Sommargravid

Hur är det möjligt att glömma bort hur det känns att vara gravid? Hur?!? Jag har burit på två ungar á 9 månader och ändå går jag här nu, tredje gången och ba, näää...så här har jag aldrig känt. Det är orimligt att glömma en graviditet. Särskilt som mina inte varit några walks in any park. De har mer varit klafsande i lera. Foglossning, sammandragningar, illamående och andra klassiska gravidkrämpor. And yet, here I am, förvånad och undrande. Nämen, så här ont i fogarna hade jag väl inte? Inte kräktes jag väl så här mycket? Sammandragningarna kändes absolut inte så här tydligt. Eller...?

Hur satt jag vid skrivbordet egentligen? Hur nådde jag tangenterna? Inte ställer man väl sej sådana här frågor redan i vecka 27?

Idag gav jag mej på att måla tånaglarna. It did not turn out good!

Men alltså, jag känner mej så okvinnlig. Att jag inte kan bära upp min graviditet med grace. Så som kommentatorerna på prinsbröllopet sa om Drottning Margaretes panna, kommer ingen säga om min mage; "Hon bär upp sin höga panna med en sådan grace." Jag bär inte upp någonting alls med grace dessa dagar. I och för sej är den kommentaren den roligaste och mest bisarra jag någonsin hört but still, det måste ju kännas bra för henne att folk tycker det, liksom.

Ibland brukar jag posera i spegeln. Det är ju ändå ganska mysigt med bebis i magen. Det slutar alltid med att jag får kramp i höger fot eller så pruttar jag. Det går inte att spänna sej och sedan slappna av. Så ovärdigt. Framför spegeln och allt.

Min barnmorska kallade mej "använd" häromdagen. Hon ville förstås bara vara snäll och förklara varför mina sammandragningar redan är så kraftiga. Hon fortsatte sedan med hur lättuttänjd min livmoder är efter flera barn och hur allting varit belastat och därför tenderade att kännas lite mer. Jag ba, jamen tack!!!

Beach 2015 - hippo style!

Det här med flytbryggor och magar... Underhållning för människorna på land i alla fall. Att lyfta sin egen vikt just nu - oh, dear God!

Jag funderar allvarligt på att sätta upp Johans och mitt vigselbevis på kylskåpsdörren och ringa in ordet NÖD i nöd och lust. Så att han minns vad han lovat. Men egentligen är det så dumt det där med lust och nöd. Särskilt för oss just nu. Det råder obalans, om jag säger så. För Johan lutar det mest mot nöden, anar jag, medan det för mej är lusten som liksom tagit över. Alltså, hormonerna!!! 

Hur som helst så njuter jag. Jo, faktiskt! Jag gör det. Det här är sista gången jag är gravid. I alla fall om jag vill dela lusten och nöden med Johan. Jag håller mina händer på magen så ofta jag kan och myser när det sparkas vilt. Älskar också att vara gravid tillsammans med två så stora barn som väntar med spänning. Båda storebrorsorna är superfina och hjälpsamma och vill ofta hålla sina händer på min mage och känna sparkarna. Gud, de kommer bli superbrorsor!

Japp, det var det. Om graviditeten.

Nu. Sommaren.

Den är verkligen här nu! Varmt i vattnet på några få dagar. Morgondopp, mittpådagendopp och kvällsdopp.

Underbart!

Yoga ute. På bryggan. Det finns verkligen inget bättre.

Och så dessa ljumma kvällar med middag på altan och vacker himmel.

Tiden får gärna stanna lite då och då.

Så har vi varit på hippiefest också. Att min man skulle passa utmärkt som hippie rådde det ingen tvekan om. Jag däremot, kände mej tveksam till vilken outfit jag skulle komma i. Uppgiven där ett tag. Men så kom jag på vem jag skulle ringa! Jag kommer aldrig mer sucka åt min fina faster som spar allt (alltså ALLT!) och jämt får höra hur onödigt det är. Coolaste klänningen (eller vad det nu är) kom sjukt väl till pass!

Man skulle helt klart ha varit i 20-årsåldern på 70-talet!

Men nu är det 2015 och det är sista sommaren jag är tjock, klumpig och på tok för varm. Så jag tänker njuta varenda liten illamående minut! Och drömma om när min sista unge får denna av sin virkande faster;

HUUUUUR sött kan det bli?!?

Glad sommar, hörrni!