Lite om Langkawi och mina armmuskler

Vi flyttade till ett annat hotell igår. Ett stort sådant. Verkar vara ett charterhotell. Poolområdet är oändligt och våra grabbar är överlyckliga, såklart.

Rutschkanor,

bubblor,

och vattenfall.

Vi har två stora och sköna sängar som man, om man är liten, knappt tar sej upp i själv.

En liten minibalkong,

med havsglimt!

Detta är absolut det lyxigaste stället vi bott på sedan vi kom till Asien. Frukosten är som att komma till frukosthimlen för oss. Jag har ätit ost för första gången på fyra månader! Vi kunde dessutom välja äggtyp - stekt, kokt, scrambled eller omelett.

Jag tycker verkligen att man ska ta seden dit man kommer, men i frukostfallet har jag svårt med det. Som detta - creamed potatoe, ratatouille och malay kuih (bollen). Gott men så svårt att trycka i sig på morgonen.

Men som sagt, idag njöt jag av rostat bröd med ost.

Och så finns det ett gym! Helt fantastiskt! Vi blev så glada att vi tog en timme var direkt, jag och Johan. Min lycka var sedan total när jag gjorde en övning och såg i spegeln att mina armmuskler syntes. Jag blev så exalterad att jag tog en gymselfie. Bilden är mest till min man, min pappa och mina bröder som alltid retat mej för smala armar och obefintliga muskler. Ivrigt berättade jag den glada nyheten om mina muskler för Johan.

Jag: "Jag har fått armmuskler."

Från Johan: Harkel. Host. Skratt. Nick. Leende.

Jag: "Min bror säger att han vägrar bryta arm med mej för att han är rädd för att bryta av mej armen."

Johan: "Ja, och förmodligen är det vad som skulle hända."

Jag: "Jag tror att det förmodligen är för att han är rädd för att förlora mot mej."

Johan med ironi i rösten: "Mmmm, förmodligen."

Jag: "Mäh! Vilkens sida är du på egentligen?"

Johan: "Din brors i det här fallet."

Jag: "Usch, vad taskigt! Vem tror du jag skulle vinna över då?"

Johan: "Jag vet faktiskt inte. Ingen jag kan komma på i alla fall."

Jag: "Din mamma?"

Johan: "Nej."

Jag: "Min mamma?"

Johan: "Nej."

Jag: "Lennon?"

Lång paus.

Johan: "Ja, än så länge. Kanske."

Äsch, han fattar ändå inte. Men vänta han bara!

Bilden då. På mina muskler. Kan i och för sej vara en synvilla i och med ljuset och skuggorna, ser jag nu... Oh, well! Jag ser dem i alla fall. Musklerna. Mina. Och för er som inte gör det, så pekar jag på dem.

Häromdagen hängde vi på stranden tillsammans med nyfunna vänner. En av dem var också här för några år sedan och även hon upplevde det som väldigt annorlunda då. Nu är det mer av allt överallt. När jag och Johan var här (snart nio år sedan), fanns det endast några hotell längs stranden och absolut inga solstolar, parasoll eller jet skis. Nu är en del av stranden fullt av sådant.

Ingen bra bild dock.

Det körs med bilar, fyrhjulingar och mopeder längs stranden också, som ni ser spår av i sanden. Längst bort, mot udden, är det fortfarande vit och fin strand. Där ligger ett par, tre resorts. Väldigt fina sådana och för folk som vill lägga några tusenlappar per natt för att bo där.

Skräp, glas och cigg everywhere. Sorgligt.

Här på Langkawi finns det massor av ställen att handla skattefritt på. Ännu mer nu än för nio år sedan. Mest alkohol, parfymer och det jag kan gå runt och botanisera i hur länge som helst, choklad.

Daim! Det finns Daim! Made in Sweden, står det på påsarna och lätt att jag skulle kunna halsa en. God choklad har inte varit det lättaste att hitta i Thailand.

Malysia är helt olikt Thailand, tycker vi. Trots att vi bara åkte en och en halv timme med färja så är allt annorlunda. Vi kände likadant för nio år sedan. Allt är mer välordnat och välskött, det är fina och stora vägar, upplockat (förutom på stranden) skräp och allt känns renare. Priserna är såklart lite högre också. Tyvärr är den lokala maten inte lika ljuvlig som i Thailand. God absolut, men inte wow. Denna lokala rätt heter något med Singapore biuh breh, typ (måste komma ihåg att skriva upp, roligt att veta ju) och smakade helt okej. Dessutom lika billigt som det vi ätit i Thailand - 10 kronor.

Nåväl.

Nu har grabbarna traskat iväg till stranden för att hänga där under ett par timmar. Själv ska jag jobba lite. Har skypemöte i eftermiddag. Uppkopplingen här verkar vara aningen bättre, så jag håller tummarna för att det ska gå att genomföra ett samtal.

Ikväll ska vi käka middag med familjen vi lärt känna. De drar vidare till Bangkok om ett par dagar.

För oss är detta en spännande vecka för på fredag kommer vännerna! Åh. Verkligen åh!

Med denna rapport önskar jag er en fin vecka!