Lite om hur det känns.

Jag skrev just ett inlägg om hur jag känner. Ett inlägg som jag trodde att jag ville dela med mej av. Jag skulle precis publicera det, men efter att ha läst igenom mina rader ångrade jag mej.

Jag var för elak i inlägget. För sarkastisk. För dömande. Så som jag inte vill vara, men som jag har oerhört svårt att undvika att bli här i Krabi.

Men jag skriver inget så har jag ingenting skrivet.

(Jag skäms för oss turister. Skäms! Och hur välmående kan man se ut?!?)

Oups...

Usch, jag är verkligen delad i huruvida jag vill vara här och bidra till turisthysterin. Å ena sidan så lever de flesta på den näringen, å andra sidan - fy faaan!

Men nu är vi här och det är på många sätt underbart. Alla är så vänliga och det finns så många fina ställen att besöka. Och vi behöver ju inte bidra och spä på den vidriga delen av turismen, med otrevlig ton, öldrickande in absurdum och uselt bemötande av befolkningen.

Men som sagt, delad. Är vad jag är.

Så skrev jag lite ändå.

Nåväl.

Tredje dagen i hettan. In the heat! Florida var rena vintern i jämförelse. Det enda jag gör är att leta efter skugga eftersom det liksom rinner, lite här och var, i alla veck och så. Ni vet. Äckligt skrivet men likväl sant.

Vi har redan hittat en fin vän här på hotellet.

Och lagt oss till med en härlig morgonrutin - morgondoppet.

And alltså, the kycklingspetts! Mumsiga! Den hårdaste matkritikern av dem alla has spoken.

Detta har hänt:

- Johan glömde sina solglasögon på en buss och köpte således nya idag. De gick sönder efter en timme.

- Vince skulle prompt ha simpuffar, trots att han kan simma utan, så sådana köpte vi. Dessa gick sönder tre minuter efter påsättning. Eller så var de redan sönder i förpackningen. Vince blev arg och tyckte att det var havets fel. Eller möjligvis sanden som fastnade på hans fötter.

- Efter månader av sommar har vi glömt bort att det ibland kan vara bra med solkräm.

- Jag och Johan har glömt att vi inte längre kan meddela hemligheter till varandra på engelska när barnen är närvarande.

- Det finns massor av restauranger som serverar gudomligt goda indiska rätter.

- Vi är fortfarande jetlaggade men inne i rätt tid, dvs vi sover på nätterna och vaknar på morgnarna.

- Hälften av vad vi packat i klädväg kommer inte att användas.

Och med detta avslutar jag och hoppar i säng. Himmel som jag längtar. Det finns inget skönare än att sova när man är så här överdrivet trött (nähä?!?!).

Imorrn hoppas jag att gunget jag fortfarande känner efter flygningarna, har försvunnit. Om inte avtagit, åtminstone minskat. Tack.

Gonatt för mej.