Mental styrketräning för föräldrar

Jo.

Jag har de sista åren jobbat med mental träning. Det har liksom varit ett spår för mej både på jobbet och privat. Jag har gått en del kurser och fan vad jag har övat, ändrat tankesätt och insett att mental kondition är lika mycket färskvara som fysisk dito.

Jag babblar ofta på om vikten av att vara medveten om sina egna tankar för att i nästa steg inse att det är de som styr och formar mitt liv.

Det är sjukt häftigt hur mitt liv har förändrats efter det att jag såg till att mina tankar om tillvaron gjorde det. Jag och livet har tagit en helt annan vändning. En av anledningarna att jag så hett längtade efter ett tredje barn, var just den att jag visste att allt skulle bli annorlunda den här gången. Jag ville bli mamma på ett nytt sätt.

And boy was I right!

Det är så coolt att allt, och då menar jag allt, blir annorlunda, om jag blir det. Alltså - allt blir vad jag gör det till. Mitt föräldraskap denna gång är så mycket skönare, lugnare, roligare, häftigare och mer fascinerande. Ibland känner jag sorg över att jag inte hade den insikten med mina två första barn, att jag då ofta tillät tankar om vad som var svårt, jobbigt, tungt, tufft och mindre roligt styra mina och mina barns dagar. När jag berättar detta för folk, säger de att det är klart att jag är annorlunda idag! "Du har ju vuxit och har en helt annan erfarenhet som mamma idag!" Och ja, kanske, till viss del är det min erfarenhet som påverkat att jag agerar på ett helt annat sätt, men det är bara en del av sanningen.

Den största orsaken till den mamma jag är idag är att jag aktivt väljer, varje minut, hur jag vill vara. Detta gör jag i och med att vara fullt medveten i varje sekund om mina tankar och därmed kan jag också styra dem. Och när jag styr dem, styr jag också mina känslor som i sin tur gör att jag styr mina aktioner. Det är inte det att jag inte längre har några negativa tankar, för believe you me, I do have them! Men den stora skillnaden ligger i att jag inte längre låter dem styra. Jag noterar dem men väljer sedan bort dem och ersätter dem med skönare tankar. Och det är dessa som sedan får styra.

Jag väljer! Det är en sådan frihet att jag ibland får tårar i ögonen när jag tänker på det.

Till hjälp har jag alltså min mentala träning som innefattar allt från yoga till meditation till tacksamhetsövningar till en hel massa andra verktyg som jag i framtiden planerar att dela med mej av på nåt kreativt sätt som jag typ har klart för mej snart...

MEN!

Detta inlägg skulle inte handla om min framtid utan om en helt annan sak. Det ska handla om sömn. Men för att kunna förtälja om det jag tänkte, behövde jag denna bakgrund.

Så. Nu vet ni alltså, jag jobbar med mental träning och har under åren fanimej blivit ganska så bra på att tänka "rätt".

Dock.

Dock, mina vänner. Har jag helt gått bet då det kommer till en sak.

SÖMN.

Där slutar min kunskap om hur jag ska ta mej över detta evighetslånga- och höga hinder. Att inte få sova, måste vara den mest effektiva tortyrmetoden någonsin för alltid och ever i oändlighet.

När hjärnan inte får vila, när den inte fått slappna av på flera dygn. Då! Då kan man stoppa upp vartenda mentala träningsverktyg i arslet! För där gör de lika mycket nytta som under yogan eller meditationen när man är så trött så att klockorna stannar. Zero, alltså. Noll nytta.

Jag trodde, i min enfald, att nu! Nu när jag har verktygen och vet hur jag ska tänka, då kommer vakna nätter vara en promenad i parken. Jag kommer, hur trött jag än är, att kunna tänka klarsynt vare sej det handlar om en timme eller en hel vakennatt. Sjuk bebis, vaken bebis, bebis som börjar få tänder - bring it on bara! Jag vet hur jag ska hantera detta smärtfritt!

Boy, was I wrong!

Hjärnan slutar nämligen fungera efter några dygn utan sömn. På riktigt. Strömmen stängs av, helt enkelt. Och jag har, till min förfäran, upptäckt att jag är exakt på pricken lika usel på att hantera övertrötthet som jag var back in the day med Lennon och Vince. Jag vill exakt på pricken skrika lika högt åt både Johan och bebisen att jag för i helvete måste få sova för jävla fan! Jag har inte längre kontakt med min hjärna. Den är bruten. Död. Noll kommunikation. Muerte.

Så nu, efter att ha genomlevt ett par veckor med skral, skral, skral sömn på grund bebis med hög feber, har jag insett att sömnlösa dygn kräver ett helt annat artilleri än det jag orerar om tid och otid. Förändra dina tankar, absolut! Men försök för fan inte att göra det om din om hjärnan är så trött att den inte ens kan ta in att du just tappade tandborsten eller råkade snubbla eller kanske hade glömt att ta med dej vattenglaset till sängen, utan att börja gråta alternativt vilja skrika fuck fuck fuck fuck fuck fuck så att grannarna hör.

Ta nu dessa råd från en mentalt vältränad (OBS! Fråga inte maken om denna titel!) mamma och gör och tänk så här istället;

Det går över. Det är okej. Låt dessa dygn vara som de är. Sov på toa när du bajsar om du behöver. Skit i att göra det där som du skulle/behövde göra. Ligg där på golvet och lek med ungen. Du kan vara ett berg som han ska bestiga eller nåt. Det kommer han att gilla och du kommer kanske få åtminstone två minuters sömn. Och två minuter är mer än ingen. Planera inte dagarna i förväg, låt dom bara hända minut för minut och gör det du orkar dessa minuter. Om du sover när de stora barnen behöver ha mat, be dem rota i skåpen och ta vad de vill ha. Somna på yogamattan. Somna på en sten i skogen på promenaden. Om du ens orkar ta en promenad. Om inte, somna i tvättstugan eller annat lämpligt ställe du befinner dej på. Somna i soffan direkt tillfälle ges. Beställ hem mat. Bara ta dej igenom dagarna så enkelt som möjligt. Och för Guds jävla (förlåt!) skull; Ta inga som helst diskussioner med make, barn, vänner, chef eller nån annan människa i din närhet under sömnskrala tider. Om du inte följer något av mina andra råd, så please, följ åtminstone detta sista. Alright?!?

Minsta motståndets lag summerar fint det jag vill säga.

Allt i stycket ovan är typ raka motsatsen till det jag predikar om - mental träning.

Fast så inser jag att nä... Det beror faktiskt på hur man ser på det. För mental träning handlar om medvetenhet. Och om jag gör som ovan, fullt medveten, så har jag faktiskt valt. Och det är vad mental träning handlar om - val. Jag väljer hur jag vill att min liv ska kännas och te sej. Every second of the day.

En mycket provokativ tanke för många människor och så även för mej under mörka stunder i mitt liv. Jag menar, va fan! Jag valde väl inte att han skulle vara elak mot mej eller att han skulle vara otrogen och sno alla mina pengar eller att den eller den skulle tas ifrån mej på ett eller annat sätt. Nä, det kanske jag inte gjorde. Men hur jag än har haft det, så har jag alltid valt hur jag har tänkt, känt och agerat. Och det kommer jag alltid att kunna göra, no matter what - välja. En oerhört skön och trösterik tanke.

Så när jag i framtiden skriver min bok, som kommer att handla om hur man visst kan välja bort stress, ekorrhjul, vardagstråk och alla andra myter under småbarnsåren, så kommer det i denna bok att finnas ett kapitel som helt skiljer sej från resten av innehållet;

SÖMN.

Det största undantagstillståndet there is. Då, när alla sätt är lika bra som de dåliga. Åt fanders med yoga och meditation och träning och sunt förnuft och "bra" råd från andra. "Ah, ah, ah, ah, ah stayin´ alive, stayin´ alive", ska kapiteljävlet heta.

Så till alla föräldrar där ute, som av någon anledning inte får sova - hang in there! Inget varar för evigt! Och så massa kärlek och styrkekramar till er <3

"Men mamma. Nu förstår jag inte riktigt. Varför har du inte sovit...? Du hade väl kunnat sova när du vaggade/buffade/sjöng för mej. Jag lovar, det är jätteskönt att sova då!"

"Jo, lilla vän, det ska jag säga dej, att man kan inte sova när man gör det som du just föreslog. För när man gör dessa saker krävs vakenhet eftersom du liksom inte nöjer dej med halvdana vaggningar eller buffningar eller sånger eller what not."

"Va!?! Det var det fräckaste! Att du ens har mage! Jag har faktiskt varit jättejättejättesjuk! Näru, om du ens ska fundera på att kalla dej själv för mental (tönt)tränare får du allt tänka i andra banor. Att jag inte skulle nöja mej... Fnys... Se så, ge hit den där rullen nu så att jag får leka med den i tre sekunder och sedan tröttna och börja gnälla och inte vara nöjd med något. Det är faktiskt så det funkar när bebisar är sjuka."

"Just det, jag får inte glömma att gnälla på mitt nya sätt. Du vet när jag gör så här med munnen. Det verkar vara irriterande för omgivningen."

"Jo, irriterande är det allt. But I do love you so so so so so so so much! And that´s why I stayed alive."

Ah, ah, ah, ah stayin´ alive, stayin´ alive...

Sovyoga är också yoga. Faktiskt. Vart än man befinner sej.

Och som bevis på att man tar sej igenom veckor av för lite sömn, så kan jag härmed avslöja att jag lever och är pigg eftersom jag nu i två nätter sovit mer än en kvart i sträck!

Oh, the bliss!

Hur är det med er och sömn? Eller bristen på sömn..?