Apattack

I början var de sjukt söta. Satt där och knaprade bananer och nötter. Ungarna ba, naaaaaw!

Sen kom det för många människor som matade dem och då blev de giriga små monster. Väste och visade tänderna och höll på.

Sen blev Vince attackerad av en och då kan man ju tänka att föräldrarna hans borde gå därifrån. Men det var så kul att titta när apungarna sprang runt och snodde turisternas kläder att vi var tvungna att stå kvar och skadeskratta.

Förra gången jag var i Thailand, hade jag typ fem stycken apor på mej, en av dem försökte dra av mej bikinitrosorna. De blir galna när man matar eller myser med bara en av dem, skrämmande svartsjuka varelser.

Till slut traskade vi därifrån, de blev lite väl monsterliknande. Idag ska Lennon gå dit och ge dem fredagsmys. Vince hoppar.

Efter apattacken tog vi en strandpromenad. Fotografen Lennon skulle ta kort.

Lennon: "Mamma, nu tar jag kort på två skuggor, dej och Vince."

Skuggorna.

Jag försöker förstå det här med ebb och flod. När och hur länge stranden är så här bred?

Det är helt ologiskt. Varannan morgon springer jag exakt samma tid på stranden och aldrig ser den likadan ut. Ibland är den bred, ibland är den smal så att jag måste kryssa mellan soldyrkarna (usch, vad irriterande jag måste vara för folk som vill ha det lugnt och skönt) och ibland är den mellanbred. Månen påverkar, jag vet. Men huuuuur?!?

Jag ställde frågan i förbifarten till maken igår och han mumlade oengagerat och frånvarande något om månen.

Jag till Johan: "Hur funkar det här med ebb och flod?"

Johan: "Det är något med månen."

Jag: "Ja, jag vet det. Men när på dygnet och så?"

Johan: "Tänk vad coolt att döpa en unge till Ebbe Flod."

Jag: "Alltså måste vi skaffa en trea."

Johan: "Japp, Ebbe Flod Agnemyr."

Ni märker ju vilken hög nivå det är på våra samtal här ute i vida världen. Vad vi kommer fram till och så.

Nä, sannerligen, there are times när jag känner mej ytterst korkad. Som när jag tänker på ebb och flod, till exempel.

Vet ni nåt om det dära? Hur det funkar och så?

Nog om det.

Familjefoton är svåra att få till. Om man inte vill störa njutande människor med både jogging OCH fotograferingshjälp, vill säga. Det vill man ibland men inte alltid. Igår ville jag inte störa.

Så vi fixade familjefotot själva. Nöjd med min kreativitet.

På kvällen sen, hade vi familjeträning. Plankan.

3x1 min vanliga plankan. Vila 20 sek.

4x30 sek sidoplankan. Vila 15 sek.

6x30 sek rygglyft. Vila 10 sek.

Lennon imponerade. Fixade i stort sett hela setet. Så syns ungens magrutor också.

Ungarna avslutade kvällen med yogurt och flingor på balkongen.

Johan och jag avslutade kvällen med tre avsnitt av Homeland. Vi är fast, milt uttryckt. Underbart med serier att älska, men också drygt. Vi blir liksom besatta om vi hittar någon spännande serie. Det hela slutade med att jag somnade runt tre.

Ändå masade jag mej upp i morse, nåja vid åtta i alla fall, och tog min joggingrunda längs stranden. Känner mej alltså pigg nu, värre blir det väl imorrn bitti efter trettio avsnitt till inatt.

Apropå besatt, så har Lennon blivit just det, av att fota. Kul, tycker jag såklart. Annars är det ju ofta jag som står bakom kameran. Mindre kul när han fotar när som helst, var som helst och till sist säger;

"Nä, mamma, det är inte kul att ta kort på dej. Du blir så konstig. När du ler och så."

Jamen, ta inte kort när jag har munnen full av melon, då! Hrfm...

Idag är det fredag. Ungarna är överlyckliga för idag tänker de äta glass, chips och dricka läsk. Frågan är dock vem i familjen som är gladast över denna dag...?

Johan med segergest: "Yes, idag får jag dricka öl!"

Alltså, jag förstår honom och så, men det låter ju så där...

Önskar er alla skön, skön fredag!

Hörs snart!