Part 9

Söndagskväll i soffan framför American Music Awards. Glass, såklart. Och lite chips. Ingen vanlig söndagskväll med andra ord. I regel brukar mina söndagar vara aningen vemodiga och lite jaha-det-var-den-helgen-det.

Denna söndagkväll är jag fylld av glädje, kärlek, tacksamhet och förväntan.

I lördags körde jag till Miami och hämtade upp en mycket speciell vän som kom med flyget från DC (en liten heads up - köra vilse i Miami är inte att rekommendera, särskilt inte när man nästan har slut på bensin). Hon var min roomie då jag bodde i DC. Jag har inte träffat henne på flera år. Elissa <3

Back then, in DC var vi unga och galna. Dansade salsa nätterna igenom, drack apple martinis och upplevde så sjukt mycket tillsammans.

Nu är vi båda gifta. Jag dessutom mamma, som bekant ;) Vi hade så mycket att prata om att jag fick hosta av allt babbel. Såklart blev det ett par apple martinis, for old times´ sake. Dessa med en touch av kanel. Sjukt goda!

Hon fick träffa mina barn. Så fint, tycker jag!

Idag var hon tvungen att flyga hem igen, men på ett dygn hann vi med både lunch på tu man hand, lek med barnen, middag med min familj, June och Sophie, utgång lite senare, en morgonpromenad, uppdatering av livet, jobbsnack (Elissa är också tolk) och några timmar på beachen. När jag släppte av henne på flygplatsen kunde jag inte hålla tårarna borta. Det blev alldeles för påtagligt hur mycket som hänt mej här i USA och i vilken utsträckning det faktiskt har påverkat mej och hur mycket jag saknar livet här.

Hela gänget på middag (maken bakom kameran).

Fast det kortet var väldigt fint och ordnat. Egentligen såg det ut så här.

Ja, ni ser ju. Samtal i full gång men dessa kan man som mamma på restaurang med två barn inte hänga med i. Det är mer, nej du får inte fäkta med kniven mot June eller nej, nu måste ni vänta för maten är inte riktigt färdig eller ja, jag kan följa dej på toa för hundrade gången och nej, du får inte äta godiset före maten.

Som tur är finns det Iphones och ibland WiFi.

Det håller dem ockuperade så att man åtminstone hinner titta på maten man beställer.

Underbara ungar som tar upp all tid ;)

Vince fortsätter att imponera på June och Sophie. He has his own agenda for sure, konstaterade de idag när han blev "lite" upprörd över att han inte fick ha lortiga strumpor på sej.

Det tar på krafterna att tycka så mycket om allting. Tupplur på stranden och krafterna kommer åter.

Så söt och underbar och dryg och arg att jag älskar ihjäl honom! Det kan väl inte vara mitt temperament han ärvt...?!?!

Lennon fortsätter lära sej engelska men han blir mycket irriterad på oss när vi frågar honom om han förstår vad June och Sophie säger. Som igår när han hade varit med dem till köpcentret; när de kom hem frågade jag om han förstod vad de sagt varpå han svarade: "Nej, mamma, jag fattade ingenting. Bara candy och yummi!" Sen vägrade han svara på fler frågor.

Finaste finingen som säger så mycket roligt och är så himmelens fin mot alla. Så mycket kärlek att jag går sönder.

Han är djupt imponerad av palmerna med alla lampor.

Pappas grabb. Samma stil, samma temperament och samma finhet.

Som sagt, nu sitter vi här i soffan. Jag och Johan i världens härligaste pyjamasbyxor.

Vi har inte köpt dem själva men jag hade med glädje gjort det om jag hittat dem. Istället var det June och Sophie som hittade och köpte dem till oss. Kan ni fatta?!?! Att VI bor här hos June i över fyra veckor och det är HON som köper presenter till OSS. Det finns ingen som June. INGEN! Hon är sannerligen enastående! Vi är så lyckligt lottade att hon och hennes fina familj finns i våra liv.

Ny vecka börjar imorrn. Den innehåller jobb för mej, Thanksgivingmiddag, Disney World och massor av sol och bad såklart!

Mer tacksam än någonsin!