Vad skulle du då välja?
Hur skulle du leva? Var skulle du leva? Vilka skulle du leva med? Vad skulle du fylla dina dagar med?
Ärligt nu. Sätt dej ned någonstans där du kan sitta i lugn och ro utan att bli störd. Slappna av. När du känner lugn, ställ dej dessa frågor, kanske vill du lägga till någon.
Välj fritt. Utan gränser.
Våga nu! Börja inte med något trams om att jag är för gammal eller för fattig eller för tjock eller för lat eller för vanlig eller för trött eller vad du nu kan komma på för lama ursäkter för att inte våga. Börja heller inte med att fundera på HUR det du önskar skulle gå till för att du ska få det. Inga lösningar nu. Absolut inga!
Okej...?
Klar?
Nå, vad kom du fram till? Kunde du ens svara på en av frågorna?
98% av oss människor kan nämligen inte göra det.
Jo, kanske kan vi säga typ; jag vill vara rik eller jag vill vara smal eller jag vill vara lycklig eller jag vill ha ett roligt jobb. Men knappt några av oss kan specificera.
Du vill vara rik - vad betyder det? Har du någon summa?
Jag vill vara smal - vad betyder smal? Hur många kilo vill du väga?
Jag vill vara lycklig - vad betyder lycka för dej? Vad behövs för att du ska känna lycka?
Jag vill ha roligt jobb - vad betyder roligt jobb? Vilka arbetsuppgifter skulle det innefatta?
Så här är det;
Det går inte att bara önska sej en massa utan att egentligen ha funderat ut vad och om jag verkligen vill det. Det är alldeles för oklart och det ger inget som helst fokus. Om jag inte vet exakt vad jag vill, hur ska jag då veta vilken väg jag ska gå?
Jag skrev i förra inlägget att lycka är ett val. Så är det med hela livet. Allt i livet är val vi gör. Det jobb jag har. Hemmet jag bor i. Den jag lever med. Vänner jag umgås med. Hobbies jag utövar. Allt detta har jag valt.
De val jag gjort genom livet har tagit mej dit jag är idag. Så är det för oss alla. Det går inte att ge kredit till eller skylla på någon annan för att jag står där jag står idag. Förmodligen har jag många att tacka eller inte tacka, men det är jag och bara jag som har gjort valen.
Vi har alltid ett val. I alla situationer. Kan jag inte välja hur omständigheterna ser ut just för tillfället, så kan jag åtminstone välja hur jag reagerar på dem och på så sätt till slut ändra dem.
Allt jag vill kan jag förändra. Bara jag vet vad jag vill.
Underbart, va?!? Trösterikt, också.
Jobbigt, för några. Sjukt drygt, kanske. För det betyder ju att jag måste ta ansvar. Det betyder att jag måste göra medvetna val. Och om valet jag gör inte blir så lyckat, då måste jag skylla mej själv och göra ett annorlunda val och shit, vad drygt, då kan jag inte skylla på varken partnern, chefen, ungarna, vännen, jobbet, vädret, kroppen eller what not.
Nepp.
Så är det. Det är jag och bara jag som kan välja, agera och sedan ta ansvar för de val jag gjort.
Okej, då. Då ska jag ta reda på vad jag vill. Och kanske kommer jag fram till det.
Men tänk om jag misslyckas...?
Äsch, det är bäst att jag drömmer lite mindre, då behöver jag i alla fall inte bli besviken. Istället för att våga erkänna att jag vill bli (nu hittar jag på och det ligger ingen värdering i något av yrkena) läkare, så utbildar jag mej till sjuksköterska. Det tar inte lika lång tid och jag behöver inte ha lika höga betyg och det är ju ändå inom det område jag vill jobba.
Fast jag vill ju operera...
Äsch, jag kan bli op-sköterska, det är också intressant. Även om jag inte får göra det jag egentligen vill, så är jag ju där på plats.
Hänger ni med på resonemanget?
Eller;
Jag vill byta jobb. Jag vill helt byta bana.
Fast... Nä, vänta... Det finns ju knappt några jobb inom det området jag skulle vilja jobba inom. Och varför skulle jag bli anställd, jag har ju ingen erfarenhet och det är säkert massor med folk som kan bättre än jag och nä, nä...
Gränser satta. På direkten. Det är så vi gör. Oftast. Så osmart!
Jag vill, men tänk om jag inte klarar det och nä, det känns orimligt för jag har ju inte det eller det och jag kan ju inte det eller det och sen är jag ju mamma också och vi har ju ett hus och nä, jag stannar kvar på detta jobb ett tag till, tills allt har lugnat ner sig. Jag väntar till rätt tidpunkt.
But you know what?
Tiden är aldrig inne för någonting. Rätt tidpunkt kommer aldrig. Det är jag själv som väljer när det är rätt tid och det är då jag skapar de rätta förutsättningarna för att lyckas.
Jag önskar att jag hade förstått detta tidigare. Vad mycket jag skulle ha gjort annorlunda då. Men gjort är gjort och jag ångrar inget (det brukar ofta vara så) eftersom många av de mindre lyckade valen jag gjort, har format mej till den jag är idag. Jag behövde alla dessa år på mej för att inse och förstå. Och det är okej. Helt okej. För nu står jag här and I can´t wait att fortsätta välja! Och nowadays vågar jag välja. Jag väljer helt galna saker som jag ba, oh my god, vad tror jag egentligen?!? Men shit, vad häftigt det är och jag har aldrig känt mej så levande och lycklig.
Vill ni ha ett exempel på ett galet val? Ett galet och helt fantastiskt underbart val som en man gjorde för tre år sedan. Äsch, vare sej ni vill eller inte, så får ni det exemplet.
Läs och bli amazed!
Får två år sedan ordnade jag med en föreläsare för mina kollegor. Lars Erlman, heter han. Han är gift med en av mina fina vänner från back in the days. Hans föreläsning hette (heter nog fortfarande) "Inte bara snack" och den handlar om hur han, för tre år sedan bestämde sej för att förändra en hel del i sitt liv. För att göra en lång historia kort - Lars gick från överviktig alkoholist, med på tok för många arbetstimmar i veckan, till elitidrottsman. Japp, ni läste rätt, till elitidrottsman.
En söndag år 2011, satte han sej ned med sin fru (min fina Tinis <3) och funderade på vad han skulle vilja göra. Han kom fram till att han år 2014 skulle göra superklassikern (Vätternrundan, Lidingöloppet, Vasaloppet, Vansbrosimningen) under ett och samma dygn. Sagt och gjort. Under tre år skapade han förutsättningar till att lyckas med det. Han fixade sponsorer, personliga, tränare, kostrådgivare och en hel massa annat som gjorde att hans projekt sattes i rull.
Året var 2012, när han föreläste för oss, och då hade han inte ens kommit hälften. Men han var på god väg. Han hävdade att allt man vill, kan man göra/få. Det finns inga gränser, bara dåliga ursäkter. Allt går bara man vågar, vill och kämpar. Så sjukt inspirerande att lyssna till honom! Vi var många som blev lyfta av honom.
Många har också känt tvärtom, som efter att ha lyssnat på föreläsningen, tänkt att han aldrig skulle fixa det. Att det inte fanns en chans att han på tre år skulle gå från fetlagd alkis till elitidrottare. Och hur skulle han ta sej runt mellan alla olika discipliner? Helikopter, sa han. Hahaha, inte en chans.
Men vet ni vad? Ja, det är klart att ni gör, varför skulle jag annars skriva om detta.
He did it! Förra veckan gjorde han superklassikern på 23 timmar och 30 minuter! En sådan bragd att man häpnar och ba, jag vill också!!!
(fast det vill jag inte, fy fan så jobbigt och verkligen inte min grej, men själva konceptet - vilja, göra, klara och inspirera)
Och nu då? Ja, nu har han ett helt nytt liv. Han är frisk, lycklig, har massor med tid till sin familj, han ska skriva en bok om detta och igår skrev han på facebook att vi snart kommer att få se honom i rutan.
AMAZING!
Han är en av mina största inspirationskällor. Han har visat att allt går, bara man vill och vågar. Det tillsynes omöjliga är möjligt. Mer än möjligt!
För er som inte redan har koll, titta in här. Ni bara måste göra det!
Men vet ni vad det roligaste... Nä, förresten. Vet ni vad det sorgligaste är?
Jo.
När Lars har föreläst färdigt någonstans, så kommer det alltid fram människor till honom och tackar honom för fantastiska ord. Men, säger de, och sen kommer det; "Hade jag varit yngre, hade jag gjort det!" Eller; "Hade jag haft mer pengar hade jag gjort det!" Eller; "Hade jag haft den utbildningen, hade jag gjort det!"
Kan ni fatta?!? Där har han stått i en och en halv timme och en del människor har inte fattat ett smack av det han har sagt. Eller så har de det, jag tror nog faktiskt det, men de vågar helt enkelt inte tro att de har fattat, för de orkar inte göra något åt sin situation.
Hur är det med dej? Vet du vad du vill? Vågar du drömma? Utan gränser, alltså. Vad det än handlar om - lämna ett olycklig förhållande, berätta för någon att du är kär i denne, skaffa nya vänner, byta jobb, börja med någon spännande sport, starta eget företag, gå ner eller upp i vikt, börja träna, bli vegan eller vegetarian eller köttätare... Eller vad är det du vill, önskar och längtar efter?
Åh, vad jag skulle vilja ta del av era drömmar och tankar kring dem! Orkar och vill ni skriva om dem till mej, så gör GÄRNA det!!! Det finns inget mer inspirerande än att ta del av andras drömmar.
Nu.
Vill jag bara säga tack innan jag avslutar.
Dear Life,
Thank you for all the craziness in my life.
Thank you for having a companion while practicing hand stands.
Thank you for all the good vegetarian food I´m learning how to cook and thank you for the lemon pie, that turned out so freaking yummie.
Thank you for friends coming over to eat the freaking yummie lemon pie and thank you for my kids´ friends.
Thank you for the warm sun, for the strawberries, the wild strawberries and the raspberries in our garden.
Thank you for our new vacuum cleaner. Thank you for our soda stream and thank you for clean water to fill the bottles with.
Thank you for two hours of yoga today and thank you for my body that feels strong, healthy and flexible.
Thank you for the crazy, lovely and wonderful book that I´m reading and thank you for what it is teaching me and how it is making me feel even more and oh, I just love it.
And thank you for helping me to keep an open mind and to not judge and to stay happy, peaceful and content.
Thank you. Thank you. Thank you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar