Undrar man.
Nä, det är klart att vi inte varje minut går omkring och ler och är tacksamma och härliga. Vi är människor, liksom. Ibland är vi trötta (som idag - god damn u Homeland!), irriterade, oroliga och inte alls särskilt härliga.
Fast jag tänker att det fattar man väl. Man som i...man.
Apropå det här med att jag påverkas av vad folk tycker. I have got to stop! Alla är vi olika. Alla har vi olika drömmar, olika syn på livet, olika åsikter om vilken inställning man bör ha inför saker och ting and so on.
Min dröm är MIN dröm, ingen annans. Min inställning till livet är MIN inställning. Vad jag tror och tycker, är vad just JAG tror och tycker.
Mitt liv och min historia har gjort mej till den jag är idag. Allt det jag har gått igenom i MITT liv har format mej till att tro på det jag tror på idag.
Min familj och mina vänner vet min historia. De vet att det har varit en hel del mörker på vägen. Tuffa stunder, oro, ledsamhet, ångest och tårar.
Människor jag känner mer ytligt eller mina bloggläsare, har förstås ingen bakgrundshistoria. De vet inte hur jag har levt, vad jag har upplevt eller hur jag har varit som person tidigare. De ser bara vad de läser här och nu.
Jag får en del kommentarer, subtila sådana, som att "det är lätt för mej att säga som har ditten och datten".
Typ;
"Jag skulle också gärna resa, men jag har ingen June att åka till."
Eller;
"Ja, om jag också hade så många föräldradagar kvar, skulle jag också kunna resa."
Eller;
"Ja, om jag hade en sådan snäll chef som du eller om jag haft ett sådant jobb som du, då skulle jag också kunna göra som ni gör."
Eller. Eller. Eller.
Om. Om. Om.
Då skulle jag minsann.
Fuck that!
First of all - ingen GAV mej June. Ingen sa; "Varsågod, här får du June som vän och till henne kommer du att få åka när som helst, när du vill, hur länge som helst."
Det var heller ingen som GAV mej extra föräldradagar. Jag fick lika många som övriga föräldrar i Sverige.
Och mitt jobb, det landade jag själv. Det var ingen som ba; "Kicki, varsågod. Ta detta jobb så kan du sedan jobba på distans och vara tjänstledig så att du kan resa hur länge du vill."
Nä!
June och jag är vänner. VI har underhållit vår relation och blivit en familj. VI har sett till att ha den fina och kärleksfulla relation vi har.
Vad mina/våra föräladradagar anbelangar - VI har sparat dem. Vi har jobbat extra, pusslat och fixat för att ha kvar dagar till tillfällen som sådana här.
Mitt jobb - jag har skött mitt jobb alldeles utmärkt och haft en bra relation med min chef. Jag har inte suttit och rullat tummarna och klagat på det ena och det andra, jag har sett till att göra något bra av det jag fått.
Jag känner mej trött och ledsen på att få kommentarer av sorten ovan och idag fick jag bara nog.
Jag tänker också att ett sådant här rytinlägg är bra och att det bara betonar min syn på livet och vad jag fullt och fast tror på.
(Dock verkar jag ha en lång väg att vandra i arbetet med mej själv i att inte påverkas för mycket av vad andra tycker. Ett av målen under 2014 som jag skrev i min årskrönika.)
Så här tänker jag;
- Det är jag själv, och bara jag själv, som skapar det liv jag lever.
Absolut, det händer saker utanför mej som jag inte kan påverka, men jag kan fortfarande avgöra hur jag ställer mej till saker och ting som sker. Jag har valet att förändra det som går att förändra men också valet att inte stånga mej blodig för saker som faktiskt inte går att göra någonting åt.
- Det är min inställning och min attityd som avgör hur jag känner och agerar.
Ingen eller ingenting kan påverka mej om jag inte låter det göra det (som sagt, en hel del kvar för mej att jobba med inom detta område). Jag gör val varje dag, i varje situation, i varje skeende av mitt liv.
- Vilket yrke jag har, vilka vänner jag umgås med, vilken relation jag lever i, hur jag bemöter mina barn - allt detta är val JAG har gjort. Det är ingen som har tvingat mej till något.
"Everything in your life is a reflection of a choice you have made. If you want a different result, make different choices."
Detta är något jag på riktigt tror på. Hela mitt liv är ett bevis på det. Min familj och mina vänner vet. De vet hur jag levde innan nu, de vet hur jag tänkte, hur jag kände och hur jag agerade. Inte på samma sätt som idag. Alls.
Nä, jag kan inte göra val och alltid påverka yttre omständigheter (men faktiskt en hel del ändå) och nä, jag kan inte se till att ställa allt elände i världen tillrätta bara genom mina val.
Men jag kan påverka hur JAG känner, reagerar och agerar. Och jag kan jävlar i mej göra en hel del med omständigheterna omkring mej också. Det gäller bara att välja sina strider.
Jag uppskattar er läsare otroligt mycket! Av många anledningar. För att ni lämnar fina kommentarer, för att ni peppar och stöttar.
MEN!
Inser jag nu, jag uppskattar er också otroligt mycket för att ni kommer med kommentarer som får mej att tänka efter och skriva ett inlägg som detta. Jag verkar arg, jag förstår det, och kanske är jag också det. Litegranna i alla fall... Men ju mer jag tänker på det, desto säkrare blir jag på att olika åsikter och därmed kommentarer av sorten jag just berättat om, utvecklar mej i mitt sätt att tänka. De får mej att verkligen tänka efter.
Är jag verkligen säker på vad jag tycker och vill? Tror jag på det jag tror att jag tror på? Hur vill jag leva? Hur vill jag tänka?
So to sum up, då...
Tack för att ni kommenterar. Tack för att ni gör mej glad. Tack för att ni gör mej upprörd. Tack för att ni får mej att tänka. Tack för att ni gör mej starkare i det jag tror på. Tack för att ni orkar läsa.
Och tack för att ni är ni!
Kram och kärlek!
Ja, och här sitter jag och gör val i livet. En god drink valde jag denna gång.
Om du tar åt dig eller blir arg är det helt förståeligt. Sådana kommentarer som du ger exempel på ovan är kommentarer från människor som försöker förminska det du gör och uppnått, och det beror på avundsjuka. Jag vet inte hur man blir immun mot kommentarer från folk som inte bara vill en väl.
SvaraRaderaJag brukar inte läsa kommentarerna som skrivs här, men hoppas att de flesta är fina.
Efter att ha läst din blogg ett tag och inte kommenterat känner jag att det är dags för en nu.
SvaraRaderaDu skriver helt underbart, moget och ni verkar ha ett genomtänkt liv. Lev ert liv! Är så glad av att få ta del av det genom din blogg, det är spännande och jag tycker ni är så tuffa. // En GAMMAL "ridfröken" ;-)
Hej, gammal ridfröken!
RaderaNu är jag så nyfiken att jag spricker :) Vem är du? Jag har mina aningar, men är inte säker. Ge dej tillkänna...:)
Och tusen tack för fina ord!
Kicki
Var med er ut som lagledare för ponnyallsvenskan, därav skrev jag "ridfröken" inom citationstecken :).
RaderaMåste fortsatt säga att du skriver så bra och ni är så kloka, ett riktigt team är ni och ni jobbar hårt för att leva er dröm :)
Jag är fullkomligt nöjd med att sitta i soffan med filt runt fötterna och läsa om ert äventyr, är LITE lat serdu ;-)
Ha en fortsatt härlig resa, vart era beslut än tar er (vi gör ju alla vår livsresa på olika sätt, tror många glömmer det när de vill leva någon annans liv, alltså uttrycker avundsjuka). Håller med dig helt och fullt man får fixa sitt liv själv, det är ingen som gör det åt en, som vissa tycks tro när avundsjukan slår till.
Kram Lena :)
Å va klok du är Kicki!
SvaraRaderaPrecis som du skriver så har vi alla ett ansvar för vårt eget liv och våra egna val som blir till det liv vi lever.
Jag tror att många av oss inte är trygga i våra egna val och nöjda med det liv vi lever vilket gör att vi lätt vänder på det till såna kommentarer som de du ger exempel på ovan.
Det är ju mycket lättare att få det att låta som att någon annan minsann har det så lätt och väl förspänt för sig och i och med det liksom rädda sitt eget skinn istället för att faktiskt våga rannsaka sig själv och sina egna val och mål i livet.
Då blir det avundsjukan som kommer fram i oss istället som gör att vi förminskar andras prestationer som de kämpat för och gjort uppoffringar för men som vi själva inte lyckats med eller för den delen ens vågat försöka oss på.
Jag antar att människan till naturen är lat och vill hitta quick-fixes och att då ”sänka” någon annan för att inte behöva ta tag i sina egna bekymmer/tvivel blir en snabb räddning.
Det här är absolut inget försvarstal eller någon lam ursäkt för den som säger ogenomtänkta kommentarer utan bara ett försök att förstå varför vi funkar som vi gör. Vi har alla ett ansvar för vad vi säger och hur vi agerar mot andra och måste ta hänsyn till varandra.
Du har sån fantastisk inställning till så mycket, att t.ex använda kommentarer och åsikter till att utveckla sig själv och komma underfund med hur man själv vill vara och leva. Man måste ju hitta det som man själv känner att funkar och välja de delar som man kan och vill applicera på sitt eget liv.
Jag är så tacksam för att du delar med dig av ditt liv och dina erfarenheter och gläds med er att ni tagit den här chansen i livet!
Ha det supermysigt, jag följer er med spänning för att se vad som händer framöver!
Kramar från Malin R