Du och jag storebror...
Tror jag det... Du och jag, lillebror.
Jag tänker ofta på hur fint det är att de har varandra. Särskilt på resor blir det tydligt. Bara de två, liksom. De känns så himla tighta. Har alltid kul tillsammans och gillar oftast samma saker.
Selfgroupie in the ocean;
Deras lilla lillebrorsa var till en början aningen skeptisk mot det salta som stänkte upp på hans lilla mun. Stirrade med söt fågelholksmun en stund;
Men efter två sekunder var han happy, happy igen. Hans nya namn, tycker June - Happy.
Det är verkligen jätteenkelt att hålla honom från solens starka strålar på stranden. Det är bara att man planerar in sovtid för honom exakt just när man ska dit. Det går jättejättejättejättebra! Det är perfekt när han tvärsomnar en timme för tidigt och man inte alls är på stranden utan inne på en mörk restaurang. Perfekt också när han passar på att vakna exakt när man anlänt till havet och lagt sej tillrätta på stranden i skööööööön sol.
Ho, ho från ugglevagnen, låter det då. Och så tittar små sprattlande fötter fram.
Som sagt, asaenkelt att planera med bebis.
I vilket fall var det uuuuuunderbart vid havet idag och vi kom dessutom hem med halva stranden.
Eller vi och vi... Dom!
Nåväl.
Ikväll käkade vi middag på en restaurang som heter Stir Crazy. Sjukt god asiatisk mat. Man plockar själv och får det tillagat framför ögonen.
Stora ögon när kocken hade armen rakt i elden utan att börja gråta.
Övar pinnätande med hjälpmedel;
Fadern läste instruktionerna på barnmenyn om hur man äter med dem utan hjälpmedel. Men ofinmotorisk (borde ju vara ett ord!!!) som han är, lyckades han inte heller denna gång.
I min fortune cookie stod det som nedan. Undrar vem...?
Innan strandhänget och middagen tog jag en promenad med sovande Floyd medan grabbarna gick till lekparken för lite basket. Jag mötte upp där och vi körde en basketbollkastturnering.
Då är det alltid nån som ska styla. Alltid! Stå på långt avstånd och ba, kolla, kolla nu när jag sätter den. Vilket han sen aldrig gör. Det tar bara tid. Men man får ju ge han cred för stilen.
Apropå stil. Vår mellersta med sin hang up på att ha strumporna uppdragna, alltså! Dessutom aldrig i samma färg. Älskar att han tycker att det är både skönt och snyggt. På allvar.
Vince med strumporna <3
Imorrn ska Lennon och Vince hänga med June medan jag, Johan och Floyd drar till ett drygt och sjuuuuukt stort shoppingcenter. Jag är en fin, fin, fin fru som faktiskt åker dit eftersom att Johan inte har sett spektaklet. Jag brukade hänga där när jag bodde här som ung. "Som ung." Låter som om jag vore typ 40 eller nåt. Vilket jag verkligen inte är. Det är ett heeeeeelt år kvar tills dess!
Fast var var jag nu...? Jo! Shoppingcenter, var det ja! Jorå, ser ni. Vi ska åka till Sawgrass Mall. Alltså till helvetet, om ni frågar mej. Men i lust och nöd har jag ju lovat, så I am stepping up. Sjukt fint av mej. Kul också för killarna att få tid ensamma med June. Och bra att de inte har oss att fråga om engelska ord när de ska prata med henne.
Och just! Imorrn kväll bjuder vi på svensk middag. Potatis- och purjolökssoppa samt pannkakor. Junes föräldrar och brorson kommer och smakar av.
Avslutar med en strandbild som var sjukt mycket snyggare i mitt huvud när jag komponerade den;
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar