Skalor.

Här är förberedelserna inför Thanksgiving igång.

Vi började med det enklaste och snabbaste. Också det kladdigaste.

Duktiga små rullare till hjälp. När de inte rullade bollarna rakt in i munnen förstås.

Gömda i kylen till torsdag.

Imorrn går vi över till Iced Pumpkin Cookies. De ser jobbigt svåra ut när jag läser receptet.

Idag var vi tvungna att muta med glass för att få med ungarna på Hanukkah -och julklappsinhandling. Vi åkte till Mizner Park. Där finns det både glass, roliga fontäner och en stor julgran att titta på. Ytor för ungarna att springa på också medan jag går runt i butiker och hittar saker som inte är för stora, för tunga eller för ömtåliga att skicka.

Alltså, jag vill handla allt till alla där hemma. Det finns så sjukt mycket coolt och roligt. Jag hittar miljoner saker till var och en av våra familjemedlemmar och vänner. Och nej, jag överdriver inte.

Men som sagt, det måste gå att skicka. Både storleksmässigt och portomässigt. Usch, jag hatar begränsningar. Tar bort så mycket glädje.

Ta den här only-in-America-chokladen, till exempel.

Jag vill ju skicka ett exemplar till alla vi känner. Så har de godis för hela julhelgen, liksom.

Men vi hejdar oss och tänker rimligt. Tråk, blä och tråk!

Mizner Park är supermysigt. Massor av restauranger och butiker. I mitten grönområde med ståtliga palmer.

Ser ni toppen av julgranen bland mina favoritträd?!?

Finfint, tycker jag!

På kvällen, ännu finfinare. Tar med kameran någon kväll när allt är upplyst.

En dag av föreberedelser, alltså. Tre högtider på en liten månad. Det gäller ju att hänga med och njuta av dessa.

Ikväll njöt jag och Johan av en promenad. Några hus har redan fått upp underbara, galna, konstiga, fina, fula och blinkande juldekorationer. Snart kommer hela området att vara upplyst av miljoner blinkande lampor i all världens färger.

June´s Mangrove Tree har flera hundra lampor som vi snart ska tända. De lyser upp uteplatsen superfint och där tänker jag sitta om kvällarna och mysa med en kopp te alternativt ett glas vin. Förmodligen mest det sistnämnda.

Detta mys har dock en hake. A big sådan. Spindeln bor nämligen precis ovanför min uttänkta mysplats. Dock tänker jag att den borde vilja flytta nu. Den borde rimligtvis bli obekvämt bländad av skenet från trädet när vi tänder lamporna. Till vilken annan trädgård den vill flytta är oklart eftersom alla är lika bländande, men är den inte borta by this weekend så måste någon göra något åt det. Någon som i Johan, förstås. Besten tar upp alltför mycket av min tid. Som ni märker.

Nu måste jag avsluta detta inlägg. Jag kan verkligen inte koncentrera mej längre. Och denna gång beror det inte på spindeln.

Jag: "Vad gör du?"

Johan: "Jag tränar skalor."

Skalor på gitarr. Ni anar inte påfrestningen.

Men vi är gifta och då ska man stötta varandra. Jag får göra det bästa jag vet - skriva. Alltså får han göra det bästa han vet - spela gitarr.

Men skalor.

Skalor!

SKALOR!!!

Oh, my God! Så att säga.

But I do love him! Jag menar, han ska ju ändå ta bort spindeln åt mej.

OBS! Det sista var ett skämt. Inte att jag älskar honom utan det där med spindeln. Just to be clear, liksom. Really clear! (mest till pappa dock)