Vi gick ut till sandbanken, jag och Lennon.
Sen ville Lennon springa tillbaka. Såklart hade han glömt att det blev djupt lite längre fram och föll plötsligt under vattnet. Han klarade sej alldeles utmärkt själv, men jag blev livrädd och rusade larvigt och fult till undsättning.
Lite fotboll,
och vissa blev trötta. Då kunde man tydligen ligga på en handduk och knapra snacks och sjunga en liten sång.
Andra tog en promenad på sandbanken.
Vi hittade många fina snäckor.
De fina tu grävde och grävde men lyckades inte med några gigantiska och imponerande sandslott (läs: de fina tu grävde och grävde och ville att jag skulle hjälpa dem att göra ett gigantiskt och imponerande sandslott men jag hade inte tålamod att hålla på länge nog).
Vi kom hem nöjda och trötta och vissa (läs: pappan) kom hem med bränd rygg. Jag sa inte "vad var det jag sa" även om det var precis vad gjorde.
Klockan sju på kvällen, när Vince hade läst nyheterna,
stoppade vi honom i säng för en "god natts sömn". Sen drog vi, jag och maken. Middag på tu man hand. Kall Corona och mexikansk mat.
Så gott!
Och så lyxigt!
Vad Lennon gjorde?
Han stannade hemma och bakade kakor med världens finaste Sophie och June.
Kakorna blev sjukt goda och Lennon var en mycket stolt och mätt bagare.
Dock ytterst svår att natta eftersom han inte kunde sluta berätta om hur mysigt han haft med sina nya vänner och hur mycket han förstod av vad de sa och hur mycket han själv kunde säga.
Just another day in paradise.
Takk for at vi får være med dere på tur Kicki!
SvaraRaderaSå herlig å lese :-)