Första dagen på länge.

Jomen, det där gick väl bra, första dagen.

Blev fem minuter sen hemifrån i morse. När jag väl kom iväg, mötte jag skolbussen och blev således tvungen att backa, (våra vägar här ute på landet är för smala för att mötas på så här mitt i smällkalla och mörka vintern) vilket gjorde mej ytterligare några minuter sen. Lägg sedan på fem minuter till då jag mötte sopbilen. Aningen sen anlände jag alltså till jobbet och upptäckte då att jag glömt passerkortet hemma.

But other than that, it was fine!

Underbart att träffa vänner och kollegor! Och ett fint litet julpynt hade jag köpt med mej från staterna också. Tacky as hell, but I love it! Den ändrar färg och allt.



Det var några kollegor som nog trodde att jag skojade när jag sa att jag älskar den. Förstår inte varför...?

Johan lämnade kidsen sent (behövligt eftersom jetlaggen är som ett skämt) och det hade gått helt okej. Not great, but fine.

Jag åkte lite tidigare från jobbet eftersom vi inte ville köra slut på dem redan första dagen och när jag småsprang in till Lennons förskola och han fick syn på mej, vrålade han: "Neeeeeej, inte du!!!!"

Charmigt.

Men det kändes ganska bra eftersom det då betyder att han haft det bra. Finaste Lennon!

Årets kort från förskolan.

 

Vince, den lilla galningen, hade också haft det bra. Han blev dock lite gladare än brorsan vid hämtning. Sötaste rackaren!

 

Här är han.

 





 

Nu är vardagen igång igen. Fisk och potatis till kvällsmat. En tvätt i maskinen och nu tandborstning och saga. Jösses, det kan inte vara sant, att allt bara rullar igång så här.

 

Nog är jag värd en saffransskorpa och lite kanelte. Jag har ju andå arbetat en hel dag :)

 



 

Tisdag imorrn. Kommer jag att vakna?