Avkomman min.

Meddelande på Facebook till mej från mamma till Lennons förskolekompis:

"På julafton fick vi höra något som han lärt Linn, och fan vad jag garvade!!!! 

Ja jag vet ju inte era seder hemma efter maten men... 

"Tack för maten, den var toppen, nu ska Johan visa snoppen!" 

Haha!!!!"

Jorå, man är allt stolt över sin avkomma.

I dessa situationer funkar inga som helst bortförklaringar. Ju mer man förklarar desto konstigare blir det. 

Att lära som mamma: Tänk på konsekvenserna. I alla situationer. När det gäller allt. Hela tiden.

Glad att det var en fin mamma med humor som fick höra ramsan :)

Sen har jag ju ett till barn. Ett barn med stark vilja och konstiga vanor. Ni vet ju det här med hans arbetsbyxor. Dom som han har gått omkring med varje dag sedan i somras. Nu är dessa kompletterade med ett svärd. Överallt, var än han är, hela tiden, ser ungen ut så här;

Ibland lyckas vi få på honom en tröja. Med betoning på ibland. 

Again, man är stolt som mamma.

Nämen, det känns bra det här. Inför framtiden och så. 

Nåväl.

Svärd, arbetsbyxor och ramsor till trots. I LOVE THEM, mina ungar. En  moders kärlek är sannerligen ovillkorlig.

I övrigt har jag blivit smartare. Kolla in mina nya smart looking glasses!

Tänker att det är vettigt att väga upp det blonda med att iallafall låtsas vara smart. Alltid lurar man någon. Om inte annat, sej själv. 

Och jag ska ju faktiskt gå och se en fransk film ikväll. Jag vet att alla människor som ser franska filmer är av den smarta sorten. Kulturella, medvetna och intelligenta. Den kategorin anser jag mej således att tillhöra. Detta i och med fransk film och smarta glasögon.

Som sagt, alltid lurar jag någon. Någon, som i mej själv.

Nä, nu går jag och mina glasögon ut och möter upp vännen inför vårt smarta biobesök.

Hörs snart!