Colorado

Dags att dra vidare då. FRÅN värmen (?!?). Och när jag satt där med ammande bebis i famn på Junes terrass och tittade på mina stora killar när de kastade boll över poolen,

undrade jag i mitt stilla sinne hur vi liksom tänkte.

Vi vet! Vi åker från kalla Sverige till varma delen av USA och efter tre sekunder åker vi till kalla delen av USA. Ja! Det blir ju asabra!

Fast det blir det ju såklart! Vi vill sååååå gärna uppleva Colorado, där min fina vän Sophie bor och också, herregud, Grand Canyon!!! Men ni vet, när solen värmer ens svenska bleka nylle, då vill man bara stanna där i värmen och bli mindre blek. Men vi kommer ju tillbaka snart. Och Las Vegas lär vara varmt nu, verkar det som.

Ready, steady, go!!!

Angående bebisen på det lortiga golvet - yuk! Men han jollrar ju så glatt och förnöjt. Eller mer, det är så skönt att inte hålla en sprattlande unge som inte har stillasittande som intresse längre.

Flygresan då, hur gick den? Om jag säger så här, det är inte jättekul att höra piloten ba; "There are a lot of thunder storms over Florida, go figure. So it´s gonna be a bit bumpy and that´s why I want the flight attendants to remain seated."

A bit bumpy my ass!!! Jag trodde min sista stund var kommen typ sjuttio gånger under de fyra timmar flyget tog. Och sen det här med att piloten ba; "I´m gonna try to fly higher to reach smoother air." Varpå han drar på som satan så att man trycks mot sätet (Johan och June skulle troligen inte backa upp det påstående, but what do they know!) och man mumlar för sej själv, enligt Junes instruktioner; "all is well, everything is gonna be okay". Då är det varken roligt eller spännande att resa på nåt sätt. Alls! Från och med dessa tillfällen lovar jag mej alltid att sluta resa. It never happens. Och jag tänker i alla andra stunder att tur är väl det!

Jag skulle också vilja sova förbi alla gupp!

But noooooooo! Vakenhet är tydligen min grej på horribla flygningar.

Men tänk, vi landade! Inte nödlandade utan landade normalt! Och eftersom vi lyckats med bedriften att endast packa handbagage (kan ni fatta, fem personer på roadtrip i elva dagar och inte en enda incheckad väska, BARA handbagage!!!!) kunde vi snabbt ta oss till hyrbilen.

Tåg först. Vissa vägrade sitta och trillade därför huvudstupa.

Väl framme vid hyrbilen fick vi ett smakprov på alla blöjbyten som kommer att ske i trång bil de närmaste dagarna.

Det brakar i blöjan oroväckande ofta i detta land.

Fyrtio minuter i bil med bebis som nyss sovit i fem timmar gick förvånansvärt nog helt smärtfritt. Flärpar är nämligen hans största intresse.

 

Hos Sophie, som bor i en liten by utanför Boulder som heter Louisville, var det två timmar tidigare men eftersom alla barn sovit gott på dödsflyget, var det piggt. Kramar, födelsedagskaka, eftersom Sophie fyllde år, och en massa babbel om what is new. För övrigt är man bra, som glömde hennes presenter i Florida. Faaaaaaaaaan!

 

Floyd mellan Sophie och Odin;

 



Första natten förflöt med ganska god sömn och efter Sophie´s American pancakes-frukost var det dags att upptäcka Boulder. I fantastiskt väder och typ nån grad varmt. Ja, eller kallt, beroende hur man ser på det.

 

Mysig dag i en ännu mysigare stad. Vi strosade runt, tittade in i roliga butiker och lät oss underhållas av diverse uppträdande på gator och torg.

 

Godisaffärerna här - there are no words! Sophie såg till att "behovet" tillgodosågs.

 

 

Som tur är serveras ju oerhört nyttig mat i dessa trakter som väger upp, liksom. Gaaaah! No, it doesn´t.

 

 

Oh, well.

 

Sophie bakar;

 

 

och levererar till ett glasställe som vi såklart besökte. Glass med Sophies brownies, mmmmmmm! Apropå nyttigheter...

 

 

Isbjörnen sov och skrattade medan.

 

 

Andra natten blev sömnen god också för vuxna. Bebben hade ställt om sin sovtid. Dock inte sin bajstid. Under småtimmarna, liksom.

 

Bergen idag och det går absolut inte med ord att förklara hur sjukt vackert det är här! Därför får bilderna berätta.

 

Familjen. Ja, minus Isbjörnen då;

 

 

Isbjörnen under tiden;

 

 

Grabbarna grus på höga höjder;

 

 

Bergselfie

 

 

Högt

 

 

Gott

 

 

Snyggt

 

 

Lunchigt

 

 

Mysigt

 

 

Soligt

 

 

Klättrigt,

 

 

gånger två.

 

 

En heeeeeelt fantastisk dag!

 

 

Med dessa två;

 

 

Vi är sannerligen lyckligt lottade med så fantastiska vänner i ett lika fantastiskt land! Tacksamheten är oändlig!

 

De enda molnen på vår annars så blå Coloradohimmel, var mitt illamående efter bilfärden på kringelikrokvägar uppför berg och nerför dalar samt Lennons örvärk av altituden.

 

Ja, och sedan det faktum att det tydligen är mammors jobb att byta blöja i detta land;

 

 

Eller det var visserligen bara på min himmel som det blev lite mörkare. Johan ba; "Ja, där ser man." Med glad stämma.

 

Nu i säng. Så trötta efter en härlig och lång dag på höga och vackra höjder. And it gets better! Imorrn startar vi vår färd mot The Grand Canyon.

 

Avslutar med kärleksbild på stor och liten <3