Lärda läxor.

Nääää. Nä.

Idag var ingen bra dag. Men så är det ju ibland. Och det var egentligen ingen katastrofdag. Bara, ni vet, nääää.

Vi skulle, som bekant, åka tillbaka (med armsvett och hjärtklappning) till Miami för att hämta upp våra visum till Thailand.

Det gjorde vi också, efter att ha strulat med flygbolag och köparen av vår bil. Det tog en hel del energi, kan jag säga.

Men två läxor lärda. Och nu ska även ni få lära er dessa.

Läxa nummer 1.

Vi kommer aldrig mer att boka resor via resebyråer utan istället direkt via flygbolagen. Kösta vad det kösta vill.

I måndags mottog vi ett mail från den resebyrå vi bokat med. En del av deras mail; "En av era flighter är inställda och ni är flyttade till ny flight med nytt datum med övernattning som ni själva bekostar. Svara snarast på detta mail så att vi kan bekräfta er ändring innan alla flighter är fullbokade."

Således svarade vi snarast. Faktum är vi svarade snarast, tre dagar i rad. Vi steg dessutom upp mitt i natten för att stå i telefonkö till dem eftersom vi aldrig fick något svar på mailen, men efter en timmes ringande och köande, stängde de sin kundtjänst. Vi skrev i alla tre mailen att den nya flighten inte funkade för oss utan att vi ville bli flyttade till en annan, mer passande flight som vi själva kollat upp. Då skickade resebyrån följande text; "Vi beklagar att våra svarstider är längre än vanligt. Vi kontaktar er så fort vi kan."

Jag kan inte med sådant. Jag kan verkligen inte det. Sitta där och vänta tills de som tjänar pengar på vår bokade resa får arslet ur vagnen och (fucking) gör sitt jobb innan alla flighter är fullbokade.

Som tur är bor vi med June och hon är precis som jag. Vi tog alltså tag i the matter själva. Förmiddagen spenderades således i telefonen med American Airlines och Malaysia Airlines och American Airlines igen och Supervisors och fan och hans moster. Till sist lyckades vi boka en ny flight som tar oss till LA, i inte särskilt god tid dock men bättre än inte alls, för att vidare kunna ta oss till Hong Kong - Kuala Lumpur - Phuket.

Skickade så ett mail till resebyrån där jag upplyste dem om att vi själva fixat (jag betonade antalet timmar med fixande, såklart) ny flight och bad dem att inte ändra eller fixa ytterligare med våra biljetter. Då fick jag till svar att de nu inte längre kunde hjälpa oss vid ytterligare problem. Och nej, varför skulle vi vilja det? De var ju ändå inte mycket till hjälp.

Men läxa lärd, alltså. Skit i resebyråer.

Läxa nummer 2.

I morse fick vi ett argt sms av killen som köpte vår bil. Något med "för i helvete" och andra opassande svordomar och jävlar nu var det körförbud på bilen för att vi inte betalat skatten för detta och nästa år. Jag blev genast konfunderad. Vi har ju betalat skatt fram till oktober och det var den månaden vi sålde bilen. Varför skulle vi då betala skatten för kommande år när vi inte längre äger bilen...?

Men se! Idag har vi lärt oss något nytt. Om man säljer sin bil samma månad som skatten ska vara betald, får man fint betala för kommande (jävla) år. Alltså, det år någon annan jöns äger bilen i fråga.

Alltså har killen rätt att vara arg. Dock kan jag väl tycka att svordomarna var att ta i. Självklart skickade vi ett sms där vi skrev att vi betalar, men detta sms har han inte svarat (läs: svurit) på.

Skattebetalning för bil är något vi numera har koll på. Bra inför framtida försäljningar. Irriterande just nu, dock.

Japp.

Sen satte vi oss i bilen för att åka till Miami.

Detta hände i punktform;

- We hit traffic. Big time. Resan tog dubbelt så lång tid.

- Lennon fick ont i magen och blev illamående.

- Jag hanterade allt mycket dåligt.

- Alla var hungriga eftersom detta var vid lunchtid.

- Det fanns ingen parkering utanför ambassaden.

- Det började ööööööösregna på vägen tillbaka och det gick inte att se genom rutan.

- We hit traffic again. Bigger time.

- Två timmar senare än planerat stannade vi för lunch.

- Maten var vidrig.

- Vince åt tre myrtuggor.

- Lennon hade fortfarande ont i magen och mådde illa.

- Jag blev illamående.

Men sen kom vi äntligen hem och då började saker och ting rätta till sej.

June kom hem tidigare från jobbet så jag och Johan kunde ta en skön promenad tillsammans medan hon hängde med barnen. Sen blev det tabataträning vid poolen. Efter det duschade jag varmt för att få bort spänningen i nacken efter att ha varit alltför irriterad på tok för länge.

Nu ser det ut så här.

Glass, Scooby på teve, vin i glaset och bloggläsning. Johan och June är på konsert. Gruppen America spelar.

Snart ska jag lägga Vince och sen ska jag och Lennon mysa vidare. Kanske titta på någon film. Spänning och irritation börjar släppa. Gott, gott, gott.

En dålig dag.

BUT!

A very big but(t).

Egentligen en bra dag eftersom jag har lärt mej en hel massa.

- Inga resebyråer hädanefter.

- Aldrig köra till Miami utan dubbla mellanmål.

- Alltid köra två timmar tidigare än vad man behöver om man ska till Miami.

- Sälj inte bilar samma månad som skatten ska betalas.

Och nu har ni lärt er samma saker utan att ens behöva göra misstagen. Bra, va! Man ska inte bara lära av sina egna misstag utan också andras. Kan vara att det är bättre att lära av andras misstag, faktiskt. Skönare så, liksom.

Saker som väger upp en usel dag;

Mina nyinköpta springskor som kostade nästan hälften av vad de gör i Sverige.

Bilden min make skickade till mej för att påminna mej om, som han skrev; "Happy thoughts!"

Barnen <3<3<3<3

Lennon: "Mamma, idag har du sagt många fula ord. Hur många dollar måste du ge oss då?"

Svar: Way too many!

Och till sist;

Vi fick ju faktiskt visum. Verkligen något att glädjas över med tanke på att utan dessa, faller liksom vår plan de tre sista månaderna på resande fot.

Nä, hörrni.

Det här blev ett långt inlägg. Å inte särskilt många fina bilder. Men det är ju precis så som livet är. Gott och jävligt blandat.

Nu säger jag tack för idag och önskar er en finfin helg!

Sen hörs vi ju snart igen :)