Carry the energy you want to see in the world

Det du gör mot andra, gör du också mot dej själv.

Jag har som aldrig riktigt förstått den där meningen. Innebörden har inte riktigt nått fram till mej. Förrän nu. Nu lyser orden mot mej i neonbokstäver och jag blir nästan bestört över att jag inte fattat. Tydligare än så kan det väl inte bli!?!

Det jag gör mot andra, gör jag också mot mej själv.

Jag har nästan slutat läsa bloggar. Jag har slutat titta på teve. Jag läser sällan dagstidningar och allra helst inte krönikor. Jag scrollar snabbt över feeden på Facebook, ibland finns det kloka saker skrivna där, men jag hoppar över det mesta.

Det finns för mycket ilska. För mycket hat. För många uppfattningar om saker och ting, människor och företeelser. För mycket kritik. För arga svar på tal. För många smutsiga debatter. Tyckanden är i allmänhet av negativ art. Det är fel på än det ena och än det andra. Den och den och de är dumma. De tycker fel. De gör fel. Det där är sjukt. Det där är hemskt. Det där och det där och det där är dåligt.

Jag fattade plötsligt, bara så där, när jag läste den där meningen;

"Det du gör mot andra, gör du också mot dej själv."

Jag fattade att allt det jag sänder ut, blir som ett eko - det kommer tillbaka till mej, på ett eller annat sätt. När jag kritiserar någon eller något, när jag förmedlar min ilska i tal eller skrift, när jag förminskar andra och därmed också förstorar mej själv, när jag uttrycker mitt hat mot någon eller något - kommer detta tillbaka till mej på något sätt. Den energin jag ger, blir den energi jag får. Den energin jag delar med mej av blir ju också mina medmänniskors. Det negativa i mej är vad luftföroreningar är för jorden och detta gift sprider jag alltså vidare. Jag ger det till någon som ger det till någon som ger det till några som ger... Och plötsligt har jag fått tillbaka det.

Det är då jag fattar vad vi håller på att göra med oss själva och den jord vi lever på. Vi förgiftar den. Varje dag. Vi gör det genom att dela med oss av vår ilska, våra besvikelser, våra rädslor och vårt hat. Om jag ser något i en krönika eller i en blogg eller på teve eller som en facebookstatus, då spyr jag ut mitt misstyckande, antingen till människor som just då finns i min närhet eller så gör jag det via någon social media. Ofta får jag många med mej. Det är bra, tänker jag, att jag står för vad jag tycker och kämpar mot det jag tycker är orättvist. Jag får hejarop och det förstärker vad jag känner. Eller snarare, det förstärker mitt ego. Men det stannar inte där. För den eller dem jag kritiserat, ger tillbaka med samma mynt. Ett försvar kanske. Ledsamhet eller ilska eller frustration. I vilket fall, med samma energi.

Det är nu jag märker hur vi håller på. Övertygade om att vi kämpar för sådant vi tror på och att det är gott (ändamålen helgar medlen), fortsätter vi att förorena vår jord i form av ilska och hat som i sin tur leder till separation och därmed är vi alla åtskilda. Vi har skapat ytterligare gränser och kan än mindre nå varandra.

Men jag kämpar ju för en god sak. Jag vill hjälpa de svaga, de utsatta, de som är offer. Jag vill kämpa mot krig och sjukdomar, mot svält, orättvisor och miljöförstöringar.

Ja, det är vi många som vill!

Men tro mej, det gör vi inte genom att skriva arga krönikor, bloggar eller facebookstatusar. Det gör vi heller inte genom att ständigt rapportera om det obarmhärtiga våld som råder. Vi gör det definitivt inte genom att kritisera varandra i teve (Idol, dokusåpor) och vi gör det heller inte genom att ständigt visa vårt missnöje med exempelvis vår avgående- eller rådande regering.

Vi måste sluta svara med samma mynt. Vi måste, och det här trodde jag aldrig att jag någonsin skulle citera, vända andra kinden till. Vi måste stoppa det negativa flödet och det kan vi endast göra om vi vänder oss mot det vi vill uppnå. Om vi vänder oss mot kärleken och medkänslan.

Vi är alla sammankopplade. Vi hör ihop. Det finns inget dom och vi. Inget är åtskilt.

Tills vi gjorde det så.

Det är vi som har skapat alla dessa klyftor och gränser. Det är vi som har skilt oss från varandra. Och det har vi gjort för att VI, för att JAG, vill ha det och det och det. Vi har gjort det genom att hävda att det jag tror på är rätt och det du tror på är fel. Våra egon har tagit över, vi har skapat ett behov vi aldrig kan mätta. Men vi fattar inte det och därmed fortsätter vi att kriga MOT varandra.

Vi måste vakna NU! Annars är det för sent.

When all the trees have been cut down,
when all the animals have been hunted,
when all the waters are polluted,
when all the air is unsafe to breathe,
only then will you discover you cannot eat money.

Jag har svårt att skriva nu för tiden. Aldrig att jag trodde att jag skulle ha det. Att skriva är glädje för mej, lycka och flow. Men så upptäckte jag att det jag skrev ofta blev till åsikter som jag tyckte att andra skulle ta till sej. Så här ska man tänka. Eller det här är bra. Det här är dåligt. Det här är rätt eller fel. Jag märkte att jag dömde de som inte var som jag. De som kritiserade mej och mina texter, blev nästan mina fiender och energin som mina tankar och känslor gav mej, blev som kvävande gift. Och detta gift blev således den energin jag bar och gav. Endast för en sådan liten sak som att någon eller några kritiserade en egentligen ganska så obetydlig text jag skrivit.

Det jag gör mot andra, gör jag också mot mej själv. Därmed verkade mina texter, som alltid kom till mej, upphöra.

Men så händer något. Som idag. Och så plötsligt finner jag ord igen. Ord som idag blev till detta inlägg. En vädjan, kanske. Visst verkar det så...? En vädjan om att sluta döma, sluta tycka att andra är fel, sluta hata, sluta sprida ilska, oro och rädsla.

En vädjan om att vara kärlek och bära den energin inom dej. För den energi som råder inom oss, är också den energi vi sprider. Och vilken annan energi än just kärlek och medkänsla, kan hjälpa i det mörker som råder på så många platser runt jorden och också inom så många av oss...?

Idag, via Instamgram, läste jag den klokaste text jag läst på länge;

The only thing that truly matters is love and happiness. If it´s not present in the current conversation - stop it! If it´s not present in the situation you are in - leave it! If it´s not present in your relationship - end it! Stop gossiping. Stop the negativity. Stop the drama. Every person that ticks you off, says more about you than it does the other person. Learn from it. Project peace and peace will come your way. This world needs love! Why bother with anything else?

Rachel Brathen (yoga_girl)

Sociala medier är fantastiska. Om vi bara använder dem på rätt sätt. Sprid budskap som innehåller kärlek och medkänsla. Förmedla hopp. Fred. Lycka.

Tänk om vi alla gjorde så! Tänk vilken fantastisk värld vi skulle skapa!

Och nej, det är ingen utopi. Om jag gör det, sen du och du och du och du... Till slut kommer det att ta över. Kärleken kommer att ta över. Och någonstans måste vi börja!

So let´s get to it!