Florida

"Hejdå, Elissa och Danny! Hejdå, Washington DC (läs: Wassinton Di Si)!"

Ropade killarna (högst gastade Vince) i taxin på väg till Ronald Reagan National Airport. Chauffören log, men inte särskilt genuint.

Med tunga väskor och tusen små ryggsäckar som handbagage samt två bilbarnstolar, lyckades vi till sista checka in.

I väntans tider.

Några satt inte stilla en sekund. Några hoppade omkring och störde andra väntande. Några störde en viss farbror särskilt mycket. Tur att några är söta (verkade dock inte farbrorn tycka).

På planet spelades det Nintendo. Mest var det en vuxen som funderade på hur bossen smidigast skulle dödas.

Sen kom fram till Florida. Där hämtade vi en bil och körde raka vägen till June. Vår fina June hade fixat middag till oss. Vissa vräkte i sej. Andra hade en annan agenda. Andra som i han närmast i bild. Han längst ner i högra hörnet.



June undrade var arbetsbyxorna var. Jag sa; hos grannen, vi GAV bort dem. June frågade; vad har han på sej nu för tiden, då? Jag sa; strumpor uppdragna till knävecken och åker dom ner måste man vänta i sjutton år så att han får dra upp dem. June sa; naaaaw, cute. Jag sa; oh no, very annoying.

Till efterrätt fick vi pumpamuffins. Jösses, så gott.

Sen sov vi. Gott. Jag och Johan i hög säng a la Amerika.

Lennon och Vince i en golvsäng (efter fäktnings(jävla)matchen, då).

På morgonen kring 06.00 kvittrade två barn; får man gå upp nu?

Det fick dom. June behövde hjälp med dekorationerna inför Halloween.

Sen åkte June och Polly Lou till jobbet.

Och vi drog till Target för inhandling av förnödenheter.

Lunchen intog vi utomhus i 30-graders värme.

Och nu får ni skylla på maken. Tänkte nämligen fortsätta detta inlägg med finfina bilder och oerhört roliga texter. Men vissa stressar i säng och det stressar mej.

Abrupt avslutar jag alltså detta inlägg. Till förmån för ickestressande i säng.

Men vi hörs snart igen!

Gonatt!