Fast denna gång ska vi faktiskt vidga våra vyer. Förutom häng hos June i Florida ska vi dessutom bege oss ut på en roadtrip. Vi flyger från Florida till Colorado och kör därifrån ner till Grand Canyon och vidare till Las Vegas. Med stopp på vägen.
Denna resa är första gången vi åker med en liten liten liten unge. Den yngsta vi rest med tidigare är Lennon, som var ett och ett halvt när vi åkte till Thailand, men nu blir det alltså flyg med en spädis. Det kommer gå så bra så. Jorå! Det gör inget att jag inte kan dricka vin för att lugna nerverna inför påkliv på dödsmakin och det gör inget att resan tar tjugo timmar och det gör inget att det ska baxas med vagn och bilstol. Nähärå! It will go som en dans. Johan fixar det där ;) Han har ju dessutom utomordentlig hjälp av två resvana söner.
Närå, skämt åsido! Jag hjälper ju till, såklart. Med amningen :)
Vi förbereder inför avgång. Vad som ska fixas innan och vad som ska packas och så. Det hör till ovanligheterna att vi är ute i så här god tid men det tillkommer ju en del huvudbry när en bebis ska ut på flygtur. Igår satt vi och kollade resevagn på nätet. Vi låtsades vara trevliga och tålmodiga med varandra och andades lugnt och fint när dator(jäveln) tog åttio år på sej att uppdatera de miljoner sidor som innehöll miljarder olika vagnsorter. Och till slut, voila! Hittade vi en svindyr vagn. Då kom Johan på den briljanta idén att kolla samma vagn i USA och sen pratade vi med June och vips betalade vi endast halva priset. Yay!
Det är inte bara extra planering på grund av tjock bebis, det är också en hel del funderingar kring klädval för oss övriga. Vi ska ju liksom befinna oss i fyrtio (slightly överdrivet antal, men så ni fattar hasslet) olika klimatzoner. Sol och varmt. Snö och kallt. Sol och kallt. Snö och varmt. Vaaaarmt. Kaaaaallt. Vad ska man ha då, liksom? Täckisar? Långkallingar? Tjocka (läs: skrymmande) jackor? Ja, ni fattar. Smart packing är det som gäller. Helst slim också, för vi orkar inte bära och dra på extra när tjock bebis kräver en famn alternativt en arm at all times.
But again, det där fixar Johan så bra ;) Närååååå! Jag mä, såklart!
"Det blir kul att flyga, mamma! Sa du att det var tre olika plan varav ett som tar åtta timmar? Perfekt för mej att vara vaken på ju! Det blir kul. Ja, för mej alltså. För er - not so much. Du får leva på min söthet, vettu. Då blir det bra, ska du se."
"Men menar du att du inte ska sova något alls? På hela resan?!?"
"Nämen, det måste du väl förstå, att det här är ju ett äventyr för mej. Kanske att jag tar en tupplur eller så men du kan ju glömma att jag tänker sitta fast i nåt bälte däruppe."
"Jamen, om det är turbulens då?"
"Turbulens schmurbulens! Dom ska få se på turbulens om jag tvingas sitta fast mot min vilja."
"Oh, dear..."
"Som sagt, jag är ju söt. Och det vinner jag på i längden, har jag märkt."
Nä, som sagt, det blir bra det här. Kommer att gå som smort. Om inte annat blir det kul att blogga om i efterhand och ännu roligare för er att läsa.
Nåväl.
Alla virus, bakterier och infektioner börjar försvinna här hemma. Och så vill vi förstås att det ska förbli. Johan gjorde således en flaska med ingefärashots. Halsen fräter typ sönder när man dricker ett litet miniglas men det måste ju betyda att den är fullsmockad med vitaminer som dödar varenda bacill. Så det är helt klart värt lite frät och kräkkänslor på det.
En flaska sprängfylld med friskhet. In the background - the baby.
Jo!
Jag har ju glömt att berätta, ju! I samband med packplanering upptäckte jag att mina föregraviditetenjeans fortfarande hånar mej med att sitta larvigt tajt. Till min förtvivlan fick jag acceptera ett besök på någon passande butik för inköp av nya. (OBS! Bara ett par! Och inte i alltför stor storlek. Bara ett par mellanbyxor, liksom. Har INTE tänkt shoppa en ny garderob så kilona får lov att vara så vänliga att bege sej iväg inom en överskådlig framtid. Förslagsvis nu.)
In på Lindex och nån minut senare provrummet. Någon inspekterade.
Det var skönt, för han hade inget att invända mot efter de första brallorna jag drog på. Klart och betalt! Jag äger nu ett par svarta jeans som jag kallt räknar med att ska vara en storlek för stora till sommaren.
Nähäpp, nu pockar bebis på uppmärksamhet. Han har tröttnat på att leka med tuggummipaketet jag gav honom för en hundradels sekund sedan. Leksaker? Out of date. Old news. Så att säga.
Men snart kommer hans lyckligaste stund på dagen. När storebrorsorna kommer hem och larvar sej så att han kiknar av skratt.
Ääääälskar den här synen! Rump-ungen exalterad och två stora barn hemkomna. Fin tid <3
Hej så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar