Hemma.

Härlig dag i solen, klarblå himmel och glada barn.

 

Jamen, ååååååååååååjjjjjjjj! Vad jag önskar att jag kunde fortsätta skriva sådana inlägg. Gud, vad jag vill fortsätta vara jobbig å ba, vi är i paradiset å har det sååååå bra!

 

Men visst. Visst.

 

Ni ska väl få dagens sanning, då. Om det nu är så jävla viktigt.

 

Vi kom hem till Sverige idag. Och de flesta av er som läser bor här, så ni vet ju. Hur det ser ut när man öppnar dörren. Man ba, okeeeej, ingen bikini alltså...

 

 

Vi är jetlaggade (ett och ett halvt dygn och ingen sömn), vi har ingen tandkräm hemma och när jag skulle åka för att handla det, kom jag hem med chips och coca cola istället. Sen har vi insett att vi glömt apple martinimixen in the States och vi har också noterat att Lennon inte har några vinterskor. Anmärkningsvärt är också att jag fortfarande tror att jag kör en automatväxlad bil fastän jag inte gör det och att jag inte fått in i min skalle att det är snö på vägarna nu och att det då är en mycket bra idé att bromsa i tid och hålla hastigheten

 

I övrigt är en väska uppackad, en tvätt tvättad, ett mål mat lagat, julpynt i fönstrena uppsatta och alla i familjen är nydushade.

 

Jag grinar och grinar. För allt. Jag är så ledsen, så glad, så lycklig och så sorgsen. Väldigt förvirrande för mej och det är ju beklämmande att det är jag som står för det labila eftersom det är jag som är en av två vuxna i denna familj.

 

Men mest är jag tacksam. Tacksam för det liv jag lever, för min familj och för mina vänner. Jag åker ifrån fina människor, känner mej oändligt ledsen, men så kommer jag hem och möts av detta:

 

 

Och det här (finaste texten på baksidan av glittriga pappret):

 



 

Dessutom en kyl fylld med varor man behöver och julblommor och juleljus på bordet, made by farmor och farfar.

 

Allt detta plus alla fina kommentarer på facebook, här på bloggen och på whats app, där vänner önskar oss välkomna hem, gör att hemkomsten känns oändligt mycket bättre. Jag vet verkligen inte hur jag ska kunna uttrycka min tacksamhet för allt detta. Jag känner så mycket kärlek för alla människor omkring mej och kan bara uttrycka mej på ett sätt;

 

Tack alla fina! Familj, vänner och läsare! Jag är så glad för er!

 

Och någon dag kommer jag kunna titta på alla härliga bilder utan att grina.