Idag drog vi till Outdoor World för att införskaffa en 70 litersrygga. Vi har en 80 liters redan och gör oss således av med min resväska, som varit min trogna vän alla gånger jag åkt fram och tillbaka till USA. Lite sorgligt är det allt. Den är så sliten och rest med, liksom. Och så bara struntar jag i den, lämnar den som om den inte betydde något alls. An end of an era. Typ.
Nåväl. Vad var det jag skulle skriva, nurå...?
Jo! Ryggsäcksshopping.
Motorvägskörning igen, alltså. Vägen söderut, där vi åkte, rullade finfint. Vägen norrut däremot, var ett igenkloggat skämt. Jag stirrade på alla fem överfulla filer av mottrafikanter och min andning hamnade genast i halsregionen eftersom jag ibland tydligen lever lite väl mycket i framtiden. Dock kunde jag stoppa min tanke i någorlunda god tid och istället tänka; Vad är det som säger att "klogget" av bilar inte löst upp sej när vi återvänder norrut? I have got to vässa mej!
Vore bättre så här;
Väl framme var ett besök inne i Hajen ett måste. Mina pojkar tror att jag skämtar när jag säger att den är otäck, men jag är högst allvarlig.
Den ser ju så farlig ut. Och med mina små barn mellan tänderna...
Ryggsäcken inhandlades och sedan sprang vi till bilen för att hinna hem innan rusningstrafiken. Det gjorde vi. Nästan. Och det är allt jag har att säga om det.
Idag har vi ägnat oss åt följande;
- Träning. Johan sprang och jag körde rumplyft på stället. Gjorde bland andra Susanne Lanefeldts kniiiipövning med benlyft liggande på sidan.
Lennon: "Oj, mamma vad konstigt. Så där har du aldrig gjort förut."
- Handlat ryggsäck. You know the story.
- Ätit glass.
- Kastat kläder. Skänkt kläder. Skickat hem kläder.
- Lagt upp all vår packning på sängen för överblick.
- Hmmm:at över all packning och lagt tillbaka all packning i lådorna.
- Fått fin pedikyr tillsammans med Sophie och efteråt ätit gratis på restaurang eftersom jag fick en bränd men blodig kycklingburgare.
- Googlat "resa med barn i asien".
- Bokat hotell på Koh Lanta.
- Tänkt på att begära föräldrapenning.
-Öppnat forsakringskassan.se och insett att mitt bank ID har gått ut.
- Suckat över ovanstående.
- Nämnt för Johan att mitt bank ID har gått ut.
- Fått nytt bank ID fixat av Johan.
- Nästan somnat med barnen.
- Velat vara sugen på vin men inte varit det utan druckit te istället.
Och nu bloggning and then sängen. Fast egentligen vill jag inte sova. Jag vill inte jättegärna att det ska bli onsdag. Inte så snabbt iallfall. Jag känner mej lite ledsen över att lämna mitt paradis. Visserligen för ett annat sådant, men ändå, ni vet ju vilka känslor jag hyser för detta ställe.
Oj, vad jag kommer att saknar USA. Oj.
Det blir dessutom ännu sorgligare när de börjar plocka ner alla fina juldekorationer.
Snart borta.
Men jag håller tårarna borta eftersom dagarna här fortfarande är fyllda av skratt, kärlek och umgänge.
Igår gick jag och Johan på date medan Sophie dejtade våra grabbar.
Kakdekoration och ingen unge hade en minut över för ett hejdå till oss.
Imorrn är vi bjudna på lyxfrukost hos Elaine och Walter. Oj, vad jag kommer att sakna dessa frukostar. Och dem. Och June. Och Polly Lou. Och allt allt allt allt allt annat här.
Så för att lätta upp stämningen;
Jag kommer att saknar free refill på colan,
men den kommande asiatiska dieten blir nog bra för musklerna jag tränat till mej vid poolen och längs vägarna på joggingturerna. Alltså, jag vet att dom finns där någonstans, musklerna. Skymda av cola och pommes, but still. Jag känner dem. I alla fall dom på magen. Om jag hostar.
Och nu går det bra att hissa intresseflaggan.
Nä, sängen då. Vilket strunt att sova bort värdefull tid.
Önskar er en fin helg!
Till min kära dotter!
SvaraRaderaFörst då man blivit sextiofem ( ser bättre ut i skrift), och man har utvecklats till att vara vacker. Då först kan man börja med den där åldersnojan.
Min Titiiin, börja att skriva. Jag vet vad boken ska heta........ Split vision eller på svenska. Boken om tjejen som inte visste hur gammal hon var!!!! Puss, älskar eeeerrrrrr!!!
Hej Kicki
SvaraRaderaHar inte varit inne på din blogg på lääääänge men blev glatt överraskad när jag ser att ni är i Florida och myser. Vilken härlig väg ni valt att gå, jag hoppas ni får lika mysigt i Thailand också och kan njuta av att få tid till varandra.
Roligt att se June och Sophie också, det var många år sedan sist, hälsa dem så gott och tacka June så mycket för att hon släppte in oss i sitt hem och liv. Jag är evigt tacksam till att du fick mig att våga åka och till June som tog emot oss, hade det inte varit för er så hade jag inte haft det livet jag har idag.
Ha en fortsatt mysig resa.
//Malin