Sommarstatus

En morgon;

Lennon: "Mamma, varför bäddar du? Det gör väl aldrig du?"

Jag: "Vi får besök."

Lennon: "Jaha! Ja, jag undrade liksom för du bäddar ju aaaaaaaaaldrig!"

Senare samma dag efter en välbehövlig dusch;

Vince: "Ska du på fest mamma? Du är så fin!"

Jag: "Åh, tack! Nä, jag ska inte på fest. Tycker du att jag är fin verkligen?"

Vince: "Ja, du har ju rena kläder och ser så fräsch ut."

Några dagar senare hemma hos mina föräldrar;

Brorsdotter Viola: "Kicki?"

Jag: "Mmmm...?

Viola: "Det ser ut som att du har en till bebis i magen!"

Ovanstående konversationer pretty much sums me up. Det känns fint att man görs medveten om sin status av skarpt iakttagande samt ärliga barn. Inga förskönande omskrivningar. Bara, här har du! This is you. Peppande så här i bikinisäsong!

Äsch! Whatever, liksom. Huvudsaken är väl att jag har rena kläder ibland i alla fall. Tänker jag. Och att jag är glad. Och att fjäskbädda är och också att bädda. Och det vet ju alla, att om man bara har en bikini så har man en bikinikropp. Inte för att jag har någon bikini som passar men nakenbad är ändå skönast. Nakenkropp är ju dessutom så mycket kropp som en kropp kan bli. Om man säger så.

Jag och Happy är asahappy! I rena kläder, minsann...

Dom hära, är också happy. Not so much about korttagning, though men i övrigt happy. Sommarlov och allt.

Min man, barnens pappa, är också happy. Tror jag i alla fall... Och en mycket, mycket opassande oansvarig midsommarfirare.

Nog för att man är mer avslappnad med trean, but I´m thinking there are limits ändå...

I övrigt i livet;

Vi har ju en hel hög med katter nowadays. En kattmamma med fem stycken fyraveckorsungar.

Så här ligger dom INTE hela tiden;

Inte så här heller;

Dom är så dryga att min övermobila bebis bleknar i jämförelse.

Dryg men förlåten pga av söthet <3 Tungan!!!

Varje dag tycker jag synd om min älskade kattmamma som har fem att sörja för. FEM! SMÅ! Och när två äter så sitter en på hennes huvud medan en annan biter på hennes svans. Den tredje hänger och slänger i gardinerna. Stresspåslaget man skulle ha, alltså!

Själv har jag tre. Och då är två stora och typ självgående. När de inte syskonbråkar, då. Eller ska ha mat eller måste snyta sej alternativt duscha. Då måste man sörja för dem, precis som kattmamman måste sörja för sina fem. Då sörjer jag dessutom i dubbel bemärkelse. För hur? Jag undrar, HUR, kan det vara så jobbigt att duscha och snyta sej...?!?!

Oh, well.

Stora, typ självgående söner;

Som dessutom hjälper till att sörja för den lilla dryga;

Den lilla dryga. Kylskåpstjuven. Knappt förlåten pga av skralt antal timmar sömn per natt.

Sommarlivet här hemma, alltså;

Glada sommarbarn. Sunkig mamma som varken bäddar eller tvättar kläder. Dryga och sjukt söta kattungar. Dryg, söt, glad och tjyvaktig bebis som uppenbarligen klarar sej på två sekunders sömn per natt.

Sen tillkommer förstås yoga vid vattnet, bubbelvin på altanen, besök av vänner from all over Sweden AND America (yay!!!) och såklart; sol och bad och lata dagar.

Exakt precis som det ska vara.

Namaste. Tack. Och så där <3