Näej!
NEJ!
"Borta bra men hemma bäst." Ren lögn ju! Det stämmer inte in på oss. Alls.
Eller ja... Hemma är ju bäst, såklart. Men borta är exakt lika bäst. På pricken lika bäst.
Lennon idag: "Nej, jag kan inte komma in i det här rummet när ni packar för jag blir så ledsen. Jag vill inte åka hem! Och varför går tiden fortare i USA? Jag önskar att vi kom igår och att vi hade ett år kvar här i USA!"
Vince: "Ja, exakt! Varför kan vi inte vara här i ett år? Bara för att Lennon går i skolan, eller? Sverige är så taskiga!"
Jorå, jag har allt smittat av mej av min kärlek till detta ställe. Till och med Johan muttrar då och då om att tiden faktiskt skulle kunna lugna ner sej lite.
Faktum är att vi alla muttrar efter denna finafinafinafina helg! Våra vänner från DC kom nämligen flygandes och spenderade den med oss. Som om vi inte redan hade det nog bra, liksom!
Elissa och Danny
Elissa var min roomie för flera år sedan när jag bodde i DC. Det var inte kärlek vid första ögonkastet mellan oss, vi kommer från heeeeelt olika bakgrunder och vi var/är så olika som två människor bara kan bli. Men vi fann varandra och en fin vänskap växte fram. Den blir starkare och starkare för varje gång vi träffas och jag är oändligt tacksam för den och henne. Lär mej så otroligt mycket om mej själv när jag hör hennes tankar som är vitt skilda ifrån mina. Fast ändå så lika... (?!?)
She used to call me her crazy Swedish roomie. I don´t know about the crazy, though... Eller jo, det gör jag ju. But that´s a whole other story - the DC years.
Barnen älskar hennes man. Och han verkar älska dem lika mycket för han lekte med dem konstant hela helgen typ.
Baseboll i bubbelpool hette en lek.
En annan hette baseboll på strand mellan störtskurar och åska.
Ytterligare en - båtåk.
Pojkarna hade med sej "snygga" presenter till vännerna och de bars med stolthet.
Så himmelens mysigt att sitta ute om kvällarna och catcha upp om allt som hänt i våra liv sen sist vi sågs.
Friends <3
My baby and my friend <3
Barn som aldrig ville lägga sej eftersom, och jag citerar; "De är faktiskt lika mycket våra vänner!" Slut citat.
Nä, vem vill lägga sej och ödsla tid på sömn när man kan göra så mycket annat roligt?!?
I vilket fall så är det sista dagen för oss i Florida imorrn. Sista dagen på en resa som har varit heeeeelt fantastisk på så många sätt att det är galet! There are, som bekant, no words...
Vi har planerat dagen imorrn in i minsta detalj så att vi inte missar nåt av det som är kvar att göra. Det är knappt att jag kommer tillåta bebisen att sova. Han kanske inte förstår det, men han vill heller inte missa nåt.
Så kanske måste jag ändå hoppa i säng och sova. Vill ju orka att inte missa nåt så här i slutskedet.
Avslutar med två gladbilder eftersom att det idag har varit International Day of Happiness. Min intention var att fira den med att vara glad (vad annars, liksom?) men jag spårade ur och det slutade med att jag firade en del av dagen med att grina eftersom jag var tvungen att säga hej då till Elissa, vilket i sin tur genererade i fler tårar då jag kom på hur många fler farväl det kommer att bli inom en alldeles för snar framtid. Jag är en usel firare. Sannerligen. OCH just nu inte alls särskilt bra på det jag predikar om allt som oftast - att leva i nuet.
Men innerst inne känner jag djup glädje och tacksamhet för allt.
Gladbild 1 - me and my boys in our happy place!
Gladbild 2 - bebis som inte har vett nog att gråta över stundande farväl. Eller mer korrekt - läromästare som är expert på att njuta av det som är just NU.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar