Vårt bröllop.

En tisdag i oktober 2008, gifte jag mej med Johan på Rådhuset i Örebro. Samma dag fick våra familjer och vänner ett brev på posten.

Vigseln var inte romantisk. På något sätt. Det gick så fort att vi inte ens hann med ringarna. Lennon var bara lite över året och han stod bredvid oss med sin snuttefilt och tittade upp på oss med stora, bruna ögon.

Så var vi gifta.

Fyra månader senare hade vi vår bröllopsfest och den kommer jag aldrig att glömma. Hela dagen, kvällen och natten minns jag nästan varje minut av.

Och dagen efter, var jag på både framsida och mittuppslag i Nerikes Allehanda.

En journalist tyckte visst att det var uppseendeväckande med en brud i svartguldig klänning och döskallar i håret. Jag vet inte vilket tal han lever på, men certainly not 2000-talet. Fast jag är ju glad. Han ville skriva om detta spektakel och därmed fick jag hela vår fina dag i bilder.

Johan var glad och lättad över att han slapp vara med i reportaget. Vara i centrum - not his thing. Min thing, däremot.

Min klänning är från DKNY (Donna Karan New York) och den är det enda jag äger av känt märke. Jag älskar den och har använt den vid andra bröllopsfester.

Så mycket glädje och så många skratt på en endaste liten kväll.

Tusen och åter tusen kyssar.

Fina, roliga och härliga tal som berörde oss båda.

Min mamma hade gjort den godaste maten och Johans mamma den finaste dukningen.

Och så sjöng jag. Jag sjöng en låt av Ryan Adams. Den heter "Two" och texten säger precis det jag kände när jag träffade Johan.

Lyssna!

Och Malin. Min fina Malin sjöng, hon också. Mitt val av sång - Bed of roses. Johans val - Like a Rolling Stone (Jag ba, vilken sång sa du, sa du?). Så sjukt vackert, sjöng hon! Precis som Jon och Bob.

Älskar!

Har lärt mej att älska.

Malin, min Malin <3

I programmen hade vi, nederst på varje sida, citat från sångtexter som betyder något för oss.

Och så vad vi sa om varandra.

Lennon var yttepytte och spenderade sin kväll hos våra grannar. (Som vi då inte kände så väl och därför inte hade bjudit, idag hade de varit självklara gäster!) Se så liten och söt!

Festen varade till lååååångt in på natten. Vi ville aldrig lämna. Men det gjorde vi. Till slut.

Och nu undrar ni; varför i hela friden skriver hon om sitt bröllop nu?!?

Svaret.

Jag bloggade inte då. Och efter tre bröllop denna sommar, kan jag inte sluta tänka på att jag vill gifta mej igen. Mest för att våra gästlista idag skulle ha varit dubbelt så lång. Det är så många jag känner idag, som jag inte kände då, som jag verkligen hade velat dela denna dag med.

Men livet förändras. Och jag anar att jag inte är ensam om att vilja uppleva sitt eget bröllop i ny tappning. Så jag minns istället. Därav texten och bilderna.

Och till er som snart ska gifta er. Njuuuuuuuuut <3