Vi är här!

Andra dagen i USA. Gud, vad vi hinner med!

Detta har hänt.

Johan har haft feber i tre dagar. Härligt med frossa i trånga flygplan. Men konstig öl (något med karamell) i frostat glas slinker tydligen alltid ned.

Lennon har kräkts ombord på ett plan och senare fått en febertopp. Men också kryat på sej och varit pigg och glad.

Vince och jag har hållit oss friska och det är ju skönt. Vi är nämligen inte så roliga när vi är sjuka. Vi är ganska krävande även i friskt tillstånd, skulle jag nog vilja påstå.

Som sagt, frisk.

Flygresan gick mycket, mycket bra (kräkning aside). Barnen var fantastiska och jag höll mej lugn och stabil. Eller ja, lugn åtminstone. Men hur bra det nu än gick, var det såååå skönt att landa i DC och bli upphämtad av finaste vännen, Elissa.

Elissa och hennes man Danny är det bästa värdparet som tänkas kan!

Så underbart att krypa ned i mysigt bäddad säng för att sova bort jetlaggen. Eller ja, försöka sova bort den åtminstone. Inte så enkelt att sova djupt med en helikopter/frimärke (läs: Vince) bredvid sej.

Min och Vinces säng.

De små lyckades sova gott efter resan så första dagen blev bättre än väntat.

Massor av lek. Danny den stackaren visste nog inte vad gav sej in på. Vince fick senare namnet Demolition Man.

"They are so different, your boys!" Sa Danny.

Nähä?!?!

Den stora håller sej aningen lugnare och på sin kant.

Same, same but different.

Första besöket på Starbucks hann vi med redan första dagen. Double Chocolate Chip Frappucino höll våra små vakna till kvällen. Vi går ut starkt med uselt föräldraskap.

Pumpkin Spiced Latte för mej, som inte ens gillar kaffe. Men gud, så god denna är!

Vi somnade gott första kvällen efter god middag. Danny är från Mexico och vet hur tex mex ska smaka.

Bilden gör sannerligen inte smaken rättvisa!

Vaknade på natten klockan 04.00 piiiip. Vince tyckte att det var dags då. Det tyckte inte jag, så jag låg envist kvar med en arg unge som höll sej vaken i cirka en timme. Sen somnade han och då var jag pigg som en mört. Jetlag är irriterande nog som den är. Lägg så till en Vince och man vill skrika i kuddar alternativt rakt ut. Högt! (Egentligen vill man göra andra saker, men man får inte skaka barn.)

Trots trött mamma blev andra dagen den bästa på mycket, mycket länge. Vi gjorde det mest amerikanska man kan göra under oktober månad.

Vi plockade pumpor.

Åh, vilket mysigt ställe vi besökte.

Alltså, kolla vad gulligt! Och GOTT!

Pumpatåg.

Spännande labyrint.

När det blir lite otäckt är det tryggt med en storebror <3

Nästan det roligaste - Duck race.

Och så det obligatoriska men ack så töntiga familjekortet.

När vi sedan gick vidare kan jag inte ens beskriva minsta ungens lycka vid åsynen av Batman och Superman med pumpahuvuden. ÖVERLYCKLIG är en underdrift. Storebrorsan tyckte väl att det var okej, men vadan denna uppståndelse, liksom.

Skördetröska innehållande rutschkana var också en hit.

Lite kärlek i majsfältet sen  <3

Tills sist - hölasset som tog oss till pumporna.

Så vackert!

Och pumpor hittade de.

Pussar fick de också.

Från landet till stan.

Vita huset, såklart!

En vilostund utanför Barack.

Trötta avslutade vi med pizza.

Och glass framför sjunde säsongen av The Big Bang Theory.

Vi planerar att sluta med skräpmaten inom ett par dagar. Det här landet och maten, alltså!

Sjukt vad vi hunnit med under två små dagar. Sjukt vad trötta vi är också. Men det är det enda som botar jetlag. Köra på under dagarna så att man inte somnar. Vi är på god väg in i rätt tid.

Imorrn flyger vi till Florida. Med tunga väskor och två bilbarnstolar. Det ska nog gå bra. Att lyfta och landa. Igen.

Så.

I Florida nästa gång vi hörs!