Thanksgivingförberedelser, spindlar och läxor.

Dagen före Thanksgiving. Ska snart sätta igång med citron- och limepajen så att den är klar till imorrn då det är kalkon i ugn och en hel massa annat.

Tidsomställningen går superbra. För barnen. För oss, not so much. Vaknar jag 04.00 inatt också, då blir det yoga i mörker. Tant får alldeles för ont i ryggen av att ligga kvar klarvaken och lyssna på snarkande pojkar.

Halv sju ljusnade det till slut, så då tog jag en varm promenad.

Skönt och fint och underbart.

Ända fram tills spindlarna började blocka min väg.

Jag tror att detta är nån sorts bebistarantella. Den bedömningen gör jag utifrån kroppsformen. Rund och hårig, liksom. Liten, visserligen men det är ju alla bebisar. Så obehagligt för de spinner sina nät rakt över gångbanan. Denna höll jag på att gå rakt in i.

Men okej, den var ju inte så stor. But it gets worse. Much worse!

Alltså!!!!

Zoomade så mycket det gick med mobilen eftersom man aldrig kan vara säker på deras rörelsemönster.

Så på två dagar har jag alltså utsatts för alla mina rädslor (jo, jag har bara två) (okej, mörker också) - flygplan och spindlar. Konrollfreakens ärkerädslor. Ska yoga mej lugn ikväll.

Efter promenaden och innan regnet kom (det vrääääääker ner), blev det frukost ute på Junes nya, fina terrass.

Det är så märkligt för det känns som att det var igår vi satt ute i värmen och åt. Som om vi alltid gör det. Fast ändå inte. I vilket fall känns det väldigt fint. Att vi har ett paradis här i värmen och ett hemma i Sverige i mindre värme :)

Efter en mysig och god (bagels, alltså! Bagels!) frukost förflyttade vi oss in för läxläsning. Vår stora kille har en massa uppgifter med sej och det har tydligen vår lilla också (?!?!).

I Lennons läxbok;

Passande eftersom vår pappa/make är, precis som i fjol om ni minns, helt besatt av dessa fåglar. June har matat dem medan vi varit borta men inte lyckats få dem att komma. Ana då glädjen hos vår fågelskådare när han kokade sitt sockervatten och lyckades locka till sej en kollibri typ direkt.

Den syns inte. Den har förmodligen regnat bort.

Lennon skriver också dagbok som läxa. Idag berättade han om djuret han såg igår. En possum/pungråtta. Han har också i uppgift att rita till det han skriver.

"Mamma, kan du rita en possum så att jag vet hur jag ska göra den?"

Visst kan jag väl det, sa jag och skred till verket. Alltså ordet "kan", kan betyda mycket, det beror på vilken värdering man lägger i ordet. Och man måste faktiskt ge mej kredit för att jag åtminstone bjuder till. Gör mitt absolut bästa. Fast det blir så sorgligt, liksom. Så sorgligt att detta är det bästa jag kan. Och nej, jag ljuger inte. Det är dagens tragiska teckningssanning.

Possum, by Christin.

Jaja. Det är som det är. Lennons possum blev i alla fall väldigt söt och det är huvudsaken.

Idag blir det som sagt lite bak och andra förberedelser inför imorrn. En tur till lekparken som ligger längre ner på gatan, kanske. Till middagen hoppas jag få med mej grabbarna till Cheesecake Factory. Maten där är rätt så oslagbar.

Avslutar nu med en bild på Johan utanför Super Target på en permobil. En man orkade inte gå tillbaka till sin bil och bad oss därför att köra in permon och parkera den.

Only in America.