort..." Betänk sedan överförfriskade gäster som sjunger med.

Mysfaktor - noll.

Men kanske skulle jag ha valt köttbullarna ändå... Det börjar nämligen rumla oroväckande i magen.

Hua.

Jag hoppar i säng med detsamma, kanske sover jag bort rumlandet och det begynnande illamåendet.

Hörs snart igen!



1 kommentar:

  1. Vi åah och mmar ikapp när vi läser om Lennon. Finaste pojken. Åh fnissar år din kommentar om sea food och neeejar oss åt att det börjar rumla i din mage. Det kanske inte var sea fooden utan Vince sjuka som kom ikapp? Hoppas du klarar dig min fina. Puss

    SvaraRadera