Vilken vecka!

På onsdagskvällen kröp jag ner i sängen med min föreläsning. Sista kollet, liksom. Ville somna med en go känsla. När jag lade papperna ifrån mej, såg jag framför mej hur jag ville att föreläsningen skulle bli, sedan tackade jag för det och på torsdagsmorgonen vaknade jag, förvissad om att det skulle gå precis så som jag planerat.

Det gjorde det också. Eller nä, nu ljög jag, det gick ännu bättre. Visualisering och tacksamhet är grejen. Helt enkelt. Det och alla uppmuntrande sms som fina familjemedlemmar och vänner skickat till mej som pepp. Snacka om att jag fick energi av dem. TACK!

In bed with the Power Point (föreläsningen handlade inte om döskallar och Bon Jovi) (nähä?!?).

Två fantastiska konferensdagar blev det. Allt blev bättre än jag någonsin kunnat önska. Jag träffade klasskompisar från tolkutbildningen och kollegor jag inte sett på åratal. Igen fick jag massor av kramar, leenden och kärlek. Jag försökte ge dubbelt tillbaka för shit, vad många intressanta och givande samtal jag haft.

Trött och lycklig kom jag hem på fredagen. När jag öppnade dörren hördes skratt och prat från köket. Jag skulle precis gå för att hälsa på våra vänner som var på besök, när den sötaste lilla vovven ever mötte mej i hallen med blöta pussar och massor av energi.

Jag började nästan gråta, för jag saknar att ha hund så sjukt mycket. Kärleken man får. Alltså <3

Det blev en fin kväll.

Barnen och Johan hade tidigare under dagen varit på Lennons skolavslutning. Jag kände mej som värsta karriärskvinnan när Lennon på morgonen frågade varför jag skulle jobba NU IGEN och inte komma till kyrkan. Då hör jag mej själv säga; Mamma har en jätteviktig grej på jobbet som hon MÅSTE göra.

Som om något var viktigare än ungarna. Hade såklart GÄRNA hängt med mina finingar på skolavslutning och sommarlovsfika. But a womans gotta do what a woman... Näääeeej, det behöver inte en woman göra om en woman inte vill.

Grabbarna mina. Åh.... <3

På lördagsmorgonen kom en saknad vän på frukost. Vi babblade fram till lunch och Lennon undrade hur det var möjligt att vi kunde hitta på så mycket att prata om. Inte alls svårt meddelade jag honom varpå han tyckte synd om oss som inte fick leka.

Vännen hade med sej somrigt te, kinderägg och ett kort med fin text som jag började gråta för. Jag är larvigt gråtig nowadays. Fast å andra sidan, kan jag göra annat än gråta när jag får så mycket av så många?!?

Helg med det där som jag har saknat. Barn som leker på vår gräsmatta,

cykel till vattnet med lördagsgodis,

och fix på tomten.

Alltså jag GÖR saker jag också (inte så värst mycket) men ingen tar ju kort på mej när jag är i "farten".

På mej finns istället yogakort (måste ju se om jag gör rätt nu när jag inte har Donnys stränga ögon på mej längre).

Och när jag gick tillbaka och kollade i mobilen för att hitta min första "brygga", insåg jag att träning ger färdighet. I´m getting there!

April                                                        Idag

Andra saker som händer på vår och grannens tomt;

Vår katt ligger underst. Tyvärr skjuter den översta blankt, men det finns ju andra hanar in the area. Sommar och kattungar, då. Vem vill tinga en?

Jaha.

Min första jobbvecka är alltså över. En bättre start kunde jag inte ha fått. Jag känner verklig glädje för mitt jobb och inför hösten. Oändligt tacksam!

Tacksam är jag fortfarande för typ allt och alla. Som till exempel för att;

Jag vaknar frisk tidigt på morgonen och kan sätta mej på altanen med en kopp varmt citronvatten (gör massor med bra för kroppen) och skriva i min tacksamhetsbok (ja, skratta ni).

För att jag kan sitta där och läsa ett kapitel ur någon bok som inspirerar mej att fortsätta tänka och leva på ett sätt som får mej att känna som jag gör nu för tiden, och för att jag sedan kan yoga och efter det äta en lugn frukost med familjen.

Att sätta tonen för dagen har hjälpt mej massor sedan vi kom hem. Att börja dagarna som ovan, gör att jag känner mej glad, tacksam, lycklig och rik. Helt avgörande för hur min dag blir.

Jag pratade med en vän häromdagen och hon frågade mej vad det är jag gör som är annorlunda mot hur det var innan vi åkte. När jag hörde mej själv berätta, kände jag mej heeeelt rubbad. Allt jag sa kändes överdrivet och pretentiöst och till sist blev jag nästan generad. Egentligen är det inte så mycket det jag gör, eller jo, det är det... Eller kanske är det mest hur jag tänker. Fast också hur jag känner. Och gör. Jo, det är nog så ändå, att jag gör mycket annorlunda. Men när jag ska berätta om det låter det helt absurt, för det blir bara småbitar från något som är mycket större och djupare än så.

Gud, ni märker ju. Blablablablablablabla...A(r)men.

Fast jag skulle kunna skriva om det. Om någon är intresserad vill säga. Fast det kanske ingen är. Men om jag skrev om det skulle någon kanske bli intresserad.

Hahaha... OMG! Jag har blivit galen. Helt galen! But it feels great! Not just fine, GREAT!

Lugn. Lycklig. Tacksam. Thank you, thank you, thank you <3

Frågor på det?

Ni ba; eh nej, tack.