Back in Florida

När vi lämnade Florida för att flyga till kallare breddgrader, kunde jag väl känna att nä, näääää... Det här var dåligt planerat. Det var ju så helt underbart skönt med värme! Why leave, liksom? Men faktum är att ända sedan vi landade i Colorado och också vidare på vår färd mot The Grand Canyon och Las Vegas, har solen lyst på oss OCH värmt oss. Fram tills igår, när vi skulle kliva på planet mot Florida och palmerna igen. Då hopade sej svarta moln (såklart eftersom jag skulle flyga, viktigt då att det blir väderomslag med ruskiga moln och flygfarlig luft), och det började hagla småspik.

Känslan då, att komma hem till June och ba, aaaahhhhhh!

Barnen var överlyckliga dom också. Lennon: "Åh, vad skönt! Äntligen hemma!"

Jag älskar att han ser Florida som hemma, precis som jag <3

Jag började dagen med, vad jag tänkte, skulle bli en lugn och skön frukost ute. Jag tog med mej the baby, för han verkade så avslappnad och tillfreds.

Det började bra;

Men rätt snabbt ballade det ur...

Aha! Vatten!

Det här blir kul!

Shit! Jag tog mej så här långt, utan att någon stoppade mej. Hmmm...vad gör jag nu...?

Varmt? Kallt? Let me check.

Oh, no! Morsan!

"Vad gör du?"

"Nämen, alltså inget. Skulle bara kolla tempen. Hur så?"

"Då kan man alltså inte längre lämna dej på en plats och tro att du ska stanna där?"

"Eh, nä. Det var väl ändå ett tag sedan du kunde det. Jag är väl ingen bebis heller!"

"Suck..."

"Som sagt, man undrar ibland varför du skaffade fler ungar. Det här vettu, det är bara början."

You just wait!

Vi får helt enkelt ha lugna frukostar i skift, jag och Johan. Eller ja, så får våra barnvakter... Ehhh, jag menar förstås, våra äldre söner step up.

Som idag, när USA-pusslet (alltså, I love it!) June beställt kom och Lennon var helt fast, då kan man sätta bebisen där och han bara äääääälskar när brorsan sjunger och pratar in between.

Buddha med storebror <3

Oh, well.

Mysig kväll då vi firat Junes brors födelsedag med sjukt god grillmat.

Ute!

Hjärtat som hoppar i halsen när bollar kastas överallt. Särskilt around dukat bord...

En god grillmiddag, som sagt. Och exakt precis på sekunden när jag lagt upp mat på tallriken, vaknade någon och var vrålhungrig.

Och när någon var mätt, var det inte tu tal om att sitta själv i sin stol. Nähärå, då ville man sitta i knät på lämplig gäst.

Fint avslut på dag.

Men nu är det kväller och nu ska vi ställa om tiden igen. Två barn ligger och vrider sej i sovrummet. Inte lätt att somna när det egentligen är mycket tidigare på kvällen i kroppen.

Gonatt!