Sköna söndag.

Slut på regn.

Alltså borde vi kunna ta en promenad tillsammans, hela familjen, tänkte vi. Denna gång utan att två gastande ungar undrar HUR det verkligen kan regna i USA.

Vince: "Men mamma, det kan ju inte regna i USA!"

Jag: "Jo, det kan det. Som du ser."

Vince: "Men jag har ju sagt till Felix att det inte kan det."

Förmodligen har jag pratat för gott om USA.

"Här finns alla legosorter." "Här är det bara god mat." "Här regnar det knappt."

Något sånt typ, kan jag möjligen ha sagt vid något enstaka tillfälle hemma i Sverige när jag förberedde våra barn mentalt för vår långa resa (okej, det var det enda jag sa till ungarna innan vi reste).

Familjepromenad blev det iallafall.

Inte en enda unge ville följa med men vi broderade ut om alla coola hus, postlådor (jomen, vänta ska ni få se) och palmer de skulle få se.

Inte för att de delar min förtjusning i palmer men om jag använder min allra bästa berättarröst så brukar de tycka att det mesta låter oerhört intressant.

Jamen, ni lär ju fatta! Kolla vad vissa har istället för gräsmatta. En hel armé av palmer!

Jag: "Kolla grabbar! Kolla på palmerna!"

Lennon: "Var?"

Jag: "Där!"

Lennon irriterat: "Vilka palmer?"

Jag: "Men där. Kolla vad många de är."

Lennon och Vince: "......"

Ja!!! Det är klart att jag fattar att det är svårt för en 6-åring och en 3-åring att förstå varför just den samlingen av palmer är något särskilt. Det finns ju några tusen, om man säger så.

Men jag fortsatte.

Jag: "Och där då! En häck av palmer!"

Lennon och Vince: "......"

Men sen vaknade de till liv. De blev nämligen mycket imponerade av denna.

Den är ju för gräslig! Visst?!? En delfin passerade vi också. Hellre den då, isåfall. Om ungarna nu skulle propsa på en i Sverige, vill säga.

Sen blev det lite irriterat i vagnen. Man var hungrig och varm. Därav bara barnöverkroppar och frukt.

Jag sprang 1 km också. Kort och koncist. Men jag vågar inte längre. Jag har halsböldsfobi och tänker att för hård träning kan trigga halsen att börja odla bakterier igen. Så det får bli så här nu. En kilometer i taget i ett par veckor. Sen kan jag möjligtvis öka på med ytterligare en. Plankan varannan dag vid poolen kan nog också funka. Promenader får i övrigt vara min träningsform för ett tag framöver.

Efter lunch - poolhäng.

Nån har lärt sej att simma sött med rumpan i vädret utan puffar.

Nån har dock inte särskilt mycket respekt för nåt och helt plötsligt har nån kastat sej i vattnet fast man inte sett från vilket håll. Då paniktittar man till höger och vänster och ska precis dyka under för att panikleta när nån plötsligt kommer rumpsimmande mot en.

Inga puffar, ingen ro. Så det är bara för alla vuxna att hoppa i. Jämt. Hela tiden. I miljoner timmar.

Fin 1

Fin 2

Fina 3

Det var party på kanalen. Massor av båtar och hög musik. Den lilla ville dansa och jag är inte den som är den (även om jag kanske borde vara det...).

"Jag ska ta ett kort på vyn", sa Johan och gick en trappa upp, ovanför poolområdet.

Och där sitter vi och vinkar. Jag anar att han tänkte sej att allt skulle se snyggare ut.

Sen var jag där igen, i instagramfunderingar.

Läxa lärd - ät inte på bild.

Så dagens instagrambild blev istället på maken. Om jag är besatt av palmerna så är det ingenting mot vad min man är i kolibrier (språkbegåvad kollega gav den förmodade rätta pluralformen).

Idag på lunchen fick han syn på en utanför fönstret och flög upp från stolen och skrek, ingen överdrift - han skrek; "Men, va i...?!?!??!"

Jag blev så rädd att det tog mej två timmar att bli på bra humör igen. Det är så dåligt gjort i så många aspekter.

Först - han vet hur jag känner för plötsliga utrop. Jag är oerhört känslig i detta avseende. Fast kanske främst - om han nu älskar de där fåglarna så mycket, då är det väl ett bedrövligt agerande att brusa upp så där när de äntligen vågar sej fram.

Sen har han dessutom mage att hyssja oss andra när han försöker fånga dem på bild, kolibrierna (bestämd form plural, Maria?).

Dagens instgrambild. #nördigt #tidsödande #mendetärjukulförhan

Men jag älskar ´an!

(Min pappa blir så arg när jag klagar på Johan, därför lägger jag till ovanstående.)

Vi avslutade dagen på Ruby Tuesday´s uteservering. Hamburgare, tacos, chicken fingers, strips, salladsbuffé, öl och cola. Sjukt mätta men ändå en doggy bag med hem.

Efter att jag berättat gonattsagan, "Det var norsken, tysken och Bellman som skulle tävla om vem som kunde kasta morfar längst i havet" (ja, kom på nåt bättre själva efter en vecka av samma tema!), rundade Lennon och Vince av dagen med; "Tack för en bauta bauta bauta bauta bauta bauta bauta bauta...etc, ect... fin dag, mamma!"

Och jag kunde bara instämma.

Träning, mat, bad, prat, skratt, mys och massor av pussar. Vad annat än bauta bauta bauta...ja, ni fattar, -fin man kalla en sådan dag?!?!

Nu är det soffan framför nya favoritserien, Masters of sex. Hoppas den kommer till Sverige. Love love love it!

Önskar er en fin start på den nya veckan!