Dukade först.
Placerade ut oss.
Kollade fjortonochenhalvpoundaren (ni får räkna om till kilo själva, jag har bestämt mej för att jag inte kan det) till kalkon och undrade när den kunde tänkas vara genomstekt.
Vi låtsades att vi visste att den var det, genomstekt, efter cirka fyra timmar sådär. Då skar jag i låret och mmmade och sa att jo, den faller isär fint.
Ni ser ju själva så bra vi låtsades. Fint gyllenbrun (eftersom jag redigerade bilden på instagram).
Sen plockades rätterna fram, en efter en.
Jag kan verkligen inte bestämma mej för vad jag tycker om denna sylt. Och det enda jag kan tänka på är Monica som ryter åt Chandler: "Enough, already! A monkey could have made it!"
Mitt ostiga mästerverk.
Och dessa var så goda att jag nu känner att jag vill ersätta fredagschipsen med dem. Vilket ju är bra. Synd bara att de är slut.
Min potatis- och squashkreation. Typ det enda ungarna åt. De tyckte inte, och jag citerar; "om den amerikanska lasagnen", slut citat.
Kalkonen i bitar. Den var heller inte god, tyckte våra barn. Dessutom var det ett uselt drag av mej och Johan att låta dem se filmen Free Birds veckan innan Thanksgiving. Den handlar om kalkonerna som försöker ändra denna högtid och inte bli uppätna. Så man får ju fatta att man inte kan, och jag citerar; "Äta kalkon?!? Åh, nej...stackars...", slut citat.
June: "Do you know how to make gravy for the turkey?"
Jag: "No, but how hard can it be?"
Otrevlig ton och så där, men jag hade rätt. Det var inte så svårt.
Den här var sjukt god!
Att blanda allt. Det är verkligen det bästa som finns!
Inte för att man orkar men sen är det ju efterrätt också.
Pajer. Pajer, alltså.
Så gott!
Dessa smakar exakt som mjuk pepparkaka.
Barnen bidrog också. Bollarna fick gott omdöme av sällskapet.
Och man måste återigen ta av allt.
Det är verkligen inte värt det, hur gott det än är, att äta för tre. Allt känns så spänt och äckligt. För att inte tala om paltkoman som slår till efteråt och håller i sej till lunch dagen efter.
Sen var det andra kvällen med Hanukkahfirande.
Nu kan de repertoaren.
Hanukkah-nalle i paketet.
Bara de inte vänjer sej vid detta fående :)
Dessa nallar blev genast Heros kompisar och inatt när barnen sov, hade de tittat på Scooby och ätit popcorn.
Jag vet inte om detta är roligast för föräldrarna eller barnen. Det är ju sjukt kul att hitta på nattliga bus som framkallar helt underbara uttryck hos barnen på morgonen. De äääälskar det och säger så mycket roligt om vad de upptäcker på morgonen. Sen spinner de vidare och allt blir galet och ännu roligare.
Ena sidan av mej säger; åh, vad härligt att låta barnen få fantisera och leka. Andra sidan säger; men skärp er för fan, ni lurar ju era ungar!
Äh, barn är barn är barn. Och själv saknar jag att tro på tomten.
En härlig Thanksgiving, har vi haft i alla fall. Och det är vi såklart otroligt tacksamma för!
Champagne vid poolen innan all mat.
Såklart siktar vi på detta firande även nästa år. På samma underbara plats med samma fina människor.
Igår då?
Jag jobbade i ett par timmar i fin arbetsmiljö.
Sen drog vi till poolen.
Vissa hade så bråttom i att man glömde ta av sej kläderna.
Sen åkte jag och min nya väska med June och hennes föräldrar på musikal.
Vi såg denna.
Och... Ja... Alltså... OH MY GOD! Vi skrattade och skrattade, men kände att det kanske var fel att skratta. Det är killarna som skapade South Park som gjort denna musikal. Då kan ni kanske tänka er. Fantastiska skådespelare, dansare och sångare. Jag gillade den mycket! June också.
Jag rekommenderar den till de människor jag känner väl. Till de jag bara känner ytligt, vågar jag inte säga, gå och se den! Men jag vet inte ens om den kommer till Sverige, så kanske behöver jag inte ha rekommenderat fel. Tryggt.
Fnissar till och med lite även idag. June också.
Idag regn. Mycket regn. Art Festivalen som vi skulle gå på, hoppar vi. Istället äter vi lunch på mexikansk restaurang och funderar på andra sysslor.
Och imorrn kommer våra vänner. Känns overkligt och härligt!
På återskrivande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar