Jetlag och istid.

Nä, jag tänker inte börja med något som jag aldrig gjort på den här bloggen. Jag tänker alltså inte börja ljuga. Jag ska fortsätta skriva sanningar. Och dagens sanning är denna;

Jag är ledsen. Jag vill inte vara här i Sverige. Jag vill vara i USA.

Så är det med det och så kommer det fömodligen att vara, tills vi åker tillbaka dit och stannar längre än fem små korta veckor.

Dagens sanning är också;

Jag är så glad över att vara hemma hos alla som vi älskar. Våra familjer, vänner och grannar. Jag är så glad att vi hunnit träffa några denna helg och att vi till veckan kommer att träffa flera. Vi har saknat alla så himmelens mycket och det är så gott så gott att få träffas igen!

Och visst, det är härligt med snö och vinter. Absolut! Rosenröda kinder på barnen är friskt.





Fast på riktigt, hur kallt måste det vara?!?

 

Barnen var i chock. Lennon ba, man kan ju knappt andas!

 

Men jag är inte den som är den. Nä, ni! Jag vet att allt är vad man gör det till. "Det är inte hur man har det utan hur man tar det." Jag upprepar det för mej själv och hatar mej lite för det, men faktum är ändå att det är sant.

 

Så jag tänkte att nähäpp, här kan jag inte sitta å klaga. En vän till mej myntade en gång för längesen ett väldigt roligt uttryck:

 

"Men baka en kaka å var lite gla´!"

 

Och det gjorde jag idag. Eller kaka å kaka, skorpor. Närmare bestämt saffransskorpor. Urgoda och ja, jag blev fan lite gladare.

 



 

Sen är jag ju också överlycklig för en sak. Här ska ni få se...

 

Två veckor innan vi åkte.







 

En vecka innan vi åkte.

 

 

En dag innan vi åkte.

 

 

När vi kom hem!

 

 

Vårt badrum på övervåningen!

 

Nu ska vi bara leta efter passande badkar, tvättställ, toa och övriga möbler. Men åååååhhh, vad vi är lyckliga över vårt nya badrum! Efter fem år i detta hus har vi äntligen fixat det. Eller vi och vi... Johan, hans pappa, min pappa och sista touchen, någon som vi betalat för att få det rätt och snyggt.

 

So to sum up:

 

Jag är ledsen över att vara hemma men också glad för det. Jag är tacksam för vintern (men minus 18 känns bara larvigt) och vårt ny badrum. Och jag tänker att det ändå är som han sjöng en gång för längesen, han den där Stefan. Jag tror att det var typ så här;

 

"Anywhere is paradise when you´re with the one you love. Anywhere is a place that´s nice when you´re with the one you dream of. Anywhere is paradise, nothing can be more true. There´s nowhere I´d rather be, baby, than anywhere with you."

 

Och det är jag ju faktiskt, tillsammans med dem jag älskar <3

 

Jetlag?

 

Oh, my God! Yes!

 

Lennon klockan 02.00 inatt: "Alltså, kan jag inte få gå upp? Det går verkligen inte att somna!"

 

Vince i förmiddags klockan 10.30: "Jag vill inte gå upp nu!!!!"

 

Jag hela tiden: "Buäää, buääää, buääää...snyft, snyft..."

 

Johan: ".........."

 

And I think that´s all I have to say about that!