Magsjukan from Hell!

Ni vet, när man ropar på maken att för i helvete ta hand om barnet som börjar spy i sängen eftersom man själv redan håller ett barn som kaskadspyr över en annan säng. Ni vet också när ännu ett barn trillar omkull av yrsel efter en vecka med feber och öroninflammation medan han kräks över hela badrumsgolvet. Sen ni vet, när du själv spyr samtidigt som din make gör detsamma under tiden som tre barn gråter av illamående och smärta i öron, magar and what not. Och just det, ni vet också när man måste sätta sej i bilen med spyorna i halsen för att åka till barnakuten eftersom ens lilla bebis är uttorkad och helt slapp med noll liv i ögonen. Sen... Sen! När man tror att allt är över. När ingen har spytt på en hel dag och man ba, high five till maken cause we did it!!! Då... Då! Börjar den som varit spyfri längst, spy igen. Igen! Japp, ni läste rätt. I-FUCKING-GEN!

Ja, ni vet, allt det.

DET har varit livet för oss under två dygn. Vilket jävla inferno! Har aldrig i mitt liv upplevt en sådan magsjuka. Heeeelt sjukt, bokstavligt talat.

Status nu;

Vi har alla värk i kroppen av uttorkning och att mina pattar ens producerar en droppe mjölk är ett fucking mirakel! Men Lennon är ÄNTLIGEN feberfri för första gången på över en vecka. Vince har ätit utan att spy och vår lillalillalilla bebis har liv i sina fina små ögon igen. Jag är innerligt tacksam för att han är en tjock bebis och att hans viktnedgång inte spelar någon egentlig roll. Han äter igen. OCH får behålla det. Ååååååhhhhhh!!!! Johan vaknade hungrig och jag kände lite sug efter en rostad macka. Snacka om glädjens dag! Och nu är Johan ute och skottar, vi väntar på bästa svärisarna som snart levererar RENA städgrejer utanför vår dörr, de stora barnen leker på övervåningen och Floyd ler när jag hoar som en uggla.

OH, HAPPY DAY!!!

Han äter! Om än lite slött men med rosiga kinder <3

En spädis på akuten. Please no more!

I bilen på väg hem med tom blick...

Hallå där på andra sidan soffan! Säg gärna till INNAN du spyr...

Stor och liten. Friska!

Mellan och liten. Friska!

Livet i mina ögon är välkommet tillbaka. Tack. Inte en gnista, liksom...

And then, TACKSAMHETEN när svärföräldrarna anländer med mat, städsaker OCH tulpaner!!! Vi är sannerligen lyckligt lottade <3

Längtar efter detta uuuuunderbara och pigga leende! Bara för att han ser sej själv, liksom <3

Amen!