Så öppnar jag en sida på internet och läser detta. Då gråter jag ännu mer. För hur kan sådana här funderingar ta plats i våra tankar? Hur kan de ens få ta en endaste liten gnutta av energi? Och hur kan en artikel som den få kommentarer som dessa;
"Vad skönt med ärliga människor som inte skriver solskensstatusar!" "Vad skönt med människor som vågar erkänna att det är tufft under småbarnsåren!" "Man måste få klaga!" "Det är tufft att få vardagen att funka!"
Eller den här;
"Man kan inte hela tiden gå runt och vara tacksam för att man lever och har det bra. Man kan inte hela tiden jämföra sej med folk som bor i länder med krig och svält."
JOOOOOO!!!! Jo, för i helaste helvete! Att vakna frisk bredvid de man älskar, att ha familj och vänner i livet, att kunna äta sej mätt och somna tryggt - det är något att varje dag vara tacksam för! Något att varje dag känna glädje för!
Så det var gnälligt en morgon - jag har åtminstone barn som gnäller! Huset är rörigt och det måste handlas och det måste tvättas och något gick sönder som kommer att kosta en jävla massa pengar - jag har ett hus, jag har pengar att handla för, jag har kläder att tvätta och det som gick sönder är bara ting!
Jag vet att jag rör upp en del känslor hos många i och med att skriva om detta så hårt. Jag själv hade kanske blivit upprörd om jag läst något sådant för ett par år sedan. Jag kanske hade tänkt att var och en måste väl få ha sina sorger och besvär. Och man kan väl inte hela tiden tänka att man i alla fall inte har cancer eller bor i ett land där folk svälter.
Okej, då. Man får ha sina sorger och besvär. Man kan visst känna sej trött och eländig. But enough is enough! Efter en morgon med gnälliga barn - andas på vägen till jobbet och släpp det. Bilen gick sönder - var arg i några minuter och släpp det. Jag fick magsjuka och missade något viktigt/roligt - ja, det är tråkigt men jag dör inte på kuppen. Allt är relativt. Allt!
Sedan jag började fokusera på det jag har istället för det jag inte har och också känna tacksamhet för det, har mitt liv blivit oändligt mycket lyckligare, lugnare och skönare. Det är en sådan tröst att känna att jag har allt jag behöver och att gnälliga barn, stökiga rum, trasiga saker eller vad det nu må vara, inte avgör hur min dag blir eller hur jag känner mej. JAG avgör hur min dag blir och hur jag känner mej. Jag och ingen eller inget annat.
Jag känner så starkt för det här. Ni ba, nähä?!?! Varje dag fokuserar jag ständigt på att uppskatta och glädja mej för allt runt omkring mej. Några har kallat mej extrem och jag har blivit generad av det och känt mej dum. Jag ska sluta med att känna så. Jag tänker aldrig mer tillåta mej själv att känna mej dum för att jag är tacksam för saker som vi i allmänhet tror är självklara.
"Fast är inte det lite överdrivet?" "Vad jobbigt att hela tiden behöva tänka så."
Ja, det kan man kanske tycka. Och det får man också tycka. Men vad man bör ha i åtanke då, är att man förmodligen aldrig kommer att känna sej särskilt lycklig. För allt börjar inom oss. Inom var och en av oss. Det är där lyckan finns, ingen annanstans. Lyckan finns inte i semestern eller i den där snygga/dyra bilen eller i de där kläderna eller i den där kroppen eller i det där landet eller, eller, eller. Lyckan väljer vi, var och en av oss, varje ögonblick vi lever.
Jag är frisk. Mina barn är det också. Och min man. Våra föräldrar är i livet. Våra syskon likaså. Våra vänner lever och finns nära oss. Jag har så många fina relationer med så många. Vi har varsina jobb att gå till. Vi har ett hus, bilar som tar oss dit vi vill. Vi har mat på bordet. Och vi sover tryggt i ett varmt hus om nätterna.
Allt detta är jag oändligt tacksam för, varje dag. Och för det tänker jag inte be om ursäkt eller känna mej dum eller extrem. Jag tänker istället känna stolthet, glädje och tacksamhet för att jag inser det stora i det ovan. Att jag äntligen har vaknat och inte längre tror att något/någon annat/annan kan göra mej lycklig. Att jag har slutat vänta på fredagen, semestern, resan, solen, den smala midjan eller det perfekta hemmet. Att jag bestämt mej för att vara lycklig, helt enkelt.
Och med det avslutar jag med glimtar från min senaste lyckliga vecka.
Lycka är;
Att ha en bror, en svägerska och två brorsdöttrar som jag älskar och som har den härligaste gården med de galnaste djuren ever.
Jag älskar, älskar, älskar denna hund. Irax <3
Hästar att rida på.
Och pussa på.
Glädje på hästryggen.
Friska, söta pojkar på midsommarafton.
Spring i den iskalla blåsten.
Dans kring midsommarstång i storm.
Ett föräldrahem med en mormor och morfar med huset fullt av kärlek och god mat. Och gosiga djur.
En farmor att spela Fia med.
Fler hundar att mysa med.
Fotbollsmatch med far- och morföräldrar.
En varm mössa att ta på sej när högtrycket över Atlanten trycker lågtrycken mot oss (japp, det har jag just lärt mej).
Lycka är också att denna vecka, ha så mycket att se fram emot;
Saker att fixa med hemma. Kapitel att skriva klart. Kommande festligheter. Lediga dagar med barnen. Yoga. Promenader. En vän som kommit hem från Dubai. Vänner jag inte hunnit träffa ordentligt sedan hemkomsten. Dagar i Göteborg med en sjukt saknad vän. Besök av finaste Norrlandsfamiljen OCH senare också den finaste Norgefamiljen.
Tack. Tack. Tack.
hashtaggar - tacksamhet, lycka
Vilka är dina hashtaggar idag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar